search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Gammalt system som fungerat förvånansvärt bra

Fideikommissväsendet har i Sverige varit under avveckling sedan 1963. I dag finns åtta jordfideikommiss kvar. Advokat Magnus Kindstrand arbetar med juridiken kring dessa ”stiftelser med själ”. Han beskriver ett område som är både brett och mycket smalt. 

En stiftelse med själ”. Så beskriver Carl Johan Cronstedt, fideikommissarie på Fullerö säteri utanför Västerås, fideikommisset på Fideikommissariernas Intresseorganisations webbplats.

Fideikommissinstitutionen räknar sina rötter tillbaka till det sena 1600-talet, då det blev möjligt för ägare att hålla samman sin egendom och förhindra att den splittrades vid arvskiften. Sedan dess har ett antal fideikommiss förts vidare utan att delas, oftast, men inte nödvändigtvis, till äldste sonen i familjen.

Advokat Magnus Kindstrand började arbeta med fideikommissfrågor redan på 1970-talet. Sedan dess har han biträtt många av landets fideikommiss, både under driften och med avveckling, och blivit något av specialist på detta rättsområde.

Speciellt för fideikommiss är, enligt Magnus Kindstrand, det faktum att innehavaren, fideikommissarien, inte äger egendomen. Han (alla kvarvarande fideikommissarier är män) får inte sälja hela eller delar av egendomen och inte belåna den, men äger rätten att bruka den och erhålla avkastningen. Inte heller bestämmer fideikommissarien vem som blir innehavare av fideikommisset efter honom.

– På så sätt är det ju en enkel form av stiftelse, en stiftelse utan styrelse. Det är innehavaren som är styrelsen. Den har ingen administrativ påbyggnad, förklarar Magnus Kindstrand.

Med tanke på det trubbiga urvalsinstrumentet, att äldste sonen som regel tar över, har institutionen också fungerat förvånansvärt väl genom tiderna, och erbjudit ett effektivt sätt att bevara egendom i hundratals år, konstaterar Magnus Kindstrand, som också påpekar att många fideikommiss faktiskt grundats av kvinnor.

– De har byggt ett äreminne över sig själva, men också bevarat egendomen som ett slags ankare i sin släkt. Ofta sägs det att fideikommisset ska verka för släktens heder och konservation, och alltså skänka en särskild glans åt familjen.

Både brett och smalt
Sverige beskrivs ibland som det enda landet i världen som har kvar fideikommissinstitutionen. Men även här kan dess dagar vara räknade. 1963 antogs nämligen lag om avveckling av de kvarvarande fideikommissen. Enligt avvecklingslagen ska fideikommissen avvecklas när den som var fideikommissarie när lagen trädde i kraft 1964 avlider.

Avvecklingen har skett allt eftersom innehavarna avlidit, men än i dag lever några egendomar kvar som fideikommiss. I dag finns åtta fideikommiss i form av fast egendom kvar i Sverige samt ett där avveckling pågår.

Regeringen kan bevilja undantag och förlänga fideikommissen, när det är motiverat av allmänna intressen. Förlängning är dock mycket sällsynt, och endast fyra fideikommiss är för närvarande förlängda av de mer än hundra som fanns vid avvecklingslagens införande.

– Man har i lagen lämnat utrymme för förlängning, men hittills har det givits tillstånd till förlängning endast för en viss generation. Det finns i och för sig uttalanden som medger att man kan förlänga tills vidare, säger Magnus Kindstrand, som tillägger att det ännu är för tidigt att säga om det kommer att ske.

Avvecklingslagen har skapat speciella förutsättningar för arvskiften av just fideikommiss. Det handlar om egendom som bevarats och hållits samman i många generationer. Förutom de rent ekonomiska värdena är ofta stora kulturhistoriska värden inblandade, förutom det rent känslomässiga värdet hos en månghundraårig släktgård.

Magnus Kindstrand har biträtt ett stort antal av landets innehavare av fideikommiss, både med planering inför generationsväxlingar, som boutredningsman i fideikommissbon för att genomföra avvecklingen, styrelseledamot i fideikommissaktiebolag eller som företrädare för andra intressenter. Dessutom hjälper han till med rådgivning kring andra juridiska frågor, som permutation för att få göra avvikelser från fideikommissbestämmelserna.

– Det är både brett och smalt. Det är också mycket speciella regler som dyker upp. Men man behöver utöver dem också kunna en del annat, säger Magnus Kindstrand.

Förutom generationsskiftesjuridik med fastighetsrättslig och skatterättslig anknytning får han också tillämpa ett slags rättshistorisk juridik när det gäller ett tolka urkunderna mot bakgrund av de regler som gällde då de skrevs. Dessutom rymmer uppdragen ekonomi, kulturhistoria och även inblick i de areella näringarna som jord- och skogsbruk. Samt, förstås, mänskliga relationer.

– Det kan vara en särskild tillfredsställelse när man får parter att komma överens, summerar Magnus Kindstrand.

Fideikommissjuridiken rymmer intressant juridik och många spännande inblickar på andra områden, enligt Magnus Kindstrand. Den rör ofta stora kulturhistoriska och ekonomiska värden och sådant som är av stor betydelse för innehavaren personligen. För många innehavare är det viktigt att finna lösningar för att bevara just en viss egendom i släkten.

– Samtidigt tillhör fideikommissegendomarna våra största och mest rationellt skötta privata jordbruks- och skogsföretag, konstaterar Magnus Kindstrand.

Orättvist, men för vem?
Fideikommissinstitutionen är inte lagreglerad, även om avvecklingen är det. Istället är det urkunderna, från stiftaren av varje fideikommiss, som ska tolkas och följas. Systemet, där ett barn, som regel en son, gynnas vid arvskifte stack förstås i ögonen på många under det radikala 1960-talet, och i den andan kom lagen om avskaffande.

Magnus Kindstrand är försiktig med att uttala sig i termer av rättvisa och orättvisa.

– Man fokuserar ofta på att det inte blir rättvist när det gäller arv. Men typiskt sett begicks ju orättvisan i den första generationen, när fideikommisset stiftades. Om det inte hade inträffat för kanske sju generationer sedan, då hade ju inte egendomen funnits kvar i odelat skick, säger han.

Det är inte heller klart att avvecklingen upplevs som rättvis. Plötsligt ska arvet falla ut i en generation, medan tidigare generation blev utan.

– För farbröder och fastrar som inte fick något kan det förefalla egendomligt att deras brors barn delar upp egendomen.

I några fall har regeringen beslutat om att bevilja dispens från avvecklingslagen. Förlängning har skett dels i ett par fall där oenighet rått mellan intressenterna, dels i fall där alla intressenterna önskat en ­förlängning. Det är dock inte tillräckligt att de in­blandade är eniga, utan avgörande ska vara att det finns ett allmänt intresse som tillgodoses genom förlängningen.

– Man har nog i efterhand tillmätt de kulturhistoriska värdena större betydelse än man gjorde när lagen antogs. Man har insett att den här typen av egendom kanske vårdas bäst av de enskilda personer som ­innehar den. Om de kan sköta den på ett effektivt sätt så besparar man staten en kostnad för kulturhistoriskt underhåll, där det annars finns en risk att kultur­byggnaderna inte kan underhållas, om man inte kan behålla ett erforderligt ekonomiskt underlag i form av tillräckligt mycket mark, konstaterar Magnus Kindstrand. ¶

Fideikomiss

Fideikommiss innebär att en person, ”fideikommissarien”, på grund av en föreskrift i ett gåvobrev eller testamente har egendom med en begränsad dispositionsrätt.

Fideikommissarien har rätt att nyttja och uppbära avkastningen av egendomen, men äger den egentligen inte. Villkoren för fideikommisset framgår av fideikommissurkunden (testamente eller gåvohandling skriven av den som instiftat fideikommisset).

Vanligen föreskriver urkunden att egendomen på obegränsad tid ska ärvas av äldste manlige bröstarvinge i kommande släktled inom en eller flera släkter.

Egendomen får inte säljas eller belånas utan särskilt tillstånd. De flesta fideikommissen skapades under andra halvan av 1700-talet, och när fideikommissen var som flest fanns det 217 stycken.

Sedan år 1810 är det inte tillåtet att stifta nya fideikommiss i fast egendom, och sedan år 1930 inte heller i lös egendom.

Fideikommissnämnden

Fideikommissnämnden handlägger cirka 70 ärenden per år. Nämnden ska främja avvecklingen av fideikommissegendom genom rådgivande och vägledande verksamhet.

Fideikommissnämnden ansvarar också för att besluta om ändring av, upphävande av eller undantag från fideikommissurkunder, permutation. Permutation kan vara aktuellt då förhållandena ändrats, eller av annat särskilt skäl.

Nämnden består av fem ledamöter: två domare samt en företrädare för vardera fideikommissarierna, lantarbetarna i form av facket Kommunal och kulturvården. Fideikommissnämndens kansli finns på Kammarkollegiet.

Avvecklingslagen

Riksdagen beslöt år 1963 att fideikommissen ska avvecklas. Enligt lagen (1963:583) om avveckling av fideikommiss (avvecklingslagen) ska fideikommissen upphöra när den som vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1964 var innehavare av ett fideikommiss avlider.

Avvecklingslagens regler bäddar för en mjuk övergång. Grundregeln är att efterträdaren, typiskt sett den avlidne fideikommissariens äldste son, får hälften av fideikommissegendomen direkt. Resten delas mellan alla syskon. I en familj med två barn innebär detta att efterträdaren ärver 75 procent av egendomen.

För den som vill fortsätta att hålla ihop egendomen finns möjlighet att bilda ett fideikommissaktiebolag. Dessa bolag omfattas av särskilda regler kring bland annat försäljning av mark, där Fideikommissnämnden måste ge tillstånd.

Innan ett fideikommissbo skiftas undersöker Fideikommissnämnden om det är till skada för det allmänna om fideikommisset skiftas. Kulturhistoriska intressen är viktiga i bedömningen, men även naturvårdsintressen kan spela in.

Fideikommissnämnden kan föreslå en annan lösning än att boet skiftas, som fideikommissaktiebolag eller undantag från avvecklingslagen, så att fideikommisset kan leva vidare för en viss tid. Beslut om dispens fattas av regeringen. Ytterst kan staten också lösa in fideikommissegendom för att skydda det allmännas intresse. Detta har skett i enstaka fall, då Riksarkivet har köpt arkiv.

Ulrika Öster, Tom Knutson

Annons
Annons