Riksåklagaren ”Vi skulle gärna vilja se resultat”

Petra Lundh ser ett stort behov av att mer få ta in tidiga förhör i straffprocessen.

– Förarbetena skrevs ju för närmare hundra år sedan och man antog reglerna 1942, för 80 år sedan. Det har hänt otroligt mycket i samhället sedan dess, säger hon.

Samhällsförändringarna har förstås också påverkat kriminaliteten. Brottsligheten är i dag gränsöverskridande, digitaliserad och med helt andra brottsupplägg än då rättegångsbalken kom till.

– Om vi ska ha en effektiv brottsbekämpning, vilket jag tror att alla vill ha, hela samhället, så måste vi på något sätt kunna hänga med. Men det förutsätter naturligtvis att hela systemet är rättssäkert. Även de nya reglerna måste vara helt rättssäkra, fastslår Petra Lundh.

Precis som Fredrik Wersäll trycker Petra Lundh på att tidiga förhör som bevis kan ge rätten en bättre bild av vad som hänt, och dessutom bespara målsägande och vittnen mycket oro och stress. Hon hänvisar till uppgifter från Brottsförebyggande rådet, Brå, som funnit att tidig bevisupptagning är ett effektivt sätt att få vittnen och även målsäganden att medverka i betydligt större utsträckning. Hon tror också att risken för hot och påtryckningar faktiskt kan minskas och att ändrade regler kommer att medföra kortare häktningstider och färre restriktioner.

– Det är ju en sak att höja straffen och kriminalisera fler gärningar, men om vi inte kan realisera straffhotet och på något sätt ha rimlig chans att utreda och lagföra personer, hjälper det ju inte att höja straffen eller kriminalisera olika gärningar, säger hon.

Domstolen får värdera

Enligt Fredrik Wersälls förslag får åklagarna ett stort ansvar när tidiga förhör ska hållas: att se till att försvaret får ett tillräckligt underlag för att hålla ett riktigt motförhör, och det innan förundersökningen är avslutad. Petra Lundh instämmer i att det blir en viktig uppgift för åklagarna.

– Vi har ju två ben, dels det brottsutredande intresset, dels objektiviteten och rättssäkerheten. Det är verkligen något som åklagare måste ha med sig hela tiden, säger hon, och tillägger att det trots det skulle vara bra med regler och ramar för hur balansen mellan parterna ska säkerställas.

Åklagarna har inget intresse av att beröva misstänkta deras rättssäkerhet, påpekar Petra Lundh. Hon tillägger att det även med tidiga förhör måste finnas en rätt för försvaret att ställa kompletterande frågor när hela förundersökningen är klar. Liknande system finns redan i dag vid barnförhör och förhör i hovrätten.

– Förslaget är ingen främmande fågel på det sättet. Vi har en annan teknik i dag, helt andra möjligheter än vad man hade när lagstiftningen kom till. I debatten om tidiga förhör har ­röster hörts som också sett förslaget som ett sätt att komma åt att misstänkta tiger under förundersökningen, för att sedan, när de fått tillgång till förundersökningen, lämna en berättelse. Uttalandena har fått advokater att reagera och att påpeka att den misstänkte har en ovillkorlig rätt att vara just tyst.

Så hur är det, ska det hållas emot den misstänkte att han tiger? Nej, inte i större utsträckning än i dag, svarar Petra Lundh, och hänvisar till Europakonventionens regler. Men:

– Redan i dag kan ju domstolen värdera tystnaden. Vad innebär den, vad ligger bakom tigandet? Det kan ha betydelse, men vilken betydelse den har måste domstolen avgöra i det enskilda fallet, säger hon.

Vill gräva ner stridsyxan

Petra Lundh låter nästan en aning frustrerad när hon talar om behovet av reformer. Själv vill hon dock inte använda det ordet.

– Men jag tycker ibland att vi borde hänga med bättre. Det är viktigt att vi har ett ordentligt remissförfarande där alla får säga sitt och där Regeringskansliet får ta hand om alla remissvaren. Men tidiga förhör har vi ju diskuterat i många år, och egentligen långt innan utredningen kom. Vi skulle gärna vilja se resultat helt enkelt, summerar hon.

Advokat Johan Eriksson fick i sin intervju kring tidiga vittnesmål frågan om han hade någon fråga eller något budskap till riksåklagaren. Petra Lundh blir glad när hon får höra hans svar: ”Jag tycker att vi ska gräva ner stridsyxan.”

– Det håller jag helt med om, säger hon och berättar att hon tillsammans med företrädare för domstolarna och Advokatsamfundet bedriver ett gemensamt arbete för att förbättra stämningen i rättssalen.

– Vi måste respektera varandra och ha förståelse för varandras yrkesroller. Det är inte bra för någon när det blir ett högt tonläge mellan yrkesgrupperna och man nästan gräver ner sig i skyttegravar. Och det spiller över på många frågor. Vi behöver inte nödvändigtvis tycka olika och polarisera oss. Många gånger har vi samma intressen.