search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyhetsreportage

Straffpopulism hotar rättsstaten i Europa

Rättsstaten är hotad i Europa, och advokater kan stå i främsta linjen för att vidmakthålla den. Det var flera paneldeltagare ense om vid Nordic Rule of Law Forum.

Straffpopulismen skadar inte bara grundläggande rättigheter för människor, utan även rättsstaten och samhället i stort. Det sa Laure Baudrihaye-Gérard i sitt inledningsanförande.

Den engelsk-belgiska advokaten och kriminologen Laure Baudrihaye-Gérard är chefsjurist för Europa på organisationen Fair Trials, som bevakar straffrättskipning över hela världen.

Laure Baudrihaye-Gérard noterade att repressiva och straffande åtgärder hade varit ett huvudtema i det svenska riksdagsvalet. Enligt henne var det ett exempel på den typ av straffpolitik som har kunnat observeras i Europa en längre tid, med hårdare påföljder, mer repressiv statsmakt och mer övervakning, som i praktiken förvandlar straffrätten till mer av en mekanism för social kontroll och ett verktyg för att behandla ett allt större antal mindre brott, än att bekämpa eller utreda allvarliga brott.

Laure Baudrihaye-Gérard karakteriserade straffpopulismen genom att konstatera att regeringar i hela Europa väljer en kriminalpolitik som är inriktad på bestraffning och inte på de ideal om till exempel social rehabilitering som länge har varit gällande i Europa. Hon menade att de populistiska ­aspekterna beror på att regeringarna tar fasta på vad allmänheten vill ha, nämligen säkerhet, och likställer denna säkerhet med polisarbete och bestraffning av alla som utgör ett hot mot allmänheten.

– För att göra detta främjar regeringarna hårda agendor för brott – agendor som inte handlar om god evidensbaserad, långsiktig politik som kan främja rättvisa och säkerhet, utan i stället agendor som ger näring åt mer utbredda, diffusa känslor av rädsla, sa Laure Baudrihaye-Gérard.

Straffpopulism en attack mot rättsstaten

– Som en del av straffpopulismen ser vi till och med att vissa stater angriper advokater och civilsamhällesorganisationer som försöker skydda utsatta grupper. Så straffpopulism måste förstås som en massiv attack mot rättsstaten, sa hon.

Laure Baudrihaye-Gérard beskrev ett straffrättssystem baserat på rättsstatsprincipen, och förklarade att systemet ur ett statligt perspektiv måste se till att de brottsbekämpande myndigheterna arbetar inom ramen för sina lagliga befogenheter och inte överskrider dem. Också en bedömning av om myndigheterna har agerat inom ramen för sina befogenheter på ett proportionerligt sätt är en viktig del av en straffprocess byggd på rättsstatsprincipen. Den kontrollen sker genom tillgång till oberoende och opartiska domstolar med tillräckliga resurser för att skydda människor från godtycke och garantera likhet inför lagen.

– Ett straffrättssystem som bygger på rättsstatsprincipen kräver att många faktorer samverkar. Och om en del försvagas eller äventyras, rasar hela byggnaden samman, sa hon.

Laure Baudrihaye-Gérard nämnde en rad konkreta exempel på de straffpopulistiska tendenserna i Europa, både i nationerna och på överstatlig nivå, och betecknade situationen som riskfylld.

– Den straffpopulism som många politiska grupper har anammat har bidragit till att den yttersta högern har kommit till makten. Med straffbefogenheter som fungerar utan effektiva skyddsåtgärder och granskning skapar detta ett mycket omedelbart hot mot oss alla, sa hon.

Advokaterna kan stå i främsta linjen

Laure Baudrihaye-Gérard betonade att advokatkåren står i främsta linjen och har gynnsamma möjligheter att delta i arbetet med att upprätthålla rättsstaten genom sina löpande uppdrag. Advokaterna kan framhålla argument grundade på grundläggande rättigheter och brister i processgarantier, de kan arbeta för att få myndigheterna att följa normer som förhindrar godtycklighet och missbruk av statens makt, och de kan påminna domstolarna om att följa EU:s och Europakonventionens normer i varje enskilt fall.

Laure Baudrihaye-Gérard förklarade att hon hoppas att fler domare och advokater samverkar med civilsamhället för att stå emot straffpopulismen genom att upprätthålla grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen i varje enskilt fall. Hon uppmanade alla att engagera sig och fundera bredare bortom existerande system och mekanismer.

– Jag tror att vi måste bryta oss loss från den populistiska polis- och säkerhetsekvationen och inte bara kämpa för balans inom den, utan i stället tänka på nytt om vad säkerhet innebär, hur vi kan skapa säkerhet genom andra åtgärder än straff och repression, och sätta de människor som skadas av straffsystemen i centrum. Det är så jag tror att vi kan förbli optimistiska, sa Laure Baudrihaye-Gérard.

Subsidiaritet en hörnsten i Europakonventionen

En av paneldebatterna diskuterade Europadomstolens och EU-domstolens roll för att skydda rättsstaten när straffsystemen förändras på nationell nivå. Docent Ledi Bianku, som var Albaniens domare i Europadomstolen 2008–2019, konstaterade att subsidiaritetsprincipen är en hörnsten i Europakonventionens skyddssystem, eftersom den innebär ett effektivt och konkret skydd för mänskliga rättigheter på nationell nivå, där skyddet är klart effektivare och snabbare än någon dom där Europadomstolen konstaterar ett brott mot konventionen åratal efter att det har ägt rum.

– Det innebär att subsidiaritet i Europakonventionsskyddssystemet inte är ett system för kompetensfördelning, utan för effektivt skydd av mänskliga rättigheter, sa Bianku.

Proportionalitet ett nyckelord

Professor Paul Lemmens, som var Belgiens domare i Europadomstolen 2012–2021, diskuterade i vilken grad Europakonventionen förpliktar staterna att införa straffrättsliga åtgärder och om den sätter gränser för staternas makt att fritt utveckla sin kriminalpolitik – och om det finns en risk att staterna inför tvångsmedel som skjuter över målet.

Lemmens förklarade att effektiva straff kan vara en förpliktelse för stater enligt konventionen, för att genom avskräckning skydda medborgarna från att deras grundläggande rättigheter kränks. Det är en primär skyldighet som är en förutsättning för en demokratisk rättsstat. Men även om en sträng kriminalpolitik i sig inte strider mot Europakonventionen, är staternas makt inte oinskränkt.

Livstidsstraffet är ett exempel. Lemmens konstaterade att människovärdet är grunden för konventionen. Europadomstolen har utifrån det noterat i sin praxis att rehabilitering och återintegrering av fångar betonas så starkt i Europa, att det numera är en obligatorisk faktor som måste vägas in av varje stat när den utformar sin straffpolitik. Därmed måste det även för livstidsfångar finnas en möjlighet till frigivning och en utvärdering av fångens situation efter en tid för att se om straff, avskräckning och skydd för allmänheten fortfarande är godtagbara grunder för fortsatt frihetsberövande, eller om rehabilitering har blivit viktigare.

– Det är en klar och uttalad begränsning av staternas straffpolitik som Europadomstolen har fastställt, sa Lemmens. Staterna kan hållas ansvariga för brister i att skydda människor, men också för alltför långtgående åtgärder utifrån säkerhetsskäl.

– Proportionalitet är Europakonventionens nyckelord, sammanfattade Lemmens.

”Frihetens triangel” till grund för skyddssystemen

Sveriges domare i Europadomstolen, Erik Wennerström, påminde om vad FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan kallade ”frihetens triangel”, som består av de tre hörnen mänskliga rättigheter, rättsstat och demokrati.

– Vart och ett av hörnen stöder de andra, och alla hörnen hotas om ett av dem är under hot, sa Erik Wennerström, som menade att det faktiskt är de tre principerna som ligger till grund för de två regionala systemen som skyddar de mänskliga rättigheterna i Europa, genom Europarådet och EU.

Erik Wennerström förklarade att när han hör talas om ambitioner för brottsbekämpning, kommer han alltid att tänka på en annan triangel: projektledningsteorins ”järntriangel”, där hörnen är kvalitet, tid och resurser. Om syftet med en triangel är att bekämpa brott, och om man glömmer kvalitetshörnet – som här motsvarar rättsstaten och de mänskliga rättigheterna – kommer man att misslyckas kapitalt.

– Man måste investera jämnt och se till att alla hörnen rör sig synkroniserat. Annars riskerar man att kvadda hela triangeln, sa Erik Wennerström. 

Magnus Andersson
Annons
Annons