search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Få mål – bevis för att förhandlingssystemet fungerar

Arbetsdomstolen är en respekterad instans som har parternas förtroende. Det relativt låga antalet fall som stäms in till domstolen kan tolkas som att kollektivavtalens regler om förhandlingar innan rättslig prövning fungerar.

Arbetsdomstolen, AD, bildades 1929. Den är en av få specialdomstolar i Sverige och handlägger tvister mellan arbetsgivare och arbetstagare. Mycket enkelt uttryckt är det bara arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer som får väcka talan i AD, och det ska finnas ett kollektivavtal. Därutöver kan även en arbetsgivare som inte är medlem i en arbetsgivarorganisation, men som har tecknat eget kollektivavtal, själv väcka talan i AD.

En arbetstagare som inte är fackligt ansluten, eller där den fackliga organisationen inte vill föra medlemmens talan, ska väcka talan i tingsrätt. Motsvarande gäller för en enskild arbetsgivare som inte är medlem i en arbetsgivarorganisation, eller som är medlem men där organisationen inte vill föra arbetsgivarens talan i AD – då måste talan väckas i tingsrätten. Efter handläggning i tingsrätten finns möjlighet till överprövning i AD, där prövningstillstånd krävs.

– I alla kollektivavtal finns krav på förhandling, och tvistefrågan måste ha förhandlats innan en tvist får föras till AD. Eftersom det har genomförts förhandlingar, oftast både på central och lokal nivå, är tvisten till viss del utredd. Förenklat uttryckt blir då AD tredje instans för A-mål, säger Cathrine Lilja Hansson, ordförande och administrativ chef vid Arbetsdomstolen.

– Jag tycker att dagens system fungerar bra, med tingsrätten som första instans när det inte finns kollektivavtal, det kan behövas en första instans när man inte har förhandlat innan. AD som första och sista instans fungerar bra när det har förhandlats formellt in­nan, kommenterar Dan Holke, till den 1 augusti 2020 vd och chefsjurist på LO-TCO Rättsskydd.

Förhandlingslösningar och eniga domar

Kollektivavtalen har en central roll i den svenska arbetsmarknadsmodellen och både arbetsgivare och anställda är i mycket stor utsträckning organiserade. År 2018 arbetade 83 procent av alla privatanställda i företag som var anslutna till en arbetsgivarorganisation. Nästan nio av tio anställda i Sverige omfattas av kollektivavtal och närmare sju av tio är medlemmar i en facklig organisation. Även om medlemsantalet har minskat sedan 1990-talets mitt, tillhör Sverige de länder som har högst fackanslutning i världen.

Eftersom organisationsgraden är så hög innebär kollektivavtalens förhandlingsregler att de flesta tvister på svensk arbetsmarknad löses genom tvisteförhandlingar.

– AD omfattar hela riket och det låga antalet mål, cirka 300 per år, talar för att förhandlingssystemet för att lösa tvister fungerar. Arbetsrättsområdet är i stor utsträckning praxisstyrt. Att det i rätten finns personer som kommer från parterna på svensk arbetsmarknad och har stor erfarenhet av arbetsmarknadsfrågor, kollektivavtal och förhandlingar leder till att domstolens avgöranden får stor legitimitet. AD har få mål med skiljaktiga meningar. En annan fördel är naturligtvis att en specialdomstol utvecklar specialkompetens inom ett antal rättsområden, säger Cathrine Lilja Hansson.

Hon understryker att tanken bakom att domstolen är partssammansatt och har arbetstagar- och arbetsgivarledamöter är att de ska tillföra sina kunskaper, inte att arbetstagaren eller arbetsgivaren ska ha sin representant i domstolen. Om målet exempelvis rör en arbetstagare som är medlem i Industrifacket Metall får inte en ledamot på arbetstagarsidan komma från just Industrifacket Metall. 

Vanligaste måltyperna

Tvister enligt anställningsskyddslagen är den vanligaste tvistetypen i AD, cirka 40 procent av A-målen och 25 procent av de överklagade målen tillhör den kategorin. I den gruppen är den vanligaste tvisten en uppsägnings- eller avskedandetvist.

Den andra stora gruppen mål är mål som rör kollektivavtalsbrott och kollektivavtalstolkning etc. De utgör cirka 30 procent av A-målen. Målen enligt diskrimineringslagen är få, cirka 5 procent av målen, men leder i mindre utsträckning än andra måltyper till förlikning. Mål om stridsåtgärder är ovanliga, vilket har att göra med att Sverige har ovanligt få olagliga stridsåtgärder. Om stridsåtgärden är tillåten, exempelvis då parterna förhandlar om ett nytt avtal, blir stridsåtgärden inte en fråga för AD. Istället har då Medlingsinstitutet en medlande roll.

När det gäller överklagade mål är det värt att notera att cirka 35 procent av målen rör processuella frågor enligt rättegångsbalken. Av AD:s statistik framgår också att måltyperna och deras andelar i huvudsak är desamma över tid. 

– Jämfört med cirka 15 år tillbaka i tiden har vi dock fått fler mål om brott mot företagshemlighetslagen och upphovsrättslagen, då oftast katalogskyddet. Målen handlar ofta om att en arbetsgivare påstår att en eller flera arbetstagare, som slutat och startat egen verksamhet, olovligen tagit med sig arbetsgivarens företagshemligheter. Arbetsgivaren för då en förbudstalan och skadeståndstalan, säger Cathrine Lilja Hansson.

Respekterad instans

De advokater som tidskriften har pratat med beskriver att den arbetsrättsliga kompetensen inom tingsrätten kan skifta, medan AD fungerar mycket väl. Ärendehanteringen är förhållandevis snabb och juristerna beskrivs som kunniga och skickliga. Det betyder dock inte att det saknas problem.

– AD har väldigt skickliga jurister. Med eninstansprövning går det också snabbt, och de är snabba med att handlägga målen. Det enda jag kan tycka inte fungerar så bra är diskrimineringsmål. AD består till stor del av ledamöter från fack och arbetsgivarsida och vid diskrimineringsmål finns inte den tydliga balansen mellan två parter. Där upplever jag att domsluten har tendens att vara ändamålsenliga och praktiska snarare än juridiska. Det är kritik som även Jämställdhetsombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannen har framfört, att AD kanske inte är lämplig som dömande just i diskrimineringsmål. Men det är specialiserade och kunniga personer, säger Anders Karlsson, advokat och delägare, Axelsson & Karlsson.

Den yrkesmässiga respekten är ömsesidig.

– De flesta ombud som uppträder i AD har mycket goda kunskaper både i sak och i processrätt. I våra A-mål företräds parterna ofta av jurister anställda hos arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna eller bolag nära dessa organisationer. De är oftast mycket skickliga arbetsrättsjurister som gör ett mycket bra arbete i AD. Därutöver anlitas även advokater från olika byråer som också oftast har specialkompetens inom området, säger Cathrine Lilja Hansson och tillägger att det är vanligare med advokater i överklagade mål.

På frågan om det är något särskilt som advokaterna bör tänka på inför och under ­processer i AD, svarar Cathrine Lilja Hansson att AD inte skiljer sig på något påtagligt sätt från andra domstolar som handlägger tvistemål. Men som alltid är det till fördel att vara påläst i sak och att just i AD läsa på om de specialregler som finns i arbetstvistlagen. Den som processar i arbetstvister måste också ha kunskaper om de särskilda preskriptionsregler som finns på området. Ombudet bör vara kunnigt i avtalsrätt, både anställningsavtalet och kollektivavtalet är ju avtal.

EU-rätt och AD:s framtid

Sveriges medlemskap i EU har påverkat även AD:s arbete. Diskrimineringslagstiftningen har i dag sin grund i EU-rätten, liksom delar av ­rätten till föräldraledighet och därmed sammanhängande frågor. Delar av anställningsskyddet är EU-reglerat, till exempel reglerna om övergång av verksamhet och missbruksregleringen vid visstidsanställning. Företagshemlighetslagen är numera införlivad i ett EU-direktiv på området. Rätten att vidta stridsåtgärder påverkas av EUF-fördraget, vilket exemplifieras av Lavalmålet. 

Olika internationella instrument påverkar också i dag mer än tidigare, inte minst Europakonventionen som ju är svensk lag, men som ytterst tolkas av Europadomstolen. AD har som sista instans en skyldighet att i vissa situationer inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen och det har skett ett fåtal gånger.

– Som alla andra rättsområden utvecklas även arbetsrätten. Dels genom politiska beslut i form av lag­stiftning, inklusive EU-lagstiftning, dels inom ramen för AD:s praxis. Dessutom uppstår nya fenomen som prövas inom ramen för gällande lagstiftning och gällande kollektivavtal. Tvister har alltid funnits på arbetsmarknaden och kommer alltid att finnas även om tvisternas innehåll förändras över tid. AD har, som jag ser det, en given plats i den svenska arbetsmarknadsmodellen även i framtiden, avslutar Cathrine Lilja Hansson.

Partssammansatt domstol löser arbetsmarknadstvister

Arbetsdomstolen handlägger tvister om kollektivavtal och andra tvister som rör förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare.

I de tvister som kan dras direkt inför AD, så kallade A-mål, är domstolen första och enda instans. I överklagade mål som först har behandlats i tingsrätt, så kallade B-mål, är AD andra och sista instans. I båda fallen innebär alltså AD:s avgörande, i form av domar och beslut, ett slutligt avgörande av tvisten som inte kan överklagas.

I fullsutten rätt deltar sju domare i AD. Ordförande är anställd i AD, vice ordförande är normalt en domare från en annan domstol som har AD-uppdraget som en bisyssla. En tredje ledamot kommer inte från parterna men ska ha särskilda insikter i arbetsmarknadsfrågor. Två av ledamöterna är nominerade av LO, TCO eller SACO och två ledamöterna är nominerade av Svenskt Näringsliv, Arbetsgivarverket eller Sveriges Kommuner och Regioner.

Domstolen är också domför med tre juristdomare, två ordförande samt en rättssekreterare anställd i AD. I jurist­sammansättning avgörs till exempel om ett överklagat mål ska beviljas prövningstillstånd samt frågor som inte är ­arbetsrättsliga, exempelvis processuella frågor samt frågor om rättshjälp och rättegångskostnad.

Målstatistik

AD får in cirka 300 mål per år varav cirka 40 procent är överklagade mål, så kallade B-mål. Just nu finns 100 pågående mål. Domstolen har inga höga balanser. År 2019 var medianåldern, för avgjorda mål efter dom eller särskilt uppsatt beslut, 12 månader för A-mål och 8 månader för B-mål. Åtminstone A-mål blir i normalfallet slutligt avgjorda snabbare än om det skulle vara fråga om ett tre­instanssystem.

Eva Ekholm
Annons
Annons