search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Aktuellt

Nyttig läsning för yngre jurister med hågen att utvecklas

Advokat Peter Danowsky har läst advokaten Johan Erikssons bok I rättvisans tjänst. Enligt Danowsky lyfter författaren i sin bok betydelsen av att den gode försvararen, utan att förlora sin integritet, verkligen intresserar sig för sin klient.

Johan Eriksson är en mycket bra brottmålsadvokat och en hyvens karl. Jag känner honom så jag vet. Och hans bok I rättvisans tjänst befäster denna uppfattning.

Det är svårt att ange genre för boken. Ett antal korta fiktiva berättelser. Skrivna med korta meningar. Iakttagelser ur brottmålsadvokatens vardag. Och så en inblick i arbetet med Akilov-målet. Det är intressant och lättläst. Säkert nyttig läsning för yngre jurister med hågen att utvecklas till att bli framgångsrika försvarsadvokater. 

Att Johan Eriksson är en så uppskattad och anlitad försvarare är ingen tillfällighet. Uppenbarligen passar den personlighet som också framträder i boken så bra för dessa uppdrag. Han ser människan, oavsett om det är en misstänkt, ett brottsoffer, en häktesvakt eller en polis. Han ser något gott hos alla. Han ger och han möter vänlighet. Han blir därmed väldigt effektiv. 

I det mörker som efterspelet till ett allvarligt brott utspelar sig i, sätter han ljuset på det mänskliga. Det är här boken har sitt största värde: i att lyfta betydelsen av att den gode försvararen verkligen intresserar sig för sin klient. Utan att förlora sin integritet. Den aspekten är också tydlig i boken.

Berättelserna ger inget utrymme för tvivel på Johan ­Erikssons engagemang i uppdraget. Och inte heller på att han, som det förefaller, närmast instinktivt låter rättskänslan styra. Han verkar inte vilja trixa och visa sig smart, snarare leds han av att i varje läge komma nära och utgå ifrån det som synes sant och så fånga den mänskliga infallsvinkeln.

Om Johans Erikssons berättelser är typiska för brottmålsadvokatens vardag och arbete, är det påfallande hur underordnat juridiskt finlir är i förhållande till de praktiska bestyren med besök i häktet och stöd till den misstänkte och så småningom tilltalade. Berättelserna handlar mindre om rättssalen och om förhör och plädering, än om de tilltalades öden. En viktig del av försvararens insatser utspelar sig snarare utanför rättssalen än i den. Bland annat, och här förefaller Johan Eriksson mästerlig, gäller det att medverka till en god stämning i hela kedjan av personer som agerar sedan någon blivit misstänkt för ett brott. Det persongalleri som Johan ­Eriksson lyfter fram i sina berättelser är inga hårdingar, inga förhärdade gängledare och cyniska narkotikahandlare. Till och med Akilov får något mjukt över sig.

Jag gissar att det finns åtskilliga tillfällen i brottmålsadvokatens vardag där det inte finns samma utrymme för en mjuktonad blick och där advokaten måste ta personligt spjärn för att kunna utföra sitt uppdrag med integritet och rättrådighet. I dessa dagar då den organiserade brottsligheten tydligare än tidigare skapar utmaningar för rättssystemet, torde advokatens roll bli alltmer komplicerad. Läser man den uppmärksammade boken Familjen av Johanna Bäckström Lerneby, ser man hur upprepade uppdrag från samma krets till en och samma advokat blir en del av verkligheten. Det är en hårdare och mer hotande värld än den Johan Eriksson ger oss inblick i.

Peter Danowsky

Annons
Annons
Annons