search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Ett vägledande uttalande som reser frågor

Advokaterna Anne Ramberg och Lena Frånstedt Lofalk anser att styrelsens vägledande uttalande från den 5 december reser flera principiella frågor.

Advokatsamfundets huvudstyrelse har vid sammanträde den 5 december beslutat anta ett vägledande uttalande om advokaters användning av sociala medier. Där sägs bland annat att den av styrelsen 2015 antagna ”policyn för advokaters användning av sociala medier fortsatt gäller i sin helhet”. Vidare föreskrivs att ”En advokat ska vara förvissad om att hans eller hennes användande inte negativt påverkar klienters, motparters, domstolars eller allmänhetens förtroende för advokaten eller advokatkåren som helhet. Hänsyn måste därför tas till hur ett meddelande i sociala medier kan uppfattas av klient, motpart, brottsoffer eller annan involverad part, liksom av domstolar och allmänheten. En advokats marknadskommunikation måste dessutom alltid vara förenlig med advokatens oberoende, integritet och tystnadsplikt”.

Uttalandet har på goda grunder väckt starka reaktioner och reser flera principiella frågor.

Av rättegångsbalken följer att advokater vid utövande av advokatverksamhet är skyldiga att följa god advokatsed. Disciplinnämnden kan numera, vid allvarlig eller upprepad brottslighet, utdela påföljd även för åtgärder vidtagna av advokat utanför advokatverksamheten. Emellertid är Advokatsamfundets disciplinnämnd förhindrad att pröva advokats åsidosättande av god advokatsed som omfattas av TF:s eller YGL:s grundlagsskydd, såvida detta inte utgör grundlagsbrott. Det innebär att advokat inte kan påföras påföljd om advokaten till exempel brutit mot tystnadsplikten eller på annat sätt åsidosatt god advokatsed i ett medium som omfattas av grundlagsskydd.

Vad som är god advokatsed bestäms av vägledande regler, disciplinnämndens praxis samt styrelsens vägledande uttalanden. Vägledande uttalanden är något som styrelsen på eget initiativ kan meddela till förtydligande av en etisk regel eller vid avsaknad av en tydlig regel.

Disciplinnämnden har att tillämpa regelverket som fastställs av styrelsen. Styrelsen är lagstiftare och disciplinnämnden är rättstillämpare. Detta förutsätter bland annat att vägledande uttalanden är tydliga och förutsebara för advokater och disciplinnämnd. Och, som sagt, att de givetvis inte strider mot lag eller grundlag.

Vägledande uttalanden ska självklart inte användas för att i grunden ändra det advokatetiska ramverket, innefattande inskränkningar av advokatens kärnvärden. Om så ska ske måste en sådan förändring föregås av en noggrann beredning, innefattande hörande av samfundets ledamöter och därefter fastställas genom ändring av de vägledande reglerna i likhet med vad som skedde vid den senaste revideringen 2009.

Styrelsens vägledande uttalande från december månad föranleder mot bakgrund av ovanstående några påpekanden.

För det första. Det vägledande uttalandet är så allmänt hållet att det inte fyller sin funktion att vara just vägledande.

För det andra. Uttalandet innebär till sin lydelse en väsentlig ändring av advokatens skyldigheter till nackdel för klienten. Genom formuleringen har advokater ålagts långtgående villkorslösa skyldigheter till förmån för ”motpart, brottsoffer eller annan involverad part, liksom av domstolar och allmänheten”.  Uttalandet beaktar inte att advokat enligt Vägledande regler har en vidsträckt rätt att uttala sig, på ett sätt som till och med kan uppfattas nedsättande, kränkande eller förklenande av motpart och vittnen, så länge det är försvarligt för tillvaratagande av klientens intressen.

För det tredje uttalas att advokatens marknadskommunikation alltid måste ”vara förenlig med advokatens oberoende, integritet och tystnadsplikt”. Kravet på upprätthållandet av advokatens viktigaste plikt, nämligen lojalitetsplikten gentemot klienten, har utelämnats. Man kan hoppas att det beror på en mindre framgångsrik beredning och är ett misstag. Annars är detta en synnerligen betydande ändring i synen på advokatens roll. Svenska advokater har till skillnad från många europeiska kolleger aldrig ansetts vara så kallade ”servants of the court”. Om det inte är ett misstag har styrelsen överskridit sina befogenheter. Uttalandet kommer då sannolikt att uppfattas som en nullitet och disciplinnämnden kommer inte att tillämpa det.

För det fjärde innebär uttalandet allvarliga begränsningar i den enskilda advokatens yttrandefrihet. Det kan i sammanhanget vara värt att påminna om Advokatsamfundets centrala uppgift enligt stadgarna att värna rättsstaten. I det ligger en skyldighet att upplysa allmänheten om de rättigheter som medborgarna har och att påtala när lagförslag eller rättstillämpningen innefattar risk för att dessa rättigheter åsidosätts. Denna skyldighet följer uttryckligen av UN Guiding Principles on Lawyers. Även här synes utformningen av uttalandet i bästa fall kunna tillskrivas bristande beredning. Vad som talar för detta är generalsekreterarens kommentar på twitter den 15 december, i anledning av en debattartikel i DN undertecknad av 64 advokater som bland annat beskrev hur åklagarna löper amok i rättssalarna, med orden ”Viktigt innehåll i denna debattartikel av 64 advokater …”.  Innehållet i artikeln innehöll allvarlig kritik mot Sveriges åklagare, som sannolikt har starka uppfattningar om innehållet. Det finns således skäl att anta att inte ens styrelsen hade inlett något disciplinärt förfarande mot de 64 ledamöterna, om det i stället hade publicerats på sociala medier.

God advokatsed utgörs av etiska regler och ska inte sammanblandas med allmänna etiketts- och policyregler som saknar direkt normativ effekt. Sådana kan givetvis ingå som underlag vid en helhetsbedömning vid tolkningen av vad som kan anses utgöra god advokatsed. Att inte följa rekommenderade handlingsregler i ett policydokument kan dock inte ensamt föranleda disciplinär påföljd. De utgör ett verktyg för advokater att förhålla sig till i olika situationer. På senare år har ett antal sådana dokument utfärdats rörande allt från advokaters användning av sociala medier 2015 till professionella aktörers uppträdande i rättssalen 2016.

Allt som inte är önskvärt eller som till och med kan uppfattas som olämpligt eller till och med omoraliskt är inte disciplinärt. Det är angeläget att Advokatsamfundet vid sin normgivning upprätthåller de sedan lång tid fastlagda principer som ligger till grund för självregleringen. I det ligger att värna disciplinnämndens självständighet och att styrelsen vid sin normgivning inte hemfaller åt att bli smakdomstol. Därför bör styrelsen vidta rättelse av sitt mindre väl avvägda uttalande.

Anne Ramberg
F.d. generalsekreterare

Lena Frånstedt Lofalk
F.d. ordförande i disciplinnämnden

Anne Ramberg var generalsekreterare för Advokatsamfundet under åren 2000–2019.

Lena Frånstedt Lofalk var ordförande i Advokatsamfundets disciplinnämnd under åren 2008–2017.

Annons
Annons