Advokat Sven Unger till minne

Ordförande Sven är död. ”Inga ord efter mig” var titeln på en av hans senare böcker. Föga anade vi att den titeln så snart skulle få en annan innebörd för oss, hans vänner och kollegor inom advokatskrået.

Svens palett av ordförandeuppdrag var både bred och färgrik. Det kunde vara som styrelseordförande i Advokatsamfundet, som ordförande på bolagstämma i något börsnoterat företag, ordförande på delägarmöte i advokatbyrån eller i något annat sammanhang, såsom i kulturlivet, välgörenhetssammanhang och den akademiska världen.

Inför varje möte rustade han sig. Formalia underskattades inte och ornamenterades gärna med något ur hans stora bildnings skattkammare. Men det var inte bara så att han kunde göra en liten fråga till ett svindlande äventyr; han kunde med sitt intellektuella trollspö förvandla stora frågor till små och svåra frågor till lätta om det behövdes för att uppnå konsensus.

I någon mening stod Sven alltid på barrikaderna. Med ordmagi som vapen och humorn som sköld vann han ständigt segrar. Men han lämnade inga förlorare efter sig. Den som gav sig in i en diskussion med Sven vek nästan alltid ned sig. Om inte annat så av skratt.

Sven var en oefterliknelig förebild för den gode advokaten. Hans engagemang för Advokatsamfundet överträffades bara av hans engagemang för klienten. Men allt på Svens vis. Klok, underhållande och entusiastisk men samtidigt privat och med finkänslig integritet. Kreativiteten var aldrig långt bort. När det stod mellan två alternativ föreslog Sven ofta det tredje.

En nyfiken man var han. Men också det på ett eget sätt. Han fascinerades av paradoxer. Särskilt skenbara. Ibland egentillverkade. Perspektivförskjutningar var ett användbart verktyg i hans intellektuella verktygslåda. Då kunde det bli tvärtom, uppochner eller bakochfram. Med ett Svenskt synsätt kunde en huvudregel beskrivas som ett undantag från undantaget. Han var ju jurist.

På något konstigt sätt förenades i Sven motsatserna till en helhet. Elegans och enkelhet i ett. Konventionell och originell samtidigt. Estradör och iakttagare på en gång. Han ville bli avporträtterad av Slas. Bara det! Porträttet hänger i samfundets lokaler.

Sällskapsmänniskan sven går inte att beskriva för den som inte fick förmånen att uppleva honom. Studenten i honom satt lika gjuten som högtidsdräkten när det var tid för denna. Sånger och recitationer hämtade från de uppenbarligen oförglömliga unga åren i Lund återgavs med bravur och stil i alla sammanhang så snart tillfälle gavs. Och talekonsten! Fyndigheten! Ordlekarna!

Nej, inga ord efter Sven. Det blir tomt nu. Mycket tomt. Men vi minns med tacksamhet och glädje!

Axel Calissendorff,
Elisabet Fura,
Stefan Lindskog,
Leif Ljungholm
och Anne Ramberg