search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Gästkrönika

Om Abe. Och om Bertil och Celsius. ABC om medling.

Två ansedda advokater, båda avlidna, har yttrat sig minnesvärt om tvister och förlikning.

Abraham ”Abe” Lincoln (1809–65) var USA:s (sextonde) president under åren 1861–65. Dessförinnan var han advokat i 25 år. 

Cirka 1850 höll han en föreläsning om hur en bra advokat skulle agera. Då sa han bland annat:

“Discourage litigation. Persuade your neighbors to compromise whenever you can. Point out to them how the nominal winner is often a real loser – in fees, expenses, and waste of time. As a peacemaker the lawyer has a superior opportunity of being a good man. There will still be business enough.”

Bertil Södermark (1935–2015) var ledamot av Advokatsamfundet under 50 år. Han sa ungefär så här: ”Det går att peka ut en nödvändig förutsättning som måste vara på plats för att parterna ska kunna förlikas. Nämligen att temperaturen i tvisten är den rätta. De sakliga skälen för förlikning kan vara tydliga för båda parter. Det är av underordnad betydelse. Om inte temperaturen är den rätta, blir det ingen förlikning. Så om tvisten ska förlikas: Avvakta rätt temperatur. Förlik sedan tvisten innan temperaturen förändras.” 

Alltså: Stick en stektermometer i tvisten. Avvakta rätt temperatur. Inte för hög och inte för låg. Agera. 

Jag verkar dagligen i Abes anda. Antingen som ordförande vid muntlig förberedelse i tvistemål om egendom eller om barn. Eller som medlare i främst kommersiella tvister. Eller som skiljeman, under förutsättning att ombuden önskar denna aktivitet från skiljenämndens sida.

Och ständigt tänker jag på vad Bertil sa. Och får återkommande bevis om hur rätt han hade. 

Den här krönikan ska handla om min verksamhet som medlare. Och om hur medlaren kan bidra till att tvisten får den rätta temperaturen. 

För nästan 15 år sedan var jag skiljeman i en entreprenadtvist mellan två stora byggbolag. Partsföreträdarna var två lokala chefer. Det hade kört ihop sig rejält mellan dem. De var stridslystna och självtillräckliga. Hög svansföring. Förlikning var inte att tänka på. Ombuden var två duktiga entreprenadadvokater. Yrkandet var 10 miljoner. Vardera partens kostnad var 1,5 miljoner. Kostnaden för skiljenämnden var 1 miljon. 

Utgången blev att 5 miljoner skulle betalas. Och att vardera parten skulle svara för sin kostnad och betala hälften av kostnaden för nämnden. 

Så kärandens netto blev (5−1,5−0,5 = ) 3 miljoner. Men svaranden fick betala (5+1,5+0,5 = ) 7 miljoner. 

Någon vecka efter skiljedomen träffade jag kärandeombudet. ”Det förstod ju alla hela tiden att det skulle gå så där”, sa han. Jag tänkte, men sa inte: ”Parterna skulle ha lyssnat på Abe. Det här kunde de ha hittat en lösning på innan kostnaderna blev (1,5+1,5+1 = ) 4 miljoner. Men OK. Nu glömde jag Bertil. Självklart: Temperaturen blev aldrig den rätta.” 

Vid medling gäller det att undvika att parternas agerande under medlingen styrs av något annat än gott omdöme. Heta känslor ska få ges luft. Men de får inte bestämma. Inför att jag ska medla kräver jag därför:

Krav 1: ”Vid medlingsmötet sammanträffar jag med ombud och en partsföreträdare för varje part. Företrädaren ska vara partens VD eller någon som har VD:s öra, till exempel en controller. Syftet med detta krav på företrädaren är att tvister, som inom partens organisation också under medlingen hanteras på samma (kanske låga) nivå inom organisationen som före medlingen, tenderar att fokuseras inte på rationellt affärstänk utan på prestige och personliga motsättningar.”

Andra hinder för lyckad medling kan enligt min erfarenhet undanröjas, om medlaren inför medlingen ställer ett par ytterligare krav på parter och ombud. 

Att en part eller båda bara vill använda medlingen processtaktiskt hindrar lyckad medling. ”Vi vill ta reda på vad motparten vill bjuda, vi tänker inte röra oss.” ”Vi vill försena avgörandet, vi använder medlingen för att försena avgörandet så mycket som möjligt.” Etc.

För att försöka undanröja detta hinder kräver jag:  

Krav 2: ”Samtliga deltagare vid medlingsmötet ska ha den bestämda ambitionen att inte skiljas förrän förlikning – med förbehåll för styrelsegodkännande, om sådant inte kan utverkas vid mötet – har träffats.”  

Det tar tid att genomföra diskussionerna vid ett medlingsmöte.  Att få fram bud, motbud och motbud till motbuden är tidskrävande. 

Medlaren ska föra samtal, först med alla parter och sedan med en part i taget. Och skaffa sig parternas förtroende. Medlaren ska argumentera för att parten ska bättra sitt bud. Medlaren ska i enskilda sittningar bland annat påpeka svagheter i partens talan. Processrisker ska tydliggöras. 

Parten ska överväga medlarens argument och bestämma om bud ska bättras. Lång tid tar det särskilt för argument att sjunka in så pass att en befäst – kanske mycket positiv – processprognos plötsligt framstår som i viss mån skakig. Varför det finns goda skäl för parten att ge ett bättrat bud. 

För att det ska finnas tillräckligt med tid kräver jag: 

Krav 3: ”I fråga om dagen för medlingsmötet får ingen av deltagarna ha något bokat, inte heller på kvällen.”  

Det är snart 15 år sedan jag började ställa dessa tre krav inför medling. Det har hänt att en part inte ger OK till alla krav. Krav 2 har ibland varit en stötesten. 

Men i många tvister har parterna sagt OK och medling har ägt rum. Förlikning har träffats i alla fall utom ett. Ibland sent på kvällen eller till och med på natten. 

När det gäller de förlikta tvisterna: Bidrog mina krav till att temperaturen blev den rätta? Jag tror det. 

När det gäller tvisten som inte förliktes vid medlingen: Förlikning träffades ändå tre år senare, kort tid före huvudförhandlingen i hovrätten, sedan rättegångskostnaderna hade plussats på med substantiella belopp. Varför blev temperaturen inte den rätta under medlingen men blev det tre år senare? 

När medlingen skedde återstod mycket arbete innan tvisten skulle vara utredd och färdig för huvudförhandling i tingsrätten. Temperaturen kan förstås bli den rätta också i detta skede. Men oftare: I instämda mål kan den rätta temperaturen uppnås först någon kortare tid före huvudförhandlingen. 

Och i utomrättsliga tvister kan temperaturen mycket väl bli den rätta strax innan parterna hamnar i domstol eller skiljenämnd.

Tvister och förlikning. Abe och Bertil. Jag och många andra stretar på med deras läror som ledstjärnor. 

Magnus Widebeck
Lagman vid Nyköpings tingsrätt, Sveriges dispaschör. Också verksam som medlare och skiljeman.

Annons
Annons