- Aktuellt
Romaner behöver inte vara så långa
Anders Perklev, hovrättspresident i Svea hovrätt, läser gärna en god roman, helst en koncentrerad berättelse som dröjer sig kvar i tanken.
Hinner du läsa något på fritiden, och vad ligger i så fall på ditt nattduksbord?
– Jag kan inte skryta med att jag läser så väldigt mycket på fritiden. Det blir de böcker som jag ramlar över och som av en eller annan anledning fångar intresset. Just nu är nattduksbordet tyvärr tomt, men nyligen läste jag Löpa varg av Kerstin Ekman. Det är en finstämd skildring av att mogna och få nya perspektiv och av vårt förhållande till naturen. Dessförinnan läste jag, något otippat, Den unge Werthers lidanden av Goethe – sjuttonhundratalets store influencer. (Goethe utbildade sig faktiskt till jurist och skrev en avhandling om kyrkorätt, men rönte större uppmärksamhet för sina andra verk.)
Skönlitteratur eller facklitteratur – vilket föredrar du?
– Skönlitteratur. Det är härligt att sugas in i en god roman helst redan från första sidan och att sedan leva med dess imaginära värld för sitt inre öga. Att läsa facklitteratur blir mer en upptäcktsfärd i jakt på intressanta fakta och slutsatser. Det har också sin charm.
Vilken är din starkaste läsupplevelse i livet?
– I min ungdom läste jag Främlingen av Albert Camus. Den satt som en smäck hos min grubblande tonårssjäl, och väckte ett intresse för existentialismens lite halvdystra livsfilosofi. En annan stark läsupplevelse långt senare i livet var Stoner av John Williams. Jag tycker att romaner inte behöver vara så långa. Hellre då en koncentrerad berättelse som dröjer sig kvar i tanken långt efter att bokens sista sida är läst. På det temat vill jag också nämna Dagarnas skum av Boris Vian, en gripande historia framställd i surrealismens form.
Vilken bok skulle du köpa till en god vän just nu?
– Om det är en vän som liksom jag är uppväxt i Helsingborg skulle jag köpa Sundets röda nejlikor av Conny Palmkvist. Det är en verklighetsbaserad berättelse om hur svenska poliser och den danska motståndsrörelsen samarbetade under kriget för att hjälpa flyktingar att ta sig över Öresund. Boken är ett tidsdokument, men samtidigt en kusligt aktuell skildring av att med mod och av medmänsklighet trotsa en ockupationsmakt som demonstrerar sin absoluta ondska.