search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

”Många advokater låter som levande lagböcker”

Prata med journalisterna – och gör det begripligt. Det är journalisterna Oisín Cantwells och Willy Silbersteins tips till advokaterna för att nå fram i medierna. Kontakter och öppenhet kan också vara en väg bort från dagens negativa mediebild av advokater, anser de båda.

– Jag tycker tyvärr att juridik, brott och straff är en av den svenska journalistikens sämsta discipliner. Det är inte särskilt bra. Det finns några undantag, men särskilt bra är det inte.

Det säger Oisín Cantwell, journalist och krönikör på Aftonbladet, med stort intresse för rättsliga frågor. Han är inte nådig när han recenserar sina journalistkollegor.

– Det brister i allt från elementärt kunnande om att det är polis som griper, åklagare som anhåller och domstol som häktar, till svårighet att ta till sig innehållet i domar, brister i förståelse av lagar. Allt det här kan vara svårt att förstå. Men om man inte förstår så ska man försöka hålla det så enkelt som möjligt och inte krångla till det och inte påstå saker som inte stämmer, fastslår Oisín Cantwell.

Undantagen, som är mer pålästa och kunniga, utgörs enligt Oisín Cantwell framför allt av specialiserade kriminalreportrar. Hos unga nyhetsjournalister är kunskaperna sämre.

Ett särskilt problem, anser Oisín Cantwell, är så kallade åsiktsjournalister, alltså kommentatorer och krönikörer som han själv, som med sitt tyckande skapar och hetsar på drev mot vad som beskrivs som felaktiga domar och andra upplevda brister i rättsväsendet.

– Det är klart att den dömande verksamheten ska granskas kritiskt. Vi pratar ändå om en makt i staten som kan beröva oss vår frihet på livstid. Men jag upplever det som att skälen till att en viss person frias väldigt ofta är ofullständigt eller rent missvisande redovisade. Där sviker pressen sitt ansvar, säger han, och konstaterar att medierna därmed spär på stämningar och idéer om att rättsväsendet är korrupt och att det inte är någon idé att polisanmäla brott.

Även Willy Silberstein, tidigare journalist och numera konsult och medietränare, talar om en polarisering inom medierna vad gäller kvaliteten på rättsrapporteringen.

– Det har utkristalliserats några krönikörer som är duktiga, som visar att de kan mycket och förstår dilemman i olika frågor, säger han.

Inom nyhetsrapporteringen anar han snarare en minskad specialisering, som fått negativa effekter på rapporteringen.

– När jag började arbeta som journalist så fanns det journalister som bara ägnade sig åt rättsfrågor på ett annat sätt än vad som är möjligt i dag, konstaterar han.

Willy Silberstein upplever att medi­ernas intresse för såväl rättsfrågor som advokater har ökat under hans yrkesverksamma år. Han ser flera förklaringar till detta.

– De politiska partierna har ju polariserat rättsfrågan väldigt mycket. Det gör ju med all rätt att den är mer journalistiskt intressant på det sättet än vad den var tidigare. Sedan blir det ju spännande journalistik om man ska vara ärlig, säger han.

Oisín Cantwell håller med om att brott och straff är hett i medierna. Samtidigt pekar han på att medievärlden vuxit i omfång på senare år.

– När jag började var Aftonbladet en kvällstidning. Numera är vi ett mediehus. Vi publicerar online dygnet runt, vi gör tv, vi gör allt möjligt. Alla dessa kanaler ska också fyllas med innehåll, säger Oisín Cantwell, som konstaterar att brott är lätt och tacksamt att göra journalistik av.

Här blir det också ett växelspel mellan medier och politik, påpekar Oisín Cantwell.

– Det ökade medieintresset ökar politikens intresse, och politikens intresse ökar medieintresset.

Måste förenkla

Oisín Cantwell skriver mycket om rättsliga frågor i sina krönikor. Han gör det initierat, vilket fick Advokatsamfundet att tilldela honom 2014 års journalistpris. Var­ifrån kommer hans kunskaper?

– Med åren har jag väl förvärvat nån form av grundläggande, hyfsat god förståelse för juridik, men expert är jag sannerligen inte, fastslår Oisín Cantwell, som beskriver sig som intresserad av juridik och kriminalpolitik och ganska ambitiös.

Snarare än att själv ha expertkunskaper handlar det, som så ofta för en journalist, om att söka fakta och fråga rätt personer.

– Det går att googla sig till kunskaper, man kan ringa advokater, domarkåren har sin mediegrupp och jag har god kontakt med vissa åklagare som jag också kan prata informellt med, fortsätter Oisín Cantwell.

Bland kontakterna finns alltså också advokater som är duktiga att förklara och begripliggöra. Vilka de är vill Oisín Cantwell inte berätta, av respekt för källskyddet.

Både Oisín Cantwell och Willy Silberstein önskar dock att fler advokater kunde prata med journalister, både för att förklara och för att ge sin bild av olika rättsliga frågor.

– Jag förstår att en advokat självklart ska inhämta klientens godkännande för att tala om klienten. Men det handlar också om, tror jag, att advokaterna i större utsträckning än vad som är fallet skulle låta sina klienter förstå att de ofta kan ha nytta av att advokaten får tillåtelse att uttala sig i media. För det påverkar opinionen. Det kan i slutänden också påverka utslaget i en domstol, säger Willy Silberstein.

Willy Silberstein medverkar sedan många år som medietränare vid delkurs två på Advokatsamfundets advokatexamensutbildning. Där försöker han bland annat förmedla vikten av att anpassa sitt språk i kontakten med journalister.

– Många advokater låter som levande lagböcker, konstaterar Willy Silberstein och fortsätter:

– Många advokater har en fördomsfull bild av att journalister bara hittar på, förvränger och inte vill berätta sanningen. Det, törs jag säga med stor säkerhet, är fel. Så gott som alla journalister är seriösa och vill göra ett bra jobb. Men ibland blir det fel. Journalisten är ansvarig givetvis, men ofta kan en anledning vara att en advokat uttrycker sig så krångligt och obegripligt att det blir fel.

Åklagarna tar plats

Precis som advokaterna har både Willy Silberstein och Oisín Cantwell noterat att åklagarna blivit mer synliga i medierna. Det är glädjande, anser Oisín Cantwell.

– Traditionellt har det framför allt varit advokater som hörts. Och domare är fortfarande väldigt lågmälda och försiktiga när de uttalar sig. Men åklagare tar mer och mer plats, säger han.

Samtidigt har åklagarsidan på många sätt ett försprång och en enklare uppgift i att nå fram i medierna, påpekar Oisín Cantwell. Åklagaren har inte bara hela polismakten på sin sida, utan även medierna, menar han.

– Det är en mycket enklare historia att den häktade, misstänkta trippelmördaren är skyldig än att han eller hon är utsatt för ett justitiemord. Ska man avslöja att Quick har blivit felaktigt dömd krävs det en enorm journalistisk insats. Det är mycket enklare att bara följa med i händelseutvecklingen, säger han.

Just på grund av detta försprång har många advokater också drivit sina processer i medierna på ett annat sätt än åklagarna, hävdar Oisín Cantwell, som pekar på namn som Henning Sjöström och Leif Silbersky.

– Men det har, tror åtminstone jag, börjat förändras lite, når åklagarna också har blivit mer offensiva i sina uttalanden. Det tror jag också hänger ihop med samhällsutvecklingen, med ett offentligt samtal med ökat fokus på just rättsfrågor och brott och straff, säger Oisín Cantwell, som upplevt att vissa åklagare nu passar på att komma till tals, när kraven på hårdare straff och nya tvångsmedel ändå drivs politiskt.

Det förekommer att åklagare använder sin position i medierna till att kritisera advokater, något som väckt en del irritation inom försvararkåren. Oisín Cantwell förstår reaktionen, i synnerhet när synpunkterna förs fram anonymt på Twitter.

– De imponerar inte på mig heller. Det är ju ändå representanter för staten, det ska man ha i åtanke. Så till vida tycker jag att det går att ställa större krav på dem än på advokater, säger han och fortsätter:

– Med det sagt så tycker jag att man ska kunna ställa höga krav på advokater också. Men det är enklare för dem och också rimligare att advokaterna är nån slags frifräsare än åklagare, som ändå representerar staten.

Öppenhet sänder signaler

Just nu handlar en stor del av mediebevakningen kring advokater om advokater som gjort fel, kommit sina klienter för nära eller på andra sätt brutit mot advokat­etiken.

Oisín Cantwell förstår advokaternas känsla av ett drev mot kåren. Visst finns det en slarvig schablonbild i medierna av advokaten som kör ifrån domstolen i sin lyxbil efter att fått ytterligare en knarkkung eller mördare frikänd, medger han. Men:

– Med det sagt så har vi också under senare år sett en parad av fall med advokater som har uteslutits ur Advokatsamfundet, som har betett sig oetiskt, i värsta fall kanske till och med misstänkt brottsligt. Det är klart att medierna, tidningar, radio, tv, måste berätta om detta. Det är en viktig uppgift rentav, fastslår han.

Även Willy Silberstein ser att diskussionen kring varnade och uteslutna advokater har påverkat bilden av kåren.

– Debatten har ju tyvärr färgat av sig på hela advokatkåren så det är en mer kritiserad grupp i dag än vad den var för ett antal år sedan, säger han.

Willy Silberstein har genom sin roll som programledare för Advokatsamfundspodden haft anledning att tänka på frågan om advokatkårens anseende, och hur det kan förbättras. Han tror att samfundet borde ha goda möjligheter att tvätta rent det nedsolkade ryktet. Men det krävs medvetet och hårt arbete.

– Jag vet inte om jag bör säga det här men jag gör det ändå: Ju tuffare disciplinnämnden visar att den är, desto större är ju chanserna att stärka advokatkårens anseende, säger han.

Förutom att, som man gjort i flera fall, utesluta advokater som agerat oetiskt bör både Advokatsamfundet och disciplinnämnden också sträva efter att vara transparent, tillgänglig och proaktiv, menar Willy Silberstein. Ett sätt att vara det skulle kunna vara att bjuda in journalister till exempelvis en temaeftermiddag, för att presentera disciplinnämnden och förklara hur den tänker och arbetar.

– Tillgängligheten blir ett sätt att sprida information. Men jag tror också att det händer någonting mer. Man signalerar att ”vi är inte rädda för öppenhet och ifrågasättande utan tvärtom”. Jag tror att öppenheten stärker varumärket på det sättet också, säger han.

Oisín Cantwell har liknande idéer. Han har som journalist goda erfarenheter av att åklagare och domstolar bjudit in medierna till seminarier för att berätta om verksamheten och öka journalisternas förståelse för den.

– Advokatsamfundet är en viktig röst, och har alltid varit. Men Advokatsamfundet skulle kunna ta mer initiativ till att bjuda in journalister, säger han och tillägger att sedan har också varje advokat en möjlighet att odla sitt kontaktnät och knyta kontakter inom journalistkåren.

Willy Silbersteins tips till advokaterna

  • Odla personliga kontakter med journalister. Ett sätt kan vara att bjuda in en journalist som skriver bra om dina frågor till en enkel lunch bara för att dela erfarenheter och få kontakt.
  • Om du har exklusiv information, som inte är sekretessbelagd och som det är lämpligt att prata om: Ta kontakt med en journalist du har god kontakt med och berätta exklusivt för denne. Då blir nyheten ofta större i den tidningen eller radiokanalen. Har du ingen personlig kontakt är det ändå ofta bättre att ringa redaktionen än att skicka ett pressmeddelande.
  • Presskonferenser kan vara bra om du får väldigt många förfrågningar och har svårt att hinna besvara dem. Annars är individuella intervjuer att föredra, inte minst om du är utsatt för kritik. Det händer någonting när du sitter ner ensam med en annan person. Ni skapar någon form av relation och förutsättningar för ett mer civiliserat samtal.
  • Om du ska bli intervjuad: Förbered dig. Tänk i förväg igenom vad du vill ha ut av intervjun om du får bestämma, och försök säga de sakerna.
  • En medietränare kan vara bra, men är inte nödvändig för att du ska kunna förbereda dig. Be någon i din närhet att leka journalist och göra en intervju som bandas med mobilen. Gör intervjun två, tre gånger.

Ulrika Öster och Tom Knutson

Annons
Annons