Minnesord till en avhållen kollega: Carl-Gustaf Söder

Våra vägar möttes 1996 efter att Carl-Gustaf slagit den välkände och skicklige advokaten, sedermera justitierådet och ordföranden i Högsta domstolen, Stefan Lindskog, i tre raka set i det synnerligen intrikata och säregna målet om Idrilla AB i konkurs vid Malmö tingsrätt, NJA 1996 s. 52.

Carl-Gustaf och jag är födda samma år. Han blev advokat 1981, jag 1984. Vi hade båda arbetat med konkursförvaltning i många år när vi träffades.

I augusti 1992 blev Carl-Gustaf förordnad som konkursförvaltare i Idrilla AB, ett skalbolag från gamla Armerad Betong Vägförbättringar, ABV. Konkursen var fullständigt späckad med konstigheter, en finlandssvensk ställföreträdare, indiska prinsar, professorer vid Lunds universitet, en atomfysiker i Stockholm, södra Sveriges mest berömda eko-brottsling och allehanda mer eller mindre obskyra företag, företrädesvis från Skåne.

Jag kom in i bilden på våren 1996 när HD avgjort att NCC AB hade en skuld till ett antal förlagslåneinnehavare som inte var säkerställd på sätt NCC trott. Det rörde sig om 253 miljoner kronor plus ansenliga räntebelopp. Genom domen fick i praktiken NCC en skuld till Idrillas konkursbo. Eftersom NCC också kom att få sin eventuella fordran i konkursen efterställd, innebar det att NCC skulle komma att riskera att få betala hundratals miljoner kronor till Idrillas borgenärer. När domen föll hade NCC precis bytt chefsjurist.

Jag fick i uppdrag av NCC att tillsammans med Carl-Gustaf försöka se till att NCC:s eventuella skada blev så liten som möjligt.

Under Carl-Gustafs fasta och bestämda ledning genomfördes ett bevakningsförfarande i konkursen som tog drygt tolv år. Jag hade mer eller mindre klippkort på flygsträckan Stockholm–Sturup under alla dessa år.

Tillsammans med Carl-Gustaf lade vi upp taktiken hur de olika bevakningarna skulle hanteras. Carl-Gustaf hade definitivt rättens öra. Han var lugn och saklig. Jag satt på första parkett i otaliga muntliga förhandlingar i Malmö tingsrätt och i Skånska hovrätten och fick njuta när Carl-Gustaf gjorde mos av ett större antal kollegor.

Carl-Gustaf förlorade endast ett fåtal bevakningar. De flesta karaktäriserade han med det ädelskånska uttrycket – ”mög”.

Vid millennieskiftet ringde han en dag och sa att jag ju alltid hävdat att Idrilla-ärendet var helt osannolikt. Han bad mig sitta ner. ”Jag har idag fått 65 miljoner kronor från Alecta in på kontot.” Jag trodde inte mina öron. Det här förändrade spelplanen fullständigt. Till slut fick de borgenärer som vunnit sina bevakningar fullt betalt. Carl-Gustaf fick en välförtjänt slant, NCC fick alla sina kostnader täckta. Efter 16 års konkursförvaltning kunde Carl-Gustaf stänga böckerna.

Carl-Gustafs rent fysiska uppenbarelse ingöt respekt. Han var alltid ordentligt påläst och var en skicklig processförare. Det var alltid en sann fröjd att arbeta tillsammans med honom.

Dessutom hade han en stor och god portion humor. En ovärderlig egenskap, inte minst för en advokat.

Jag saknar en betydelsefull kollega från mitt yrkesliv.

Må han vila i frid i sin skånska hembygds jord.

Stockholm den 19 december 2022

Jonas Reiner