Om pandemin (2)

Mitt sociala umgänge utanför familjen har i princip upphört. En gång på en månad har jag varit på restau­rang. Det var på ett av Stockholms populäraste ställen som det annars inte går att få plats på utan att boka. Nu var vi kanske tio personer, glest utspridda i lokalen.

Mitt arbetsliv skiljer sig också radikalt från någon tidigare gång under mina nästan 30 år i Stockholms advokatbyråvärld. Sedan en tid tillbaka är jag skiljeman på heltid och tar alltså inga ombuds- eller rådgivningsuppdrag. I min kalender var våren fullspäckad med slutförhandlingar i ett antal skiljeförfaranden. Till följd av pandemin har kalendern rensats nästan helt – det allra mesta har ställts in. Nu är det i stället hösten – dit allt skjutits – som ser ut att bli synnerligen arbetsintensiv. Om nu pandemin tillåter några förhandlingar ens då; det talas ju om en andra våg.

En av vårens skiljeförhandlingar – som skulle ha ägt rum i en annan europeisk huvudstad – ställdes faktiskt inte in utan genomfördes på videolänk. Kärandens ombud befann sig i ett land, svarandens i ett annat och skiljemännen var utspridda på olika orter, likaså vittnena. Det gick utmärkt att genomföra en tvådagars förhandling på detta sätt. När pandemin väl är över tror jag att den här typen av skiljeförhandlingar på distans i inte ringa mån kommer att ersätta fysiska förhandlingar, i alla fall om deltagarna befinner sig på olika platser i världen och tvisten inte är alltför omfattande.

Samfundsverksamheten har också starkt präglats av pandemin. För första gången någonsin genomfördes ett styrelsemöte på videolänk. Trots att det är en stor grupp, 20 personer, fungerade formatet bra även här.

Mera komplicerat är det förstås med det årliga fullmäktigemötet, som måste äga rum före den 15 juni. Där kommer det att bli så att samfundsledningen och valberedningens ordförande är fysiskt på plats i en lokal i Stockholm medan fullmäktigegrupperna från de olika avdelningarna följer mötet genom en livesändning. Det är inte idealiskt men ett fysiskt möte med ett stort antal deltagare från hela landet (och några från utlandet) låter sig inte genomföras under nuvarande förhållanden.

Det senare – ett årsmöte utan fysiskt deltagande – knyter an till en annan pandemirelaterad frågeställning vi haft att hantera under den senaste månaden. Vi har fått ett antal lagförslag på remiss med mycket kort svarstid. Två av dem har gällt ändringar i associationsrättslig lagstiftning för att möjliggöra stämmor utan att aktieägare och föreningsmedlemmar är på plats. Här har det blivit mycket tydligt hur värdefullt det är att ha erfarna och kunniga advokater som bidrar till samfundets remissvar. Tack vare några kollegor som hör till landets ledande associationsrättare har samfundet kunnat avge synnerligen initierade remissvar trots ett fåtal dagars svarstid.

Ett annat lagstiftningsärende under den senaste månaden gällde den så kallade bemyndigandelagen. En lördagskväll skickade regeringen en lagrådsremiss till ett dussintal myndigheter med begäran om remissvar dagen efter, söndagen. Det i sig är ju anmärkningsvärt. Lika anmärkningsvärt är att Advokatsamfundet inte var med som remissinstans trots att regeringen föreslog betydande avsteg från normal konstitutionell ordning genom att bemyndiga regeringen att fatta beslut som annars kräver lag. När vi i presidiet (ordförande, vice ordförande och generalsekreterare) fick detta klart för oss ägnade vi söndagen åt att likväl skriva ett remissvar från samfundet, i vilket vi – förutom att rikta kritik mot remisstiden och utelämnandet av oss – även hade kritiska synpunkter i sak, synpunkter som i mångt och mycket delades av Lagrådet vid dess efterföljande prövning och som fick genomslag i propositionen.

Som säkert alla advokater vet vid det här laget beslutade styrelsen också vid sitt aprilmöte att för 2020 avskaffa kravet på 18 timmars professionell vidareutbildning. Vi gjorde det för att underlätta för kåren i den svåra tid som följer i spåren av pandemin. Om detta kan ni läsa mera på annan plats i detta nummer av Advokaten. Där kan ni också läsa om det så kallade Skiljenämndsalternativet, som syftar till att avlasta domstolarna när balanserna växer till följd av inställda förhandlingar. Det är inget samfundsprojekt utan ett privat initiativ av en grupp processjurister men samfundets Stockholmsavdelning har välvilligt hjälpt till att sprida informationen bland dess medlemmar.

Christer Danielsson
Ordförande i Sveriges advokatsamfund