Månadens advokat: Sophie Palmgren Paulsson MOA vidgar vyerna

Varför ville du vara med som mentor?

– Jag har arbetat med humanjuridik på advokatbyrå sedan 1991 och har inte reflekterat så mycket kring behov av särskilt mentorskap för yngre advokater. Det var inte alls vanligt då. Jag blev dock nyfiken på programmet och ville gärna vara en del av den viktiga satsning som Advokatsamfundet gör för att stötta och motivera våra nya unga ledamöter i deras utmaningar i yrkesrollen, så jag gick in med öppet sinne. Dessutom fick jag ju förmånen att föreslå min ”medmentor”, tillförordnade chefsrådmannen Fredrik Forssman vid Malmö tingsrätt, som jag känner väl. Det visade sig dessutom att han hade haft några av våra adepter som tingsnotarier för några år sedan, och jag vet att det även har varit givande för honom att se deras utveckling sedan dess.

Vad har du försökt förmedla till dina adepter under projektet?

– Behovet av att kunna kommunicera och delegera. Både kommunikation och delegation är svårt att hantera i stressiga situationer med krävande arbetsuppgifter och andra frågor som måste hanteras på en advokatbyrå som yngre advokat eller delägare. Likaså att det är viktigt att försöka hitta utrymme till egen tid såväl för sina egna arbetsuppgifter, som livet utanför arbetstid. Vi har pratat mycket om det, och det har varit uppenbart att det har funnits ett stort behov hos våra adepter att få vår ”input”.

Vad har du fått med dig av MOA?

– Det har varit mycket värdefullt att få höra om adepternas tankar och funderingar över sina yrkesroller och utmaningar. Jag har fått anledning att själv reflektera över hur det var när jag var nybliven advokat i slutet på 90-talet på en humanjuridisk advokatbyrå. Jag har verkligen imponerats över adepternas driv, deras mognad och insikter. Samtalen har varit mycket spontana och fria, men ändå landat i reflektioner och idéer inom de områden som varit målet för träffarna. Jag har lärt mig mycket genom att lyssna på adepterna och kan konstatera att oavsett verksamhetsinriktning, större eller mindre byrå, är utmaningarna trots allt likartade.

Är det något som överraskat dig under projektet?

– Det som möjligen varit överraskande är hur snabbt en mindre grupp personer som inte känner varandra sedan tidigare, inom olika verksamhetsområden och med olika förutsättningar, vågat dela med sig av sina utmaningar. Deras stora engagemang i samtalen och för varandras tankar och utmaningar har varit häftigt att få ta del av!

Varför behövs det mentorsprojekt som MOA?

– Ett program som MOA vidgar vyerna för adepterna och det kan kännas bra att diskutera olika frågeställningar, tvivel och utmaningar med någon som står utanför den egna advokatbyrån. Jag tror att det blir ett mer ärligt samtal eftersom det inte finns något incitament av prestige eller dömande i en sådan relation. Förhoppningsvis bidrar mentorskapsprogrammet till att yngre advokater stannar kvar i kåren och så småningom känner sig mer säkra och trygga i sina roller.

Har du haft någon mentor eller förebild under din advokatkarriär, och vad fick du med dig av denne i så fall?

– Jag har inte haft någon särskild mentor inom de områden som MOA har fokuserat på så för mig har det varit mer ”learning by doing”. Däremot har jag haft riktigt bra och goda förebilder i advokaterna och delägarna på de advokatbyråer som jag varit på tidigare (Advokaterna Wagnsson & Sommestad och Advokatfirman Luterkort), när det gäller advokatrollen, etiken och bemötande av såväl klienter som anställda. Det har jag fått med mig från början, och jag är så otroligt tacksam för att jag fick den förmånen redan som biträdande jurist och yngre advokat/delägare.