search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Tidiga förhör skapar konflikt i Rättssverige

”Straffprocessen behöver moderniseras och effektiviseras.” Så har det låtit från poliser, åklagare och politiker i medierna under hösten. Trots hårt motstånd från advokaterna, som varnar för försämrad rättssäkerhet, planerar regeringen för ett förslag om att låta tidiga förhör användas inför domstolen. Tidskriften Advokaten har tittat närmare på en polariserad debatt kring processrättens grundprinciper. 

Processrätten och dess grundläggande principer är ett område som sällan når löpsedlarna. Ändå var det just vad som hände under hösten. Under några månader blev begrepp som omedelbarhet och muntlighet flitigt använda i både medier och politik, och en rad debattörer krävde förändringar på området.

Kraven formulerades emellanåt i termer av att ”slopa” omedelbarhetsprincipen. I praktiken handlade det om att ge ökade möjligheter för åklagare att använda sig av tidiga dokumenterade förhör som bevis vid huvudförhandlingar. Förespråkarna hänvisade till hotet av en växande och delvis ny kriminalitet, behovet av att skydda brottsoffer och att minska hot och våld mot vittnen.

Motståndarna – däribland Advokatsamfundet och flera advokater – å sin sida pekade på risken för en försämrad rättssäkerhet och ett avsteg från den kontradiktoriska principen och principen om lika vapen eller equality of arms.

Debattinläggen och uttalandena som ven om varandra i medierna bidrog förstås knappast till samsyn och nyansering. Snarare tvärtom. Fram träder två starkt polariserade läger, med åklagare och politiker på förespråkarsidan och advokaterna på motståndarsidan.

Utredningen präglar förhör

Debatten och den mediala uppmärksamheten gav ett utredningsbetänkande från 2017, Tidiga förhör – nya bevisregler i brottmål, snabbt ny aktualitet (se artikeln ”Utredningen om processrätt och brottmål”). Redan tidigt i debatten meddelade justitieministern att regeringen arbetar på ett förslag om förändringar i straffprocessen, med utgångspunkt från Fredrik Wersälls utredning.

Advokat Fredrik Ungerfält medverkade som expert i det senare skedet av Wersälls utredning. Precis som den tidigare experten Tomas Nilsson, är han starkt kritisk till idén om att lägga fram tidiga förhör vid huvudförhandlingen. Det största problemet är, menar han, att det finns en uppenbar obalans mellan åklagarens och den misstänktes och försvararens insikt i utredningen tidigt i förundersökningen. Det blir därmed omöjligt för försvararen att hålla ett effektivt motförhör vid ett förhör där hela förundersökningen ännu inte har delgivits.

– Om man följer de tankegångar som finns i betänkandet, så skulle obalansen på något sätt läkas genom att åklagaren är skyldig att delge den misstänkte och försvararen den information som är nödvändig för att kunna genomföra ett tidigt förhör, säger Fredrik Ungerfält, som också medverkat i arbetet med Advokatsamfundets remissvar till utredningen.

Men att åklagaren är objektiv hjälper inte, menar Fredrik Ungerfält. Åklagaren har nämligen ingen insikt om hur försvaret av den misstänkte förbereds och har därför ingen möjlighet att bedöma eller överblicka vilka omständigheter som är av betydelse.

Advokat Ulrika Borg, verksam som både försvarare och målsägandebiträde, delar den uppfattningen. Hon jämför med sina egna erfarenheter av de olika rollerna. Som försvarare har hon ett perspektiv, som målsägandebiträde ett annat.

– Åklagarna må vara objektiva och lyda under det regelverket, men samtidigt påverkas de av den position de har. De kan ju inte ha någon vidare insikt i hur försvaret tillsammans med klienten lägger upp ett försvar, säger hon.

Advokaterna pekar dessutom på att själva förhören under förundersökningen är av en annan natur än förhör vid en huvudförhandling. Även här påverkas åklagaren av sin roll, att leda jakten på en gärningsman.

– Det handlar inte om bristande objektivitet, men den som utreder brott har en idé om vem som är skyldig. Det präglar lätt hur förhören blir, säger advokat Johan Eriksson, som är tveksam till att låta sådana förhör få en viktig roll vid huvudförhandlingen.

Blir dåligt förhör

Redan i dag kan rätten, under vissa förutsättningar, få ta del av en film, ljudfil eller utskrift av ett förhör i stället för, eller som komplement till, det vanliga förhöret. En situation där detta förekommer är just om en förhörsperson ändrat sin utsaga. Samtidigt, anser de intervjuade advokaterna, fyller förhören vid huvudförhandlingen en viktig funktion.

– Rättegångsbalken föreskriver att varje förhörsperson ska sitta framför domstolen och lämna en egen utsaga om vad som hänt, utan att rättens aktörer har en egen agenda. Först en fri berättelse, sedan får man ställa frågor, framför rätten som sitter med helhetsinformation. Domstolen har då redan en tydlig och klar uppfattning av vad som hänt, och vittnet kommer och redogör för sina uppgifter, säger Ulrika Borg.

Hon menar dessutom att själva domstolsförhandlingen påverkar alla inblandade så att de skärper sig. Själva inramningen och den ed som avläggs inskärper allvaret och vikten av att tala sanning, menar hon.

Även om muntliga och omedelbara förhör i dag är huvudregel i den svenska straffprocessen så finns det undantag. Det viktigaste är mål där barn ska höras. Här har den viktiga kontradiktoriska principen fått vika för barnets bästa. Barn förhörs därför regelmässigt före huvudförhandlingen, och förhören spelas sedan upp inför domstolen.

Just barnförhör lyfts också av många, däribland Wersälls utredning, fram som ett exempel på att det visst går att värna rättssäkerheten i ett system med tidiga förhör. Men advokaterna godtar inte detta argument. Ulrika Borg, som varit försvarare i många mål där barn vittnat, beskriver det som att arbeta bakbunden. Och Fredrik Ungerfält har en liknande erfarenhet: att försvararen blir gisslan för att säkra en formell rättssäkerhet utan att ha all nödvändig information.

– Du sitter inte med din klient, utan du ska snabbt agera på den information som lämnas. Det blir ett direkt dåligt förhör, utifrån den misstänktes perspektiv, säger han.

Bra att dokumentera

I såväl Fredrik Wersälls utredning som mediedebatten lyfts användningen av tidiga förhör fram som ett sätt att minska risken för hot mot och påverkan på vittnen och målsägande. När dessa fått lämna sina vittnesmål, och detta dokumenterats ordentligt, så försvinner eller minskar ”behovet” från kriminella av att hota och skrämma. Samtidigt, med minskad kollusionsfara, minskar också behovet av att hålla misstänkta häktade med restriktioner, enligt förespråkarna. Fredrik Ungerfält är, precis som de övriga advokaterna, skeptisk till argumenten.

– Man kan ju även hota den som har lämnat en utsaga. Den personen kommer till domstolen och vill förändra den, och domstolen tvingas ta ställning till det. Precis som det är nu, summerar han.

Och Ulrika Borg betvivlar att åklagarna kommer att vara beredda att släppa ut häktade misstänkta med nya regler. Hon är dessutom kritisk till att man i diskussionerna kopplar ihop FN:s återkommande kritik mot de långa svenska häktningstiderna med processreformer.

– Kritiken mot Sverige handlar ju inte om att folk som är misstänkta för brott ska underkasta sig ansvar eller uttala sig om olika saker när de sitter i häktet. Det är svenska staten man kritiserar, inte svenska intagna, säger hon.

Ett annat viktigt argument för att låta tidiga förhör få plats i huvudförhandlingar är att målsägande och vittnen därmed slipper berätta om svåra och plågsamma händelser flera gånger. Dessutom kan uppgifterna samlas in medan de är färska i minnet.

Johan Eriksson är positiv till att dokumentera tidiga förhör ordentligt, inte minst som många förundersökningar nu drar ut på tiden så att huvudförhandlingen ibland kan komma flera år efter att brottet begåtts.

– Tänk dig en person som gör iakttagelser av någonting och som sedan ska höras om ett, två, tre år senare. Då är ju de uppgifterna ganska värdelösa. Det finns fördelar med att se till att säkra de initiala uppgifterna på ett säkrare sätt än vi gör i dag. I det kan det till och med ligga en bättre rättssäkerhet, säger han.

Att däremot låta dessa förhör ersätta förhör vid huvudförhandlingen är förstås en helt annan sak, även om det naturligtvis skulle kunna vara en lättnad för de inblandade.

– Intresset av att slippa berätta står under intresset av att kunna genomföra ett fullständigt kontradiktoriskt förhör under likvärdiga omständigheter, med tillgång till samma information som åklagaren, det man kallar equality of arms, säger Fredrik Ungerfält.

Även Ulrika Borg, som också axlar uppdraget som målsägandebiträde ibland, förstår tanken. Här finns dock mycket att göra även utan att införa tidiga förhör.

– Jag har i min roll som målsägandebiträde uppgiften att ge målsäganden fullständig information och att försöka underlätta och hjälpa klienten att klara av en rättegång. Det kan göras med de lagliga regler som finns, som medhörning, stängda dörrar, säger hon.

Tystnad en rättighet

Åklagaren Paulina Brandberg hör till de hårdaste förkämparna för en ny processordning med tidiga förhör. I en intervju i Svenska Dagbladet den 21 augusti argumenterar hon för att slopa omedelbarhetsprincipen. Ett av de viktigaste skälen är, enligt Brandberg, att misstänkta tiger under förundersökningarna. ”I dag är det enligt Brandberg snarare regel än undantag att en misstänkt inom gängmiljön tiger sig igenom hela förundersökningen av taktiska skäl, i väntan på att få läsa hela den färdiga polisutredningen där det framgår exakt vilken bevisning som finns. Sedan kan den misstänkte lämna en förklaring i domstolen som har anpassats till detta, till exempel varför dna eller krutstänk fanns på vissa ställen, eller varför en mobil kopplade upp sig mot en mast vid en viss tidpunkt” skriver journalisten Åsa Erlandsson, som talat med Paulina Brandberg.

I en debattartikel skriver Paulina Brandberg också att med en ordning där tidiga förhör får större värde som bevis skulle tystnad under förundersökningen kunna ”ligga den misstänkte till last”.

Johan Eriksson är övertygad om att mycket av debatten egentligen handlar om just det Paulina Brandberg pekar på – en irriterande tystnad från misstänkta – snarare än behovet av att säkra bevis på bästa sätt.

– Många störs av att misstänkta väljer att vara tysta och sedan lämnar en berättelse i ett senare skede, säger han. Johan Eriksson tillägger att den irritationen samtidigt krockar med en viktig rättsprincip som alla misstänkta får beskriven för sig när de går på sitt första förhör, nämligen rätten till tystnad.

– Det där är ju en rättighet som, om man läser mer om detta, ger vid handen att tystnaden inte ens får bevisvärderas, säger Eriksson.

Han har svårt att se hur förändringar i straffprocessen skulle kunna upphäva denna grundläggande rättighet, som nyligen klargjorts ytterligare genom ändringar i förundersökningskungörelsens 12 §. Och så länge misstänkta har rätt att tiga måste de också rimligtvis ha rätt att lämna uppgifter senare i förundersökningen eller vid huvudförhandlingen, påpekar Johan Eriksson.

– Det är en rättssäkerhetsfråga, för tystnaden kan ju handla om andra saker än taktik. Det kan handla om att du inte vill berätta om att det är din son som begått brottet, utan du väntar och ser vad som kommer fram. Eller att jag är oskyldig och har ingen lust att berätta, för det krånglar till det för mig, exemplifierar han.

Även advokaterna Kristofer Stahre och Martin Persson anser att diskussionen om tidiga förhör mycket handlar om att misstänkta går igenom förundersökningar i tystnad. I en debattartikel i Svenska Dagbladet pekar de på att tystnad kan ha många anledningar, något som också Högsta domstolen och Europadomstolen tagit fasta på i sina prejudicerande domar.

Varnar för quick fix

Fredrik Wersälls straffprocessutredning avslutades under 2019 och fick ett blandat mottagande bland remissinstanserna. Frågan är varför den fått nytt liv just nu.

Johan Erikssons svar är brottströtthet, en trötthet som sätter sin prägel på lagstiftningen.

– Jag är också brottstrött, det är vi väl alla? Ingen tycker om att unga människor springer runt och skjuter ihjäl varann på gatorna. Men det är i sådana lägen som demokratin prövas, och det gäller att vi inte blir oförsiktiga med rättssäkerheten, säger han.

Även de två andra advokaterna tror att dagens fokus på brottsbekämpning spelar en stor roll.

– Vi lever i en tid av ökad repression. Man försöker komma åt de samhällsproblem som vi har, som bland annat kommer till uttryck genom kriminalitet, och läka dem genom kriminalpolitiska åtgärder. Det är inte bara detta utan också att man vill ta bort ungdomsrabatten och liknande som kommer från samma flöde. Det är djupt olyckligt, för det angriper och försämrar rättssäkerheten, säger Fredrik Ungerfält, som tror att det krävs helt andra insatser, som utbildning och möjlighet till arbete, för att råda bot på brottsligheten.

Det är naturligtvis inte bra att vittnen blir hotade, skadade eller dödade, och att målsägande är livrädda, konstaterar Ulrika Borg, även om detta fortfarande är undantag snarare än regel. Samtidigt måste det gå att hitta andra – och mer effektiva – lösningar än att ändra på rättegångsbalkens grundprinciper, menar hon.

För Ulrika Borg är planerna på att ändra i straffprocessen ett försök till enkla lösningar på svåra problem.

– Det är en quick fix som kan få enorma konsekvenser. Om man bara testar tanken att nästa gång är det mig de knackar på hos, och jag är oskyldig till det de påstår. Vill vi verkligen ha det så här då?

Slår sönder systemet
Utredningsförslaget om tidiga förhör kom till inom ramen för ett uppdrag med fokus på stora brottmål. Det är förstås ingen slump att regeringen beställde en utredning med just denna inriktning. Under de senaste åren har de riktigt stora målen blivit både fler och längre. Såväl Fredrik Ungerfält som Johan Eriksson har agerat försvarare i stora mål, däribland det uppmärksammade Södertäljemålet.

Johan Eriksson tycker att de riktigt stora målen är svårhanterade med dagens processregler.

– Rättegångar som pågår över hundra dagar, det är svårt att ens få dem att bli rättssäkra. Det är så fruktansvärt mycket detaljer att hålla koll på. Målen drunknar i att alla ska hålla koll på att det är rätt sida i förundersökningsprotokollet man är på, att det är rätt namn på personen när man ska skriva dom. Det är nästan en omöjlig uppgift, säger han.

Även om han inte ser förslaget om tidiga förhör som någon lösning på problematiken med stora mål är Johan Eriksson öppen för förändringar av straffprocessen, i synnerhet i de stora målen. Det vore till exempel önskvärt att misstänkta som erkänner de gärningar de åtalats för skulle kunna få sitt straff på ett smidigare sätt, och slippa tillbringa månader och ibland år i rättssalen för brott med lägre straffvärde än själva rättegångstiden.

”Processrätten är som ett fint urverk”

Även Fredrik Ungerfält är öppen för reformer. Han pekar på flera förslag från Wersälls utredning som skulle kunna ge goda resultat, som ett ökat användande av förberedelser i brottmål.

– Men att ge sig på de grundläggande processprinciperna som har tjänat oss väl sedan 1948, enbart för att kunna uppnå ett större antal dömda, det är djupt olyckligt och ökar risken för oskyldigt dömda, fastslår han. Ulrika Borg är inne på samma linje. Och hon skräder inte orden när hon talar om förslagen.

– Processrätten är ungefär som ett fint urverk där man har slipat och monterat de olika kugghjulen under en massa år och byggt upp något som verkligen är stabilt, där allt funkar. Då ser jag detta som att man vill ta en hammare och bara slå sönder det här ur­verket. 

Debatten om tidiga förhör

I centrum för diskussionerna stod från början Nimo, 17 år, som tvingats flytta efter hot från andra ungdomar, sedan han vittnat om ett brott han sett. Journalisten Åsa Erlandssons välskrivna berättelse om Nimo, som från början främst handlade om hur samhället misslyckades med att skydda Nimo, väckte starka känslor. Och snart var debatten igång om hur ungas brottslighet skulle stävjas och bekämpas.

En av de tidiga debattörerna var Martin Marmgren, polis i Rinkeby. I Svenska Dagbladet gav han en rad förslag på hur kriminella ska hindras från att påverka vittnen och målsägande. Bland annat vill han öppna för anonyma vittnen och ge tidiga vittnesmål en större tyngd än vad som sägs ”efter att ett vittne eventuellt har hunnit bli hotad”.

Även åklagaren Paulina Brandberg pekade i flera sammanhang på just tidiga förhör som ett sätt att komma till rätta med brottsligheten. Strax därefter uppgav justitieminister Morgan Johansson i en intervju med Åsa Erlandsson att regeringen ”nu är beredd att ändra en av de mest centrala principerna i svenska domstolar”, omedelbarhetsprincipen, genom att presentera ett förslag om att använda tidiga förhör som bevis.

Riksåklagare Petra Lundh hakade på debatten i en debattartikel i september, där hon efterlyste en ordning med tidiga förhör. I sin slutreplik pekar hon på åklagarens objektiva roll. Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander bemötte artikeln (se artikeln ”Nya regler kräver balans mellan parterna”).

Flera advokater har, förutom generalsekreteraren, engagerat sig i debatten och pekat på problem med en ordning där tidiga förhör får större tyngd vid en huvudförhandling. Advokat Thomas Olsson pekade i en debattartikel i Svenska Dagbladet i september på flera problem med förslaget om tidiga förhör. Han beskrev det som ”ett synnerligt ingripande förslag som innebär att brottmålsprocessen förvandlas från att bevisningen prövas av en opartisk domstol till ett mer administrativt förfarande där domstolen har att ta ställning till ett beslutsunderlag som tagits fram av polis och åklagare”.

Även advokaterna Kristofer Stahre och Martin Persson har tagit till orda och förklarat att det kan finnas många skäl för misstänkta att tiga vid polisförhör. Justitiedepartementet bekräftar genom pressekreteraren Mirjam Kontio att arbetet pågår med ett lagförslag, som man dock inte vill uttala sig om ännu. Förslaget ska komma före årsskiftet.

Källor

  • Advokatsamfundets remissyttrande över delbetänkandet Tidiga förhör – nya bevisregler i brottmål (SOU 2017:98).
  • Brandberg, Paulina: ”Omedelbarhetsprincipen – ett stelbent hinder för åklagare i bevisföringen”, Dagens Juridik, 14 augusti 2020.
  • Erlandsson, Åsa: ”17-åringen vittnade – och föll igenom Sveriges skyddsnät”, Svenska Dagbladet, 21 augusti 2020.
  • Erlandsson, Åsa: ”Enskilt viktigaste åtgärden mot gängbrott”, Svenska Dagbladet, 21 augusti 2020. 
  • Erlandsson, Åsa: Rättsprincip kan ändras – svårare tysta vittnen, Svenska Dagbladet,
  • 21 augusti 2020.
  • Insulander, Mia Edwall: ”Nya regler får inte bara gynna åklagaren”, Svenska Dagbladet,
  • 17 september 2020.
  • Kommittédirektiv 2016:31. En modern brottmålsprocess anpassad även för stora mål. l
  • Kommittédirektiv 2017:109. Tilläggsdirektiv till Utredningen om processrätt och stora brottmål
  • (Ju 2016:10).
  • Lundh, Petra: ”En förändring måste till i straffprocessen”, Svenska Dagbladet, 20 september 2020.
  • Lundh, Petra: ”Föråldrade rättsregler måste moderniseras”, Svenska Dagbladet, 17 september 2020.
  • Marmgren, Martin: Stoppa unga kriminella är helt grundläggande, Svenska Dagbladet, 19 augusti 2019.
  • Nilsson, Tomas: ”Om betydelsen av förundersökningsuppgifter som bevisning i domstol”, Advokaten nr 5 2017.
  • NJA 2015 s. 702.
  • Olsson, Thomas: ”Viktiga rättsprinciper är under attack”, Svenska Dagbladet, 3 september 2020.
  • Stahre, Kristofer; Persson, Martin: ”Även oskyldiga har skäl att vara tysta”, Svenska Dagbladet
  • 20 oktober 2020.
  • Stora brottmål – nya processrättsliga verktyg (SOU 2019:38).
  • Tidiga förhör – nya bevisregler i brottmål (SOU 2017:98).
Ulrika Öster
Annons
Annons
Annons
Annons