search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Brott och straff i topp inför valet

Rättspolitiken har seglat upp i topp på den politiska agendan inför valet. Trots det höga tonläget i debatten är skillnaderna mellan partierna små och mycket känns igen från valet 2018. Med ett undantag: plötsligt är advokaternas ställning politiskt sprängstoff.

Rättsfrågorna, eller egentligen främst kriminalpolitiken, fick stort utrymme i debatten redan inför det förra riksdagsvalet 2018. Nästan samtliga partier gick då till val på förslag om hårdare straff, nya tvångsmedel och fler poliser.

Tongångarna känns igen i årets valrörelse. Inte utan anledning, tycks det. I den stora årliga väljarundersökningen SOM 2021 rankas nämligen brottsligheten för första gången som det största samhällsproblemet. 41 procent av de tillfrågade i undersökningen satte brottsligheten överst på listan, före sjukvården (33 procent) och frågor relaterade till invandring och integration (31 procent). Ännu fler, 67 procent, angav att de var oroliga för den organiserade brottsligheten.

Det är uppenbart att de senaste årens grova våldsdåd med skjutvapen och sprängdåd, liksom kanske också den ivriga mediebevakningen av dessa, har satt spår i väljarkåren.

Och politikerna är inte sena att svara. På frågan om vilken som är den viktigaste rättspolitiska frågan att lösa under kommande mandatperiod pekade samtliga riksdagspartiers rättspolitiska talespersoner på gängkriminalitet, skjutningar och organiserad brottslighet (se svaren).

Två listor styr

Advokaten har gått igenom vilka rättspolitiska frågor som är de hetaste inför valet. Nytt för i år är att advokatkårens ställning och arvoden blivit politiska frågor (läs mer).

På ett övergripande plan tycks rättspolitiken kännetecknas av en gemensam verklighetsbild, som också i stor utsträckning delas av väljarna. Just de stora likheterna mellan partier har fått forskare att beskriva dagens rättspolitiska era som postpolitisk, med konsensus bland partierna och brist på verklig opposition (läs mer).

Men vad vill då partierna konkret? Ja, mycket känns igen från den förra valrörelsen, liksom från den pågående mandatperioden.

Tydligast blir det kanske i fråga om regeringspartiet Socialdemokraterna, som aviserar just kontinuitet.

– Våra två prioriterade frågor är även fortsättningsvis kampen mot den gängrelaterade brottsligheten och kampen mot mäns våld mot kvinnor. Här har vi två program som vi jobbar med, 34-punktsprogrammet när det gäller gängkriminalitet, och sedan har vi mäns våld mot kvinnor, där jobbar vi efter en 40-punktslista, säger justitieminister Morgan Johansson, som också konstaterar att en hel del av punkterna på de båda listorna redan är genomförda.

– Vi har skärpt ett stort antal straff, över 70. Förra året dömde domstolarna ut över 13 000 fängelseår, det är det högsta antalet någonsin. Då är inte ens livstidsstraffen inräknade. Det har lett till att vi har fler i anstalter och häkten än någonsin förut, nästan 8 000, fastslår han.

Några av de åtgärder som drivits igenom under mandatperioden är slopad ”ungdomsrabatt”, ett slags kronvittnessystem och skärpta straff för vapenbrott.

Kronvittnesreformen genomfördes efter krav från riksdagen i form av ett tillkännagivande. Med detta klart gäller det nu att fokusera på det brottsförebyggande arbetet, för att bryta nyrekryteringen till de kriminella gängen.

Inom det andra prioriterade området, att stoppa mäns våld mot kvinnor, pekar Morgan Johansson på en rad reformer, men också sådant som återstår att göra. En viktig förändring att vänta, om Socialdemokraterna får behålla regeringsmakten, är en förändring av reglerna om umgängesrätt i fall där en förälder utövat våld mot den andra.

– En våldsam man inte bara är en dålig make, han är också en dålig pappa. Det måste komma till uttryck i reglerna om umgänge. Har du betett dig tillräckligt illa som pappa och man, då har du försuttit din rätt att utöva umgänge med dina barn, åtminstone för en lång tid, säger Morgan Johansson.

Är inte nöjda

Inför valet 2018 efterlyste de borgerliga partierna bland annat fler poliser och polisanställda, hårdare straff för en rad brott och stärkt skydd för vittnen och brottsoffer. Påfallande många av förslagen har nu genomförts – av en först röd-grön och sedan röd regering. Så är de borgerliga nöjda nu?

– Det är klart att resurserna har byggts ut. Men frågan är inte om resurserna är större, utan om resurserna är tillräckliga i förhållande till samhällsutvecklingen. Där vill jag nog ändå svara nej, säger Moderaternas rättspolitiske talesperson Johan Forssell.

Kristdemokraten Andreas Carlson förstår att det kan verka som att alla tycker lika inom rättspolitiken. Men han anser att det är oppositionen som i riks­-
dagen drivit fram mycket av den hårdare kriminalpolitiken.

– Många av de förslag regeringen presenterar på presskonferenser är sådant som riksdagen redan beställt i tillkännagivanden sedan flera år tillbaka, säger Andreas Carlson.

Även Sverigedemokraternas rättspolitiske talesperson Tobias Andersson hävdar att hans parti och de övriga borgerliga partierna spelat stor roll för kriminalpolitiken. Oppositionen har, med Tobias Anderssons ord, dragit regeringen efter sig fram till straffskärpningar och nya tvångsmedel.

Och Sverigedemokraterna skulle vilja gå betydligt längre än regeringen, och bland annat tillåta preventiv tvångsmedelsanvändning. Här pågår i dag en utredning som ska lämna sina första förslag i oktober 2022.

– Polismyndigheten hade med detta på sin önskelista till Justitiedepartementet i december. Det har efterfrågats och det finns ett stort stöd för det i riksdagen även om regeringen då inte gått fram med det, säger Tobias Andersson.

Möjligheten att vittna anonymt är en annan reform som Tobias Andersson skulle vilja se. Frågan har utretts, men utredaren var då negativ till att införa ett system med anonyma vittnen i Sverige, och regeringen valde att gå på utredarens linje. Tobias Andersson beskriver utredningen som ett beställningsjobb.

– Det beror helt på vem man väljer som utredare om vad man ger för direktiv. Vi hade kunnat tillsätta två utredningar för att kolla på samma sak, men ha två olika utredare som landar i olika saker.

Även Moderaterna och Kristdemokraterna vill öppna för anonyma vittnen. Ett annat förslag från Kristdemokraterna är ökade möjligheter att beslagta pengar och statussymboler genom en omvänd bevisbörda för personer i kriminella kretsar.

– Kör du runt i en Audi och har dyra klockor och en massa pengar i stora buntar och guldkedjor, då ska du kunna visa hur du har tjänat in pengarna, och att det inte är som man kan misstänka, på svarta pengar, knark, säger Andreas Carlson.

Litar på forskningen

Som alltid i en valrörelse tvingas de politiska partierna manövrera mellan olika mål. Å ena sidan lyfta fram det egna partiets unika röst. Å andra sidan nå samarbete med andra partier för att bygga ett regeringsunderlag.

Vilka är då regeringsalternativen, sett enbart utifrån rättspolitiken? Ungefär desamma som i övriga frågor, tycks det. I den ena ringhörnan: Socialdemokraterna med förra regeringspartnern Miljöpartiet. I den andra: Sverigedemokraterna och de borgerliga. Och precis som i många andra frågor blir Centerpartiet hängande lite däremellan, i en lite oklar position.

Centerpartiet har på senare år ofta röstat med regeringen inom rättspolitiken. Men Johan Hedin, rättspolitisk talesperson, förnekar att hans parti anslutit till vänsterblocket. I stället betonar han vikten av att lyssna på forskning och erfarenhet, och att våga vara nyanserad inom rättspolitiken, även om det kan vara svårt att sälja in.

– Nyhetslogiken är polariserad, det går inte att ha de där nyanserna om man ska ha framgång nyhetsmässigt i rättspolitiken. Icke desto mindre så är Centerpartiets politik grundad i vad forskning och beprövad erfarenhet säger. Samtidigt som vi vill värna rättstryggheten och rättssäkerheten, säger Johan Hedin, och tillägger att ”någon måste ju vara the voice of reason inom rättspolitiken”.

Enligt forskningen är skolframgång en avgörande faktor för att förhindra utveckling av ett kriminellt beteende hos unga, framhåller Johan Hedin. Däremot finns inga eller få belägg för de repressiva åtgärder som förespråkas av en del andra partier, så som anonyma vittnen, menar Johan Hedin.

– En annan fråga som drivs är så kallade visitationszoner. Där finns det en hel del forskning som visar att det är en kontraproduktiv metod, som skapar fler problem än den löser. Men det väljer man att bortse ifrån. Det tycker jag är väldigt olyckligt, säger Johan Hedin.

Centerpartisten Johan Hedin vill, i stället för enstaka höjda straffsatser och nya tvångsmedel, se en stor, samlad översyn av rättegångsbalken, för att få effektivare och samtidigt rättssäkra processer.

– Då tänker jag framför allt på alla de stora mål som gäller bedrägerier i olika former, som belastar rättsväsendet alldeles oerhört på ett sätt som det kanske inte var tänkt. Man har helt enkelt inte tänkt in den aspekten när man konstruerade lagen.

Även straffrätten behöver ett nytag, anser Johan Hedin.

– Vi har i dag en situation där vi diskuterar varje brott och varje brotts straffvärde var för sig. Då går det alltid att motivera straffskärpningar och det är svårt att motivera varför ett skändligt dåd ska behandlas milt. Men om man inte ser straffrätten som det system som rättsväsendet och rättssystemet verkligen är, så riskerar vi att gå miste om den viktiga proportionaliteten i straffmätningen, säger Johan Hedin, som också vill öka den generella kvaliteten i lagstiftningen.

Ropar i öknen

Miljöpartiet har som regeringsparti varit med om att driva fram de många straffrättsliga åtgärderna under mandatperioden. Huvudinriktningen inför kommande period känns också igen från den förra regeringspartnern: att bekämpa mäns våld mot kvinnor och gängkriminalitet.

Samtidigt är den rättspolitiske talesmannen Martin Marmgren mån om att lyfta fram det komplexa i dagens situation, och att betona att de åtgärder som krävs även de är många och komplexa.

Martin Marmgren delar upp de åtgärder som behövs för att mota tillbaka gängbrottsligheten i fyra kategorier: brottsbekämpande, trygghetsskapande, förebyggande och främjande arbete. För att lyckas behövs alla typer av insatser, poängterar han.

– Ibland kan det behövas straffskärpningar, men oftare behövs det andra åtgärder som gör att vi ökar lagföringsgraden. Men också andra åtgärder för att effektivisera rättskedjan, så att vi inte har livsstilskriminella där de flesta brotten hamnar i vänteläge och inte ens utreds. Att man över huvud taget blir dömd för de brott man begår är en viktigare fråga än straffskärpningar, säger Martin Marmgren och tillägger att det i hans tycke har blivit alldeles för mycket fokus på skärpta straff.

Bland de övriga insatser som kan behövas pekar Martin Marmgren ut uppsökande verksamhet gentemot unga i riskzonen, en bra skola och förskola liksom levande centrum med goda förutsättningar för det lokala näringslivet.

De borgerliga partierna (möjligen med undantag för Centerpartiet), inklusive Sverigedemokraterna, är mycket måna om att beskriva sig som oppositionella. Och visst stämmer det, åtminstone i den bemärkelsen att de ofta velat gå längre än regeringen. Men frågan är om inte den verkliga oppositionen finns på den andra sidan av den ideologiska skalan. I riksdagen röstade Vänsterpartiet som enda parti nej till kronvittnen och hemlig dataavläsning.

Partiets rättspolitiske talesperson Linda Westerlund Snecker medger att hon ibland kan känna sig som rösten som ropar i öknen. Men:

– De andra är ju svarslösa! Moderaterna har fått höja straffen hur mycket som helst och Socialdemokraterna har svansat efter. Och det har inte haft någon effekt över huvud taget. Vem är ensam då? Jag står gärna ensam, eftersom jag hellre vill förhindra brotten innan de begås, än att stå i den ringhörnan som bara vill höja straffen men inte kan minska kriminaliteten, säger Linda Westerlund Snecker, som vill lyfta fram samhälleliga, brottsförebyggande insatser i stället för hårdare straff.

– Det handlar om att göra helt andra saker än vad man hittills gjort inom politiken. Vi ser ju att storebrorsorna sitter på anstalterna och lillebrorsorna vill komma in i gängen. Då måste vi se till att de inte gör det, till exempel genom att punktmarkera med socialarbetare dem som är i riskzonen, men också se till att det aldrig blir ett alternativ att involveras i den typen av liv, fastslår hon.

En bra skola och ökad trygghet för människor i utsatta områden är andra viktiga åtgärder för att mota tillbaka brottsligheten, anser Linda Westerlund Snecker.

Samhällsansvar kontra föräldraansvar

Vänsterpartiet är förstås inte ensamt om att peka på behovet av förebyggande insatser. Samtliga partiers företrädare framhåller att det inte räcker att lagföra dem som redan begått brott – vi måste också hindra att brotten över huvud taget begås. Meningarna om hur det bäst görs går däremot isär. Och här märks den klassiska höger–vänsterskalan tydligare än inom de repressiva insatserna.

Justitieminister Morgan Johansson lyfter fram tre områden att fokusera på i det brottsförebyggande arbetet: skola, socialtjänst och fritidsverksamhet.

– Skolan för att se till att alla barn kan få en bra ­skolgång oavsett var du bor, så att du är förberedd för ett arbetsliv och kan gå ut och försörja dig själv. Fritidsverksamheten för att se till att alla barn och ungdomar kan få andra positiva förebilder, inom idrotten eller inom kulturen, inom musik eller sådant, som man behöver under tonåren. Och sedan socialtjänsten, vars uppgift är att gripa in när barn och unga är på väg att hamna i kriminell verksamhet, säger Morgan Johansson.

För att säkerställa att dessa kommunala verksamheter fungerar vill han och regeringen ge kommunerna ett lagstadgat ansvar att förebygga brott.

Även Liberalernas Juno Blom betonar att kommunerna behöver få ett tydligt uppdrag att arbeta brottsförebyggande.

– Det behövs också ett statligt grepp för att samla best practice och ge stöd till kommunerna. Det räcker inte att som justitieministern peka ut kommunernas ansvar, säger Juno Blom.

Kristdemokraterna är inne på samma spår, och föreslår ett nationellt centrum för social brottsprevention, som bygger upp kunskap, men som också fungerar som en social insatsstyrka som kan komma ut och arbeta med kommunerna.

– Kriminaliteten och att den går så långt ner i åldrarna är ett nationellt problem där det behövs ett nationellt ledarskap, inskärper Andreas Carlson.

Såväl Andreas Carlson som Juno Blom vill också se tidigare sociala insatser riktade mot de barn och unga som är i riskzonen för att hamna i kriminalitet. Föräldrastödsprogram i olika former är också en åtgärd som lyfts fram av flera partier, liksom ändrade sekretessregler för att möjliggöra ett brottsförebyggande samarbete mellan myndigheter.

Liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna nöjer sig dock inte med samhälleliga insatser och stöd till föräldrar. De vill också ställa tydligare krav på föräldrar för att de verkligen ska ta sitt föräldraansvar. Ett sätt att tydliggöra föräldrarnas ansvar, enligt sverigedemokraten Tobias Andersson, skulle kunna vara att villkora samhälleliga förmåner, så att de som bedöms inte ta ansvar för sina barn nekas samhällsstöd.

Sverigedemokraterna, liksom Moderaterna, vill också sänka straffbarhetsåldern så att barn tidigt får uppleva konsekvenser av sina brott.

– Föräldraansvaret är något vi talar alldeles för lite om i Sverige. Det är kanske det mest brottsförebyggande av allting. Att barn växer upp tillsammans med föräldrar eller vårdnadshavare som både älskar dem och som lär dem vad som är rätt och fel. Där finns det mycket att göra i dag, säger Johan Forssell, som också anser att straff i sig är brottsförebyggande.

– Vi ser ju att det är en väldigt liten grupp som står för en stor del av den grova brottsligheten. När de kan begå brott på brott, utan att det blir någon konsekvens, skapar det incitament att begå mer brott, för att man vet att man kan komma undan. Så en av de viktigaste brottsförebyggande sakerna är att få ordning på uppklaringen, och se till att dessa personer blir lagförda och får kännbara straff, säger han.

Driver på eller tramsar

Postpolitisk rättspolitik till trots – vissa skillnader mellan partierna finns fortfarande kvar.

I vissa fall, som reglerna om kronvittnen, är det också tydligt att regeringen undan för undan svängt i oppositionens riktning: från ett nej till kronvittnen, via en utredning, till ett förslag som röstats igenom i riksdagen.

Socialdemokraterna är inte ensamma om att ha bytt ståndpunkt i kronvittnesfrågan. Även Miljöpartiet och Centerpartiet var tidigare motståndare till tanken på att ge strafflindring till den som medverkar till att brott klaras upp.

Centerpartiets Johan Hedin beskriver vändningen som en följd av en partiöverskridande överenskommelse, där alla parter måste ge och ta. Det parlamentariska läget, med en minoritetsregering, tillsammans med det stora intresset för rättsfrågorna, har fått till följd att justitieutskottet kunnat spela en stor roll för att påverka politiken, ibland på bekostnad av regeringen. Utskottet har kunnat driva igenom ett stort antal så kallade tillkännagivanden i riksdagen, där utskottsmajoriteten drivit en annan linje eller velat gå längre än regeringen. Regeringen och oppositionen har dock helt olika bilder av kraften hos dessa tillkännagivanden.

Sverigedemokraterna, Liberalerna, Kristdemokraterna och Moderaterna står tillsammans bakom många av tillkännagivandena. Och partiernas talespersoner menar att de med sitt agerande lyckats driva på regeringen.

– Tillkännagivandena bygger oftast på att vi tycker att regeringen lagt fram alltför klena förslag som vi vill skärpa upp. Så oppositionen har fört regeringen framför sig i väldigt många frågor. Många av de förslag regeringen presenterar på presskonferenser är sådant som riksdagen redan beställt i tillkännagivanden sedan flera år tillbaka, säger Andreas Carlson, som får medhåll av sverigedemokraten Tobias Andersson.

– När regeringen sedan agerar utifrån vad riksdagen sagt tar de gärna åt sig äran för det och säger att de tycker lika. Men det har regeringen inte gjort. Ofta röstar regeringspartiet nej till förslag i riksdagen, sedan genomför de dem och skryter om det, säger han.

Justitieministern tar oppositionens många ställningstaganden med ro, och ser dem som en del av det politiska spelet. Han har också en helt annan bild av vem som driver på utvecklingen.

– Oppositionen har satt i system att gå fram med beslut i frågor som de vet att vi redan jobbar med. Om vi tillsätter en utredning för att skärpa lagstiftningen i något avseende, då kan riksdagen genom sina tillkännagivanden besluta om att de vill se skärpningar av straffet. Sedan kan de i efterhand hävda att det egentligen var oppositionen som drev fram det, säger han, och tillägger att det viktiga ändå är att reformerna genomförs.

Mer irriterad är vänsterpartisten Linda Westerlund Snecker.

– Det är trams! Det kan inte vara så här mycket tillkännagivanden. Det urholkar hela systemet. Man gör tillkännagivanden på saker som redan pågår, som är genomförda, självklarheter … Ett tillkännagivande från justitieutskottet betyder ju ingenting längre, säger hon, men tillägger att tillkännagivanden kan vara ett viktigt redskap som även hon använder då och då.

Valet avgör

Vem som egentligen driver på den repressiva kriminalpolitiken kan få stå obesvarat. Klart är hur som helst att en majoritet i dagens riksdag står bakom de många straffskärpningar och nya tvångsmedel som införts. Hur det blir efter valet återstår att se. Det mesta tyder dock på att vi kan räkna med ett fortsatt fokus på brottsbekämpning genom straffrättsliga åtgärder. 

 

Om SOM-undersökningarna

SOM-undersökningarna genomförs av SOM-institutet, en oberoende undersökningsorganisation vid Göteborgs universitet. Undersökningarna har genomförts varje år sedan 1986. Undersökningarna bygger på en enkät som varje höst skickas ut till mer än 30 000 slumpmässigt utvalda personer i Sverige.

I den nationella SOM-undersökningen 2021 uppmättes en rekordhög oro för organiserad brottslighet, 67 procent. Likaså angav fler än någonsin tidigare lag och ordning som ett viktigt samhällsproblem (41 procent).

Undersökningen visar också att den ideologiska tillhörigheten påverkar synen på brottsligheten. Bland väljarna klart till höger nämnde 64 procent brottsligheten som ett av de tre viktigaste samhällsproblemen. Bland dem som stod varken till vänster eller höger var siffran 38 procent, medan personer längst till vänster prioriterade annorlunda: bland dem kom frågan först på fjärde plats, med bara 23 procent.

SOM-institutet har också frågat väljarna vilka åtgärder mot brottsligheten de hyser störst tilltro till. Svaren antyder att de restriktiva åtgärderna i dag har ett ganska brett stöd i väljarkåren. I SOM-undersökningen 2021 var slopad straffrabatt (42 procent), hårdare straff (40 procent) och mer kameraövervakning (36 procent) de åtgärder som ansågs mest effektiva mot våldsbrott.

Frågan om de viktigaste samhällsproblemen var i undersökningen formulerad: ”Vilken eller vilka frågor eller samhällsproblem tycker du är viktigast i Sverige i dag? Ange högst tre frågor/samhällsproblem.”

Forskare om den postpolitiska rättspolitiken

Forskaren och juristen Dennis Martinsson har studerat dagens stora politiska intresse för hårda straffrättsliga insatser. Han karaktäriserar det rättspolitiska landskapet som ”postpolitiskt”. Straffrätten präglas, enligt honom, av konsensus bland partierna, inriktningen framstår som politiskt allmängods och verklig opposition saknas.

Dennis Martinsson analyserar i en artikel lagförslag på terrorområdet och i förhållande till gängkriminalitet. Han konstaterar där bland annat att lagstiftningen används för att sända ett politiskt budskap.

Verklighetsbeskrivningen av en brottslighet som hotar samhället och idén om hur den ska bekämpas blir, menar Martinsson, en gemensam berättelse som håller samman samhället, på ett sätt som liknar religionens tidigare moraliska roll i samhället.

Det symboliska lagstiftandet kan vara juridiskt problematiskt, påpekar Dennis Martinsson. Men politiskt är det rationellt. ”Det visar till exempel väljarna att lagstiftaren tar brottsligheten på allvar; vilket sedan en tid tillbaka är ett återkommande (politiskt) budskap från alla riksdagspartier”, skriver han.

Dagens användning av straffrätten som en viktig lösning på många samhälls­problem må vara rationell. I förlängningen varnar dock Martinsson för att den ökade acceptansen för straff och repression kan öka klyftorna och polariseringen i sam­hället, i takt med att viljan att förstå andra människors situation och handlingar minskar. Långsiktigt är det därmed inte alls säkert att politiken bidrar till en minskad brottslighet.

Martinsson, ­Dennis: ”Trender och tendenser i den samtida straffrättsanvändningen – sett genom åtgärder mot terroristrelaterad och gängrelaterad brottslighet”, i Anderberg, A., Martinsson, D., Svensson, E. (red): Teori och politik. Straffrätt i omvandling, Iustus, 2022.

Ulrika Öster
Annons
Annons