search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyhetsreportage

”Det är en speciell nerv att driva en huvudförhandling”

Intresset för språk och logiska resonemang gjorde att Bo Nilsson valde advokatbanan för 40 år sedan. Tidigt specialiserade han sig på kommersiella tvister.

– Det passar mitt kynne och är spännande. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända, säger han.

Bo Nilsson började läsa ekonomi efter avslutad militärtjänstgöring. Att han till slut blev advokat var egentligen en slump.

– När min fil. kand. var klar tyckte jag att det var synd att överge studentlivet så brådstörtat och funderade på vad jag skulle kunna komplettera med. Jag hade läst den propedeutiska kursen i juridik och tyckte att den var kul, säger han under en telefonintervju.

Intresset för språkliga formuleringar och logiska resonemang gjorde att han fortsatte med juridiken i stället för att bli nationalekonom. Så småningom valde han advokatbanan, där det krävs analyser av komplexa sammanhang för att hitta en lösning på ett problem. Tidigt började han arbeta med kommersiella tvister.

– Det passar mitt kynne och är spännande. Man vet aldrig riktigt vad som ska hända. Det är en speciell nerv att driva en huvudförhandling, att uppfatta vad förhörspersoner säger och anpassa sitt agerande efter det.

I år är det 40 år sedan Bo Nilsson blev advokat, och han har aldrig ångrat sitt yrkesval.

– Ytterst går yrket ut på att få ett så positivt resultat som möjligt för en enskild människa eller ett företag som ofta befinner sig i en utsatt situation. Man kommer in på allt ifrån komplicerade produktionsprocesser och datasystem till avtal om företagsöverlåtelser. Det är givande att lära sig mer och mer om fler och fler saker, säger han.

En stor förändring under Bo Nilssons tid i yrket är att mängden material i tvister har ökat dramatiskt – ibland ingår över 100 000 sidor. Den skriftliga bevisningen är ofta onödigt omfattande, anser han.

– Det behövs inte tusen dokument för att visa ett och samma rättsfaktum. Den stora materialmängden gör att det blir mycket dyrare ur klientens perspektiv. Jag vill inte påstå att det är ett syfte från byråernas sida att göra det dyrt. Men det blir en bieffekt, som kanske inte är helt oönskad, säger han.

Utvecklingen beror främst på att digitaliseringen gör det möjligt att snabbt ta fram information. En annan förklaring är framväxten av stora advokatbyråer, att teamen har blivit större och kan hantera ett stort material. I dag deltar ofta fem personer vid en rättegång, jämfört med på 1980-talet när det var vanligt att en advokat ensam skötte ett mål.

Möjligheten att kommunicera digitalt är en annan stor förändring som Bo Nilsson har upplevt under sin karriär. För att snabbt lämna över ett stort material för 40 år sedan var det nödvändigt att anlita en kurir eller att träffas.

– Det kan jag sakna. Det är lättare att arbeta förtroendefullt med folk som man känner i någon mening, säger han.

Den mest negativa förändringen är att stressen och pressen har ökat i takt med digitaliseringen.

– E-posthanteringen har medfört förväntningar om kortare svarstider. Nu hör klienter ofta av sig på eftermiddagen om de inte har fått svar på en fråga som ställdes på förmiddagen. Så var det inte alls förr. Det är lätt att hetsas och dra iväg ett meddelande som hade varit förtjänt av ytterligare övervägande, säger Bo Nilsson.

Förutom att risken för att göra fel ökar, kan konsekvensen av tidspressen bli att stora talanger väljer bort advokatyrket därför att de inte trivs med att leva under konstant stress, tror han.

Större jämställdhet mellan könen är den mest positiva förändringen som har skett sedan Bo Nilsson blev advokat 1982. När fler kvinnor än män utexamineras måste rekryteringsbasen innefatta alla. Annars finns en risk att tappa talang och kunskap, menar han.

Bo Nilsson har suttit i Advokatsamfundets huvudstyrelse i sex år och varit ordförande i flera arbetsgrupper, bland annat i den som tog fram regler för att införa advokatexamen.

Att advokater utesluts ur samfundet ser han allvarligt på.

– Tyvärr har det funnits några brottmålsadvokater som har varit en riktig skam för kåren. Att de verkar liera sig med gängkriminella går inte att utbilda bort. Det gäller bara att försöka bli av med dem, säger han.

Risken är annars att förtroendet för advokatkåren minskar. På sikt skulle det kunna leda till att advokaters rätt att träffa den misstänkte i enrum inskränks.

– Det skulle innebära en stor försämring av den misstänktes och sedermera tilltalades ställning om det inte finns möjlighet att rådgöra med en försvarare utan att någon lyssnar. Det blir ett oerhört ingrepp, säger Bo Nilsson.

Han betonar att de som missköter sig är en minoritet och att han ser positivt på kårens framtid.

– Så länge Sverige förblir en demokratisk stat där det är önskvärt att hävda enskildas fri- och rättigheter har både advokatkåren och samfundet sin givna plats.

De senaste åren har han själv trappat ner gradvis. Och i år räknar han med att avsluta de uppdrag som han har kvar.

– Jag tycker att 40 år i yrket får räcka. Det är bättre att sluta innan andra börjar säga att Nilsson har passerat bäst-före-datum. ¶

Kamilla Kvarntorp

Läs också om fler jubilarer: 

Torsten Leman, 50 år som advokat.
Per Gratte, 50 år som advokat.
Karin Ulberstad, 30 år som advokat. 

Annons
Annons
Annons