search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Aktuellt

Om anonyma vittnen med mera

I Aftonbladet skriver den politiske chefredaktören Anders Lindberg att gängbrottsligheten gör att möjligheten att vittna anonymt ”förmodligen [är] en nödvändig förändring” (30/8). Att detta skulle komma från Lindberg är måhända lite överraskande, men många andra säger ju som bekant samma sak.

I dagarna har det också propagerats för att inskränka eller rent av avskaffa omedelbarhetsprincipen, en grundbult i vårt rättssystem.

Och många andra förslag med implikationer för rättssäkerheten snurrar runt i den allt intensivare politiska debatten om gängbrottslighet.  

Det är i ett sånt här läge – när politikerna utsätts för hårt tryck att göra i stort sett vad som helst för att komma åt gängbrottsligheten – som advokatkåren och Advokatsamfundet ska peka på faran med att inskränka eller helt överge grundläggande rättsstatliga principer. Om inte vi advokater gör det, vem i så fall? 

Ett exempel på en sådan insats till försvar för rättsstatliga värden var advokaten Thomas Olssons artikel i SvD den 4 september där han kraftfullt argumenterade mot avskaffandet av omedelbarhetsprincipen. Ett annat aktuellt exempel är vår generalsekreterares kritik mot polisens tankegångar om att kunna avlyssna personer som inte är misstänkta för brott (SVT Nyheter 6 september). Sådana inlägg – från kår och samfund – behövs för att väga upp de polis- och åklagarröster som ensidigt fokuserar på effektiviteten i brottsbekämpningen, utan att beakta priset i rättssäkerhetshänseende.

Frågan om anonyma vittnen är illustrativ i det avseendet: Väger brottsbekämpningsintresset över rättssäkerhetsintresset? Frågan behandlas av en utredning som tillsattes i höstas (”En stärkt rättsprocess och en ökad lagföring”, dir. 2019:85). I direktiven sammanfattar regeringen problemen med anonyma vittnen på följande sätt:

”Frågan om att införa en möjlighet för vittnen att vara anonyma aktualiseras med jämna mellanrum och har berörts i flera utredningar. Hittills har dock inte något förslag om anonyma vittnen lämnats. Den främsta anledningen till detta är att ett sådant system för med sig rättssäkerhetsproblem eftersom det inskränker den misstänktes rätt till insyn. Det är grundläggande att den som är misstänkt för ett brott ska kunna granska och bemöta de uppgifter som lämnas till hans eller hennes nackdel. Att tillåta anonyma vittnen i en rättegång kan, beroende på omständigheterna i det enskilda fallet, stå i strid med den tilltalades rätt till en rättvis rättegång. Europadomstolen har i sin praxis bl.a. slagit fast att en fällande dom inte får grundas enbart eller ens väsentligen på anonyma vittnesmål. Av det sistnämnda följer också att effekten av ett system med anonyma vittnen kan komma att bli begränsad. Anonyma vittnen kan även riskera att hamna i konflikt med reglerna om god advokatsed, särskilt när det gäller advokaters lojalitetsplikt.”

Det sistnämnda syftar på att vittnet måste förbli hemligt också för försvarsadvokaten eftersom denne inte får ha några hemligheter för sin klient. 

Och i ett frågesvar i riksdagen 2018 sade justitieministern (svar på fråga 2017/18:638):

”Det finns starka rättssäkerhetsskäl mot att tillåta anonyma vittnen. Det är grundläggande att den som är misstänkt för ett brott ska kunna granska och bemöta de uppgifter som lämnas till hans eller hennes nackdel. En sådan granskning blir mycket svår att göra om den misstänkte inte vet vem det är som har lämnat uppgifterna.”

Regeringen och justitieministern har alltså själva givit pregnant uttryck för de mycket starka betänkligheter ur rättssäkerhetssynpunkt som finns med anonyma vittnesmål. Enligt min mening väger de fortsatt över de brottsbekämpningsvinster som må följa av att en sådan ordning införs.

Christer Danielsson
Ordförande i Sveriges advokatsamfund

Annons
Annons
Annons
Annons