search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Gästkrönika

Rätten till en rättvis rättegång, till att inte utsättas för tortyr

Rätten att få ta del av bevis, att veta vad du är anklagad för och när din rättegång ska äga rum.

Rätten till en advokat, till att få lägga fram din talan.

Rätten att slippa bli gripen och anklagad för något som inte är ett brott, att du helt enkelt använt dig av din rätt till yttrandefrihet, mötesfrihet eller föreningsfrihet.

Det här är självklarheter för många av oss – mänskliga rättigheter som borde gälla oss alla. Men tyvärr ser inte världen ut så. Alls. Och trots risken att själva utsättas för repressalier finns det mängder av advokater och jurister runt om i världen som ser detta som något grundläggande att värna om. Som med sitt liv som insats fortsätter att kämpa för dem som annars inte har någon röst.

I Amnesty Internationals verksamhet samarbetar vi ofta nära dessa advokater, på flera sätt. De spelar en viktig roll i vårt utredningsarbete och i vårt arbete för enskilda individer, och de utgör överhuvudtaget ofta en ovärderlig kunskapskälla för Amnesty. Dels förstås när det gäller vad som hänt enskilda fängslade personer, men dels också som uppgiftslämnare kring vad som sker i ett land. Som nu i Egypten, där myndigheterna har fördjupat en klappjakt på fredliga demonstranter, människorättsjurister, journalister, politiker och politiska aktivister med tusentals gripna – och med mängder av risker, som att utsättas för tortyr, som följd.

Enligt advokater som Amnesty talat med friges visserligen vissa personer utan att förhöras, men många andra ställs inför rätta. Och advokater har också själva blivit till en måltavla, såsom de ofta blir när repressiva stater vill attackera oliktänkande. Minst fyra advokater har gripits medan de utfört sitt arbete och totalt är det minst sexton advokater som nu gripits i Egypten.

Ett exempel är Mohamed el-Baqer, människorättsadvokat och chef för Adalah Center for Rights and Freedoms. Den 29 september klev han in i den byggnad som är Supreme State Security Prosecution (SSSP) för att träffa sin klient, en fängslad aktivist vid namn Alaa Abdelfattah. Det slutade med att Mohamed el-Baqer själv greps med hänvisning till samma ogrundade anklagelser som hans klient fått höra: om ”medlemskap i en förbjuden grupp” och ”spridandet av falsk information”.

Amnesty anser att Mohamed el-Baqer är en samvetsfånge som fängslats enkom för sitt arbete med att försvara personer som utsatts för människorättskränkningar och kräver att han, liksom Alaa Abdelfattah, omedelbart försätts på fri fot.

Så absurt kan det vara. Att du själv blir misstänkt för det brott din klient står anklagad för.

Och ändå fortsätter advokater att verka – i en egentligen nära nog omöjlig kontext.

Ett annat exempel är Gao Zhisheng, en av de mest respekterade människorättsadvokaterna i Kina. År 2001 listade till och med Justitiedepartementet honom som en av landets ”tio-i-topp”-advokater på grund av hans pro bono-arbete i fall som har ett allmänintresse.

Trots det har han utsatts för påtvingade försvinnanden, tortyr, husarrest och blivit fängslad på grund av sitt arbete med att representera människorättsaktivister och andra politiskt känsliga fall. I slutet av 2005 blev han  fråntagen sin advokatlicens och hans advokatfirma förbjöds att bedriva verksamhet. Det var ett direkt resultat av hans öppna brev till regeringen om att stoppa politiskt motiverade åtal om religion, som till exempel åtal mot personer som praktiserar Falungong.

I augusti för två år sedan ”försvann” han igen, och har inte setts sedan dess.

Exemplen på advokater som tystats är tyvärr många. Ett tredje exempel som inte går att låta bli att nämna är Nasrin Sotoudeh – en internationellt välkänd människorättsjurist som under många år i Iran fört en oförtruten kamp för kvinnors rättigheter och mot dödsstraff. Hon har försvarat många författare och människorättsaktivister, senast flera kvinnor som under våren 2018 deltagit i protester mot tvånget att bära slöja.

Den 13 juni 2018 greps hon i sitt hem i Teheran. I samband med gripandet fick hon veta att hon skulle avtjäna ett femårigt straff som hon dömts till i september 2016 för ”medhjälp till att gömma spioner som vill skada den nationella säkerheten”. Vid dagen för den rättegången nekades Nasrin Sotoudeh tillträde till domstolen eftersom hon enligt domstolsmyndigheten inte var korrekt klädd, och dömdes i sin utevaro. Hon informerades inte om den domen förrän hon greps i juni 2018. Och nu i mars i år dömdes Nasrin Sotoudeh igen, även denna gång utan att själv närvara. Nu dömdes hon till 33 års fängelse och 148 piskrapp, för att ha ”konspirerat mot regimen” och ”förolämpat” Irans högste andlige ledare ayatolla Ali Khamenei.

Sammantaget blir nu den totala längden på hennes fängelsestraff 38 år. Enligt reglerna innebär de två domarna att hon kan förväntas behöva avtjäna minst 17 år av straffet.

Domarna mot Nasrin Sotoudeh är en del av en större inriktning i Iran, där människorättsförsvarare – och då särskilt de som jobbar med kvinnors rättigheter – förföljs, grips och hotas av det iranska styret.

Över en miljon människor i över 200 länder runt om i världen har krävt att hon ska friges. I Sverige är vi 56 177 människor som skrivit under och kräver att hon försätts på fri fot. I somras lämnade vi över underskrifterna till Irans ambassad i Stockholm – det gjordes på samma dag även av andra Amnestykontor till iranska ambassader runt om i världen, på dagen ett år efter att Nasrin Sotoudeh greps.

Mohamed el-Baqer, Gao Zhisheng och Nasrin Sotoudeh. Det är till personer som dessa som vårt hopp står. En bättre värld är möjlig, och vi som kan har ett ansvar att föra deras kamp vidare.

Ami Hedenborg
Pressansvarig och talesperson, Amnesty i Sverige

Annons
Annons