search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Har myndigheter tolkningsföreträde i förvaltningsrätterna?

Förvaltningsrätterna behandlar inte parterna jämlikt. Och det verkar som om myndigheter har tolkningsföreträde i förvaltningsrätterna. Det anser Teddy Bondefalk, jur. kand.

Undertecknad råkade höra Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulanders inlägg i Sveriges Radio P1 den 4 juni angående det förhållande att en person måste driva ett mål emot myndighet vid två olika tillfällen: först för att få rätt och sedan för att få sina rättegångskostnader ersatta. Men det finns andra problem i det förvaltningsrättsliga systemet, och det gäller att då en enskild person vill rikta anmärkning emot Försäkringskassans eller skattemyndigheternas beslut så finns det erfarenheter som tycks bekräfta att parterna inte behandlas jämlikt. När det gäller Försäkringskassan kan man få intrycket att sjukersättning är att betrakta som ett bidrag från samhället. Detta är en felsyn. Försäkringskassans medel består av en del av de sociala avgifterna som varje skattebetalare inbetalar och ska ses som en rättighet att nyttja vid sjukdom.

Som många säkert vet är det en sak att ha rätt och en helt annan sak att få rätt. Men jag anser att det finns helt andra problem i det förvaltningsrättsliga systemet. Främst är det förhållandet att förvaltningsrätterna inte behandlar partnerna jämlikt. Själv har jag vid minst tre tillfällen hört att en myndighet påstår någonting utan att det finns grund för detta.

I ett mål skall ju parterna styrka sina påståenden, och detta sker när det gäller en enskild medborgare. Men inte sällan händer det att en myndighet påstår någonting som saknar grund och att denna inte styrker sitt påstående.

Ett fall som jag hörde talas om för flera år sedan gällde en undersköterska som på grund av tunga lyft i vården skadat sin rygg och begärde sjukersättning. Då påstod handläggaren att hon skadat ryggen genom att hon burit tunga kassar med livsmedel och andra varor till sitt hem. Givetvis fanns det ingen grund för påståendet, och dessutom behövde inte handläggaren styrka sitt påstående. Förvaltningsrätten godtog handläggarens påstående och nekade undersköterskan ersättning.

En man med invandrarbakgrund fick arbeta nästan dygnet runt trots att han vid ett tillfälle skadat sin fot och hade svåra smärtor. Om detta skrev journalisten Maciej Zaremba i Dagens Nyheter i samband med en serie om mobbning på arbetsplatser för några år sedan. I detta fall påstod en handläggare något som helt saknade grund, rätten godtog påståendet och nekade ersättning.

Ett tredje fall var en kvinna som hade blivit kränkt och särbehandlad i ett flertal år på arbetet. Till slut drabbades hon av posttraumatiskt stressyndrom med ångestattacker. I detta fall påstod handläggaren att hon hade drabbats av detta på grund av en mycket dålig barndom. Detta påstående var helt grundlöst, men handläggaren behövde aldrig styrka sitt påstående och kvinnan förlorade i förvaltningsrätten och nekades prövningstillstånd i kammarrätten. Eftersom domstolen i strid med förvaltningsprocesslagen 30 § inte kommenterat den mycket omfattande och övertygande bevisning som hon själv har ingivit, så har hon inget effektivt sätt att anföra besvären mot domstolsbeslutet. Vilket i sig strider emot Europakonventionen artikel 13. Det hon redan har ingivit med flertal vittnesutsagor har inte beaktats av förvaltningsrätten. Handläggaren har i detta fall i princip påstått att den sökande utnyttjat ett privat sjukdomsfall för att tillskansa sig allmänna medel utan att vara berättigad. Detta innebär att handläggaren gjort sig skyldig till falsk tillvitelse, brottsbalken 15 kap. 7 §.

Det verkar som om myndigheter har ett tolkningsföreträde i mål i förvaltningsrätterna. Detta strider emot Europakonventionen artikel 6. Rätten motiverade sitt avslag med att myndighetens resonemang var övertygande utan att denna behövde motivera sina påståenden.

Jag vill här också hänvisa till professorn i civilrätt Sara Stendahls avhandling ”Communicating justice providing legitimacy. The legal practices of Swedish administrative courts in cases regarding sickness cash benefit” gällande avgöranden i kammarrätterna.

En sak som är allvarligare är det faktum att förvaltningsrätterna motiverar sina avslagsbeslut på ett allmängiltigt sätt, med motiveringar som exempelvis ”Rätten anser att myndighetens motivering är övertygande”. Ingenting sägs om varför den ansökandes bevisning har avfärdats. En sådan motivering gör det helt omöjligt att på ett effektivt sätt anföra besvär över domslutet.

Myndighetens och förvaltningsrätternas beslutsmotiveringar strider emot flera paragrafer i förvaltningslagen och mot förvaltningsprocesslagen 30 §. Besluten strider dessutom mot bestämmelsen i artikel 13 Europakonventionen om rätten till ett effektivt rättsmedel. Det går dessutom inte att avgöra om besluten strider emot artikel 6 Europakonventionen om rätten till en rättvis rättegång. Det kan också nämnas att besluten även strider emot en HD-dom från 2013 (NJA 2013 s. 1210) angående en myndighets serviceskyldighet.

Man kan få intrycket att myndigheterna och förvaltningsrätterna betraktar dessa lagar som de vore till intet förpliktigande rekommendationer.

Jag har ibland hört ett skämt som berör förvaltningsrätterna och det är som följer: § 1 En myndighet har alltid rätt. § 2 Skulle en myndighet bevisligen ha fel, gäller § 1.

Teddy Bondefalk
Jur. kand.

Teddy Bondefalk har varit aktiv i Tyresös kommunpolitik och han har även varit nämndeman i tingsrätt och förvaltningsrätt. Efter en operation som utfördes av Paolo Macchiarini blev han oförmögen att upprätthålla sina kommunala uppdrag. I dagsläget är han nästan blind, har allvarliga balansproblem och dessutom fungerar inte motoriken. Teddy Bondefalks sväljfunktion blev bortopererad och han kan bara inta föda genom så kallad gastrostomi via slang direkt i magsäcken.

Teddy Bondefalk har nu fått hjälp av Centrum för Rättvisa att inge stämning mot Stockholmsregionen för att de ansvariga läkarna utfört en helt annan operation än den han hade godkänt.

Annons
Annons