search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Aktuellt

Rörlighet mellan juristyrkena har gett erfarenhet, trygghet och glädje i jobbet

Annika Troive Hedman på Advokatfirman Sylwan & Fenger-Krog i Falun är ny ledamot i Advokatsamfundet, med en mer varierad yrkesbakgrund som jurist än många advokater. Innan hon började på advokatbyrå var hon verksjurist på Transportstyrelsen. Dessförinnan var hon åklagare.

Du har en rätt mångsidig yrkesbakgrund. Varför valde du att lämna tjänsten som verksjurist för att bli advokat?

– Jag slutade som åklagare för att jag just då behövde ”ett vanligt jobb” för att få livspusslet att gå ihop. Transportstyrelsen passade bra – intressanta frågor men huvudsakligen skriftliga domstolsprocesser och utredningsuppdrag, som var lättare att planera än arbetet vid åklagarkammaren. Det var fantastiskt bra och helt nödvändigt för mig att ta det steget då, men med tiden kände jag en längtan tillbaks till rättssalen, straffrätten och humanjuridiken. Just den muntliga processen med alla sina beståndsdelar går ju inte att jämföra med så mycket annat. Jag hade haft mina funderingar på advokatyrket redan när jag satt ting och kände att det var ett bra läge att ge det en chans. 

Du arbetade med yrkestrafikfrågor på Transportstyrelsen. Hur kom det sig att du inriktade dig på just det området?

– Det föll sig ganska naturligt, eftersom just yrkestrafikfrågorna ligger nära straffrätten och inbegriper en tät kontakt med polis och åklagare. Jag hade arbetat en del med yrkestrafikfrågor som åklagare, och för Transportstyrelsen var det var såklart bra med någon på den egna myndigheten som hade en förståelse för helheten. 

Hur stora är yrkestrafikfrågorna inom advokatbranschen?

– Jag har inte stött på så många yrkestrafikfrågor sedan jag kom till byrån och inte heller så många advokater som jobbar med sådana frågor. Det är lite förvånande med tanke på hur stor transportbranschen är. Det borde finnas ett stort utrymme där för ombud med den kvalitetsstämpel som advokater faktiskt har.

Vilken nytta har du som advokat av dina erfarenheter och kunskaper från tiden som åklagare och verksjurist?

– Utbildningen och processvanan från åren som åklagare har såklart gett en trygghet som jag är enormt tacksam för. Att vara trygg i sin roll och att ha koll på spelreglerna är ju en grundförutsättning för att göra jobbet i rättssalen och under förundersökningen på bästa sätt för klienten. Där har jag nog en stor fördel jämfört med många andra nya advokater.

Tycker du att rörligheten borde vara större i juristbranschen?

– Rörlighet i sig kanske inte har något egensyfte, men för min del har det varit nödvändigt med hänsyn till familj och välmående. Jag är glad att jag har vågat vara rörlig, annars hade jag nog inte känt så stor glädje i jobbet som jag gör i dag. Det har gett erfarenheter som jag inte vill vara utan, men nu har jag rört mig klart tror jag.

Upplever du några svårigheter med att gå från åklagar- till försvararsidan?

– Att axla ansvaret som försvarare är ett stort ansvar som jag tycker att alla nyblivna advokater bör vara väldigt ödmjuka inför. Självklart är det stora skillnader i hur en försvarare och en åklagare arbetar under såväl förundersökning som huvudförhandling, men jag väljer snarare att se åklagarbakgrunden som en fördel nu när jag går in i den rollen. 

Vilka fördomar eller förutfattade meningar kan åklagare ha om advokater?

– Jag tror att det är en fördom just att åklagare har fördomar eller förutfattade meningar om advokater. Här i Dalarna där jag varit verksam har jag inte stött på mycket sådant, utan ser snarare att arbetet präglas av en ömsesidig respekt för våra olika roller i rättssystemet.