Viktig princip debatterades

Riksåklagare Petra Lundh välkomnade i en debattartikel i Svenska Dagbladet den 16 september den pågående diskussionen om omedelbarhetsprincipen. Enligt Lundh är rättegångsbalkens regler, framför allt omedelbarhetsprincipen, dåligt anpassade till dagens brottslighet och dagens tekniska förutsättningar. Lundh menade att en ökad möjlighet att använda filmade tidiga förhör som bevis skulle öka samhällets förutsättningar att bekämpa brott, och dessutom leda till snabbare utredningar och kortare häktningstider.

I en replik den 17 september bemötte Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander riksåklagarens debattartikel. Enligt Edwall Insulander är det inte självklart att det är förenligt med grundläggande rättssäkerhetskrav att tillåta att tidiga polisförhör används som bevis i större utsträckning. Hon betonade att polis och åklagare har hela statens brottsbekämpande resurser till sitt förfogande under förundersökningen och att den enskilde som misstänks för brott får rätt till insyn i utredningen först när åtal har väckts – först då är det möjligt för den tilltalade att fullt ut försvara sig och föra bevisning. Därför har den misstänkte rätt att vara tyst under brottsutredningen, vilket slås fast i Europakonventionen.

Mia Edwall Insulander framhöll att syftet med principerna om omedelbarhet, muntlighet och kontradiktion i rättegången är balans mellan parterna: åklagaren och den tilltalade. Hon ifrågasatte hur parterna ska kunna vara processuellt jämställda om den misstänkte tidigt under utredningen ska behöva binda sig vid vissa uppgifter och ha en förklaringsbörda, och den tidiga bevisupptagningen sedan ska tillmätas stort bevisvärde.

”Om parterna vid ett tidigt förhör inte är processuellt jämställda på samma sätt som de är vid rättegången, är rättssäkerheten för den enskilde individen direkt hotad”, skrev Edwall Insulander.

Hon påpekade också att en rätt för försvararen att ställa frågor vid förhör under förundersökningen inte innebär någon garanti för rättssäkerheten, om inte försvararen samtidigt har fått full insyn i utredningen så att försvararen kan ställa relevanta frågor.