search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyhetsreportage

Återbetalningsskyldighet för dömda i brottmål

Grunderna för dömdas återbetalningsskyldighet för rättegångskostnader är i princip oförändrade sedan bestämmelserna i rättegångsbalken infördes 1948.

Rättegångsbalken 31 kap.

1 § 1 st. Om den tilltalade döms för brottet i ett mål där åklagaren för talan, ska den tilltalade ersätta staten för det som betalats av allmänna medel i ersättning till försvarare. Den tilltalade ska också ersätta staten för kostnaden att hämta honom eller henne till rätten och för kostnaden för provtagning och analys av blod, urin och saliv som avser honom eller henne och som har gjorts för utredning om brottet.

1 § 3 st. Den tilltalade är inte […] skyldig att betala mera av kostnaden för försvararen än vad han eller hon skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift vid rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Det som sägs i den lagen om kostnad för rättshjälpsbiträde gäller i stället kostnad för offentlig försvarare.

1 § 4 st. Det belopp som den tilltalade ska betala får sättas ned helt eller delvis, om det finns skäl till det med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans eller hennes personliga och ekonomiska förhållanden.

I prop. 1972:4 s. 267 om rättshjälpslag framhöll departementschefen att det, när domstolarna tar ställning till frågan om återbetalningsskyldighet, ”bör tillses att betalningsskyldigheten och påföljden tillsammans utgör en lämplig reaktion för brottet”.