search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

För konstens skull

Kan konst och konstupplevelser göra dig till en bättre advokat? Det menar i alla fall flera konst­älskande advokater. Samtidigt pekar forskare på att konsten kan bidra till att bygga ett företags varumärke och skapa trivsel på kontoret.

Möt advokaterna som låter konsten ta tid och plats i livet och i verksamheten och som på så vis blivit bättre advokater.

Advokater är obildade och högspecialiserade paragrafryttare som bara läser rättsfall och sällan tittar upp från lagboken för att se vad som händer i omvärlden. Så framställs kåren åtminstone ibland.

Konst och juridik kan förvisso tyckas ha ganska lite gemensamt. Samtidigt finns det en hel del advokater som har ett stort och brinnande konstintresse.

Advokat Jan Widlund är en av dem. I Widlunds våning, där han även har sitt byråkontor, på Östermalm i Stockholm ryms mängder av designmöbler och modern samtidskonst från flera av de främsta minimalistiska konstnärerna och mest namnkunniga designerna.

Allt får inte plats i lägenheten, en del är utlånat till olika advokatbyråer. Ändå sålde han ungefär halva samlingen till Vinge när han lämnade byrån 2012. Som mest ägde Widlund omkring 400 verk, till ett värde av 30–40 miljoner kronor.

Konstintresset kom redan under gymnasieåren, och efter studierna i juridik och ekonomi läste han också ett par betyg i konstvetenskap för att få en bättre förståelse för konsten. Konstsamlandet satte fart under tiden på Vinge, när inkomsterna började växa.

– Vissa köper aktier men jag köpte konst för det hela. Då köpte jag för flera miljoner varje år, och blev ganska välkänd, berättar Jan Widlund.

Många av verken fick med tiden hänga på byrån.

– Det började delvis som ett inredningsprojekt efter sammanslagningen mellan Öhmans advokatbyrå och Dahlins. Så småningom blev Vingekontoret ganska stort. Och då fanns det väggar att hänga upp på, säger Jan Widlund.

Tema för samlingen är modern konst. Det passade också allra bäst på advokatbyrån, menar Jan Widlund.

– Jag hade en idé att en modern advokatbyrå ska ha moderna saker. Det slog igenom. Många tog fasta på det, att en modern byrå ska ha modern konst. Inte gammal konst med guldramar, säger Jan Widlund.

Konsten väckte ett visst intresse hos klienter som besökte byrån, berättar Jan Widlund.  Engagemanget från kollegerna var inte alltid så stort, konstaterar han, men större hos kvinnor än hos män.

Konstintresset har ibland kommit till praktisk nytta i advokatarbetet. Jan Widlund har bland annat företrätt Moderna museet, bland annat i frågor om så kallad looted art, stulen konst.

Sedan några år är Jan Widlund pensionerad från Vinge och driver nu egen verksamhet. Konst köper han fortfarande, men i lägre takt nu.

– Jag var i Grekland för någon vecka sedan och då köpte jag ett verk. Och jag har köpt lite i Stockholm också, men det var ju mer när jag hade flera miljoner att röra mig med, konstaterar han.

Berikar livet

På en annan del av Östermalm ligger advokat Birgitta Melanders kontor. Inne på kontoret, som är inrymt i bostaden på Karlavägen i Stockholm, finns mycket att fästa blickarna på. Ett par glada giraffer av vännen och favoritkonstnären Madeleine Pyk sträcker på halsarna bakom skrivbordet. I fönstret hänger en ljusstake i form av en akrobat skapad av Erik Höglund, ovanför ett glaskonstverk av samme konstnär och formgivare.

– När jag satt på mitt första egna kontor, tre trappor upp i det här huset, bestämde jag att det aldrig skulle stå några pottor med halvvissna blommor i mitt burspråk. Allt eftersom skulle det fyllas med skulptur i stället. Så blev det också, konstaterar Birgitta Melander.

Birgitta Melander i Stockholm har varit konstintresserad sedan barnsben, då hennes skönhetsälskande pappa tog med henne på konstutställningar och konstnärsrestauranger i Stockholm. Insikten om att de unga juristerna hade väldigt lite kunskaper om konst fick henne i början av 1990-talet att tillsammans med en kollega starta Stockholmsadvokaternas konstförening.

Konstföreningen har i dag mer än 50 medlemmar, som förutom utlottning av ett antal konstverk varje år också deltar i ateljébesök, konst­vandringar i offentliga byggnader som Operan och föreläsningar med kända konstnärer.

Birgitta Melander konstaterar att medlemmarna kommer från olika verksamhetsinriktningar, med ett undantag – affärsjuridiken. En förklaring till det, tror Birgitta Melander, är att flera stora advokatbyråer har egna konstföreningar.

Birgitta Melander har också under hela karriären arbetat aktivt för att intressera sina biträdande jurister och assistenter för konst.

– En före detta anställd sa om konsten att ”det här har verkligen berikat mitt liv. Jag kunde ingenting om konst när jag blev medlem, och nu tycker jag att jag kan riktigt, riktigt mycket”. Det tror jag stämmer på väldigt många av dem som kommer in, säger Birgitta Melander.

30-sekunders tankeställare

Advokat Tom Wehtje, delägare på Mannheimer Swartling, beskriver sig själv som en glad amatör på kulturområdet.

– Jag tar små doser av kultur och funderar inte så mycket på vad som är fint eller rätt, utan bara går på egen känsla, säger han.

Favoritgenren är modern skandinavisk fotokonst. I samlingen finns namn som Annika von Hausswolff, Ismo Hölttö och Tuija Lindström, konst som passar för en ”lite cynisk socialrealist”, fastslår Tom Wehtje, och låter inte det minsta cynisk.

Mannheimer Swartling har precis som flera andra stora advokatbyråer köpt in en del samtidskonst på senare år. Andra verk hyrs. Tom Wehtje är dock inte riktigt nöjd med konsten på kontoret så som den ser ut i dag. Den är, menar han, ”inte särskilt lyckad ens som dekoration”, och väldigt spretig. En översyn av konsten på kontoret är på gång, berättar Tom Wehtje. Tanken är att hitta en röd tråd, en tanke i urvalet som kan kopplas till byråns kultur.

Tom Wehtje vill också att varje konstverk ska få sällskap av lite information.

– Något intressant finns ju som kan förmedlas kring varje verk, så att det kan bli en 30-sekunders tanke­ställare. Nu är det bara att det hänger något där, ”jaha, en tavla med en fåtölj på”, konstaterar han, och tillägger att rätt använd kan konst skapa möten och samtal.

Mannheimer Swartling har sedan 2015 ett samarbete med Moderna museet som innebär att byrån bistår med juridisk rådgivning vid behov. Tom Wehtje håller i kontakterna med museet. Han är stolt över samarbetet. Byrån försöker också främja kulturintresset hos medarbetarna genom att då och då inbjuda till föreläsningar och specialvisningar.

Berikar livet

En advokat som lägger mycket tid, energi och pengar på konst och kultur är Jens Tillqvist på affärsbyrån Cederquist. Konstsamlingen består i dag av flera hundra verk. Hälften av dem hänger på Cederquists kontor i Stockholm.

Bland tavlorna på kontoret finns också Jens Tillqvists första konstverk, en tavla av Max Book. Den köpte Jens för prispengarna, efter att han vunnit en uppsatstävling på juristlinjen.

Jens Tillqvist, som kommer från ett icke-akademiskt hem ”söder om Söder” i Stockholm, fick upp ögonen för konsten alldeles på egen hand under sin uppväxt.

– Jag insåg tidigt att konst gjorde mig lycklig och att den tillförde en dimension till livet som var större än ett plus ett blir två. Den fick mig att tänka öppet och stort, förklarar han.

Förutom konsten, där Jockum Nordström är en av favoriterna, har Jens Tillqvist också en rad andra kulturella intressen. Han spelar själv i rockbandet Vanderlay, går på teater och konserter varje vecka och älskar tysk 1800-talsopera.

– Kulturen är ett sätt att berika mitt liv. Det finns inget jag sätter större värde på – ja, förutom familj och kärlek och så, säger Jens Tillqvist, och fortsätter:

– Jag tycker att det gör mig till en klokare och djupare människa. Ofta tycker jag mig ha ett försteg framför mina kolleger genom att jag inser hur obetydlig jag själv är i det stora sammanhanget.

Brinner för renässansen

I konferensrummet på Berghco Advokatbyrå som ägs av advokat Jonas Bergh hänger två små konstverk, Lennart Rodhes Bollspelaren och en tavla av Pierre Olofsson. Fast egentligen är det inte modern konst som är Jonas Berghs stora passion. Han brinner i stället för renässansen, fylld av bibliska berättelser och symboler som kräver en viss bildning för att uttolkas, och kan tala länge om de många olika sätten att måla bebådelsen.

Konstintresset har funnits länge. Kunskaperna var det sämre med.

– Jag gick jämt på konstutställningar, men jag kände att jag ville lära mig mer. Och så förstod jag inte modern konst. Det kände jag att jag ville göra, berättar Jonas Bergh.

Kunskapstörsten fick Jonas Bergh att återvända till universitetet och läsa konstvetenskap. Kursen, som gick på kvällstid och halvfart, gav många nycklar till både den moderna och den äldre konsten.

Jonas Berghs svärfar, som var konsthistoriker, bidrog också till beslutet att studera.

– Jag hade väldigt roligt med min svärfar. Han såg så mycket som inte jag såg, säger Bergh.

Studierna i konstvetenskap var roliga och stimulerande. De gav dessutom nya redskap i arbetet som advokat, hävdar Jonas Bergh.

– I konsthistorien arbetar man väldigt mycket med olika tolkningar. Tolkningar är ju perspektiv på ett verk från olika håll. Det ger träning i att se från olika vinklar som jag har nytta av när jag tittar på problem, säger han.

Enligt Panofskys tolkningsmetod, som blivit den dominerande inom konstvetenskapen, startar tolkningen alltid med att verket ska betraktas med ”the innocent eye”. Den rena blicken ser och noterar alla detaljer utan att tolka dem. Den här metoden kan också vara till stor hjälp när ett juridiskt problem ska benas upp, tycker Jonas Bergh. 

Skakar liv i människor

För Jonas Bergh är det självklart att konstnärlig och kulturell bildning kan bidra till att göra honom – och andra advokater – ännu bättre på sitt arbete.

– Kultur i bred bemärkelse, historia, litteratur, konst, musik, humaniora över huvudtaget, ger en förutsättning att se ur olika perspektiv och att förstå människor bättre, säger han, och tillägger att det dessutom är både roligt och kan bidra till att skapa kontakt och relationer.

Också Birgitta Melander anser att hennes konstintresse är till nytta i advokatarbetet. Konsten speglar alla samhällsklasser, åldrar och tillhörigheter och ger redskap att möta alla de olika människor som hon gör i advokatrollen. Birgitta Melander uppskattar också att umgås med konstnärerna själva.

– Mina konstnärsvänner tillför väldigt mycket, för de ser på livet och det som händer kring oss på ett sätt, och vi som håller på med det här kanske ser det på ett mer fyrkantigt sätt, säger hon.

Tom Wehtje och Jens Tillqvist resonerar även de om att konsten kan utveckla förmågan att se ur olika perspektiv och öka förståelsen för olika människor. Tom Wehtje tror dessutom att konstupplevelser främjar kreativitet och nyfikenhet, egenskaper som är viktiga för en advokat.

– Det skakar litegrann liv i människor när de exponeras för lite nya intryck än den smala juridiska zonen, säger han.

Konsten kan också ge grund för reflektioner över livet och den egna litenheten i det stora hela, påpekar Jens Tillqvist.

– En av fördelarna med att vara advokat är att man kommer i kontakt med många olika branscher och träffar många duktiga människor från näringslivets alla olika delar. Då skadar det inte att ha ett öppet sinne och en ödmjuk själ inför den stora kunskap som finns utanför advokatskrået.

Jan Widlund, som själv ägnat en stor del av sin fritid åt konstintresset, är mer tveksam till om konstupplevelser verkligen kan göra någon till en bättre advokat. För honom är det trots allt viktigare att specialisera sig inom yrket, eftersom specialister, enligt hans mening, alltid är bättre än generalister.

Å andra sida – menar han – kan kanske bildning ge vissa fördelar, inte minst för unga advokater i form av inspiration eller idéer.

Äter bara köttbullar

Meningarna går alltså isär om konstens betydelse för det praktiska advokatarbetet. De flesta tycks ändå uppleva att konst- och kulturintresset på olika sätt gör dem till bättre advokater.

Men hur är det då med bildningsnivån och kulturintresset bland advokaterna? Rätt blandat, tycks det.

Jonas Bergh upplever att många mer seniora advokater är kulturintresserade, även om det förstås varierar som i alla yrken. Bland de yngre som börjar på byrån tycks intresset vara svagare.

– Det är rätt sällan jag möter nån väldigt kulturintresserad, säger han.

Enligt Tom Wehtje är advokater generellt mer bildade och intresserade på det samhällsvetenskapliga området än inom kultur och humaniora. Det krävs många gånger övertalning och en del knuffar för att få kollegerna att komma på de kulturella arrangemang som byrån ordnar med exempelvis Moderna museet. Efteråt är reaktionerna bland dem som gått att de blivit glatt överraskade.

– Det är en genuint positiv respons, innehållande ett element av överraskning. ”Jaha, var det så intressant”, berättar Tom Wehtje.

Han jämför med att lära barn äta ny mat. Kultur, liksom avancerad mat, kräver helt enkelt tillvänjning.

– Äter man bara köttbullar genom hela uppväxten, då blir det lätt det enda man gillar, säger han, och fortsätter liknelsen med att barn, när de väl testat fiskgratäng några gånger, inser att det faktiskt är gott.

– Det behövs en successiv tillvänjning, att låta människor successivt och i små doser se att det är kul och spännande, sammanfattar Wehtje.

Mer kultur på utbildningen

Jens Tillqvist låter lite resignerad när han ska beskriva advokaternas kulturintresse. Många tar sig inte tid med kultur, menar han. Den förment tunga arbetsbördan blir då en förevändning för att slippa bilda sig. Samtidigt ser Tillqvist en glädjande nyfikenhet hos den yngre generationen jurister och advokater. Oftast är det just de som vill diskutera och kommentera konsten på advokatbyrån, berättar han.

– Den äldre generationen är kanske mer bildad inom kultur i en vidare bemärkelse, men de yngre har ett öppnare sinne och är beredda att ta till sig nya intryck. De har inte lika mycket förutfattade meningar om allting, säger Jens Tillqvist, som tror att detta beror på att de unga juristerna rekryteras ur delvis nya samhällsgrupper.

Ett sätt att öka bildningen och kulturintresset vore förstås att öka in­slaget av kultur och humaniora på juristutbildningen. Jens Tillqvist anser att de juridiska institutionerna omedelbart borde ta lärdom av och kopiera det projekt som pågår på Handelshögskolan i Stockholm (se artikeln ”Konst ska ge frihet inför det okända”). Kanske, funderar han, borde alla högskoleutbildningar inom vissa områden inledas med någon slags allmän bildningskurs om ett år, med filosofi, samhällsfrågor, konst, litteratur och musik.

Även Jonas Bergh och Tom Wehtje skulle vilja öka inslaget av humaniora och kultur på juristutbildningen. Det finns, menar Tom Wehtje, tid att frigöra på det ganska långa juristprogrammet.

Konkurrerar med konst

Precis som bland de unga juristerna händer det att klienter uppmärksammar den konst som finns på advokat­byrån, det kan samtliga intervjuade advokater bekräfta. I förlängningen blir det då också ­viktigt vilken konst som hänger där på väggarna. Konsten, precis som inredning, kontorens adress och utformning, signalerar vilken typ av advokatbyrå man är och vill vara. 

För Jens Tillqvist är detta en viktig aspekt av konsten på advokatbyrån.

– Våra kunder får en uppfattning om oss beroende på hur vi presenterar oss och hur de tas emot i våra lokaler. Vill man signalera att man är en modern och progressiv advokatbyrå är konsten i våra lokaler en del i det, säger han, och pekar på hur banken SEB har bytt ut sin gamla konst mot en samling modern samtidskonst.

– Konsten blir en del av bankens varumärke. Vi tänkte likadant redan före SEB, fortsätter Tillqvist.

Just SEB:s stora konstsatsning har fått en hel del uppmärksamhet. I samband med att banken under 2017 lämnade Sergels torg och Rissne, för nya lokaler i Arenastaden i Solna, passade man på att byta ut stora delar av bankens klassiska konst till modern, samtida konst.

Bland verken, som kostat omkring 50 miljoner kronor, finns ett specialbeställt 90 kvadratmeter stort draperi ritat av Jockum Nordström. Även många av Sveriges främsta kvinnliga konstnärer är representerade i den nya samlingen, som finns både i publika delar av byggnaden, och i mer slutna delar där medarbetare sitter.  

Michael Storåkers, ordförande för galleri- och konstrådgivningsföretaget CFHill, har hjälpt SEB med konstinköpen. I en intervju i Dagens nyheter pekar han på att allt fler företag ”borstar nu bort dammet och byter ut guldramarna mot nutida konst”, inte minst för medarbetarnas skull:

”I dag konkurrerar arbetsgivarna inte enbart med lön utan också med arbetsmiljö, konsten har blivit en nyckel i att erbjuda en attraktiv arbetsplats” fastslår Storåkers.

Konstsatsningen får också mycket lovord av SEB:s personal, enligt ledningen. Men det har också kommit negativa reaktioner på vissa verk, bland andra en tavla av Ulf Rollof, där konstnären har skjutit på ett skottsäkert glas. Bankens informationschef Viveka Hirdman-Ryrberg fastslår i en intervju i Dagens industri att ”banken varken vill eller kan censurera samlingen, några upprörda mail till trots”. ”Konstnärer måste ha frihet, annars är det dekoration”, säger hon i intervjun.

Att företag använder konst för att stödja sitt varumärke och framstå som ett modernt och progressivt företag är inte ovanligt. Flera forskare har studerat temat. Konstsatsningar kan också utgöra en del av företagets hållbarhetsarbete, genom att konstinköpen möjliggör för unga konstnärer att fortsätta verka.

Fruktar ­högervåg

Inte alla delar SEB:s tillåtande syn på konst. I september i år beslutade kommunfullmäktige i sverigedemokratiskt ledda Sölvesborg att stoppa inköpen av ”utmanande samtidskonst”. I stället ska kommunen, enligt beslutet, satsa på ”klassisk och tidlös” offentlig konst i staden. Beslutet väckte mycket kritik, samtidigt som kommunens kulturchef gick ut och för­klarade att Sölvesborgs konstinköp under senare år ­varit närmast obefintliga, och definitivt inte utmanande.

Beslutet väckte hård kritik och Sverigedemokraterna anklagades för att vilja censurera konsten.

Johan Hakelius, politisk chefredaktör på Fokus, menar i sin ledare i oktober månads första nummer av tidskriften att även kulturinstitutioner som Filminstitutet, Konstfack och de statliga museerna gallrar bort konst på politiska grunder. Andra grunder än Sverigedemokraterna, dock. Enligt Hakelius måste konsten i dag vara intersektionell och normkritisk för att vinna maktens gillande.

Konst har i alla tider använts både för att uttrycka makt och för att utmana makten och de etablerade sanningarna. Och den andra aspekten av konsten är viktig, menar de intervjuade advokaterna.

Jens Tillqvist är, precis som de övriga, bekymrad över Sölvesborgs tilltag. Han tar också upp den växande nykonservatism som erövrar världen från USA i dag, och som bland annat fört med sig att barn i många fall inte får titta på konst som visar nakna människor, eller som på något annat sätt utmanar de konservativa värderingarna.

Tillqvist är rädd för en liknande utveckling i Sverige. Han oroas också över att många små och progressiva gallerier får allt svårare att driva verksamheten vidare.

– Då finns ingen plattform för yngre konstnärer att komma ut, säger han.

Advokater kan bidra

Det finns alltså en del orosmoln på konsthimlen. Jens Tillqvist anser att advokaterna borde ta ett större ansvar för att ”stå emot den likriktning av utbudet på kultursidan som kommer från märkliga politiska krafter”, som han uttrycker det, inte minst genom att delta aktivt i samhällsdebatten.

Men advokater och advokatbyråer kan även på andra sätt verka för att öka konstens genomslag i samhället. Det gäller inte minst de stora byråerna som också har ekonomiska resurser.

– Man kan utlysa stipendier, erbjuda föreläsningar om annat än juridik och visa på kulturens betydelse. Det finns massor att göra. Det är kul men också ett bra sätt att förbättra den halvmossiga stämpel som advokater fortfarande har, fastslår Jens Tillqvist.

Även Jonas Bergh skulle vilja se ett ökat engagemang från advokatbyråerna i kulturlivet, med sponsring och donationer. Redan i dag arbetar hans byrå med att bjuda in klienter och medarbetare till konstupplevelser.

– Vi har ibland haft mingel på konstutställningar. Senast vi hade det var när Nationalmuseum öppnade sin utställning med John Singer Sargent. Då bjöd vi in våra kunder och så hade vi guider som visade utställningen, berättar Bergh.

Birgitta Melander hoppas på ett ökat konstintresse bland advokater och i samhället. Men också mer pengar till kultur.

– Vi får hoppas att kulturen får ännu större plats i statsbudgeten framöver, eftersom den är så viktig för människor. Alla konstarter, säger hon.

Stockholmsadvokaternas konstförening

Stockholmsadvokaternas konstförening är öppen för alla advokater och biträdande jurister verksamma i Stockholm. Det går bra att komma med som gäst en gång eller två innan man blir medlem. För mer information, kontakta Birgitta Melander: birgitta.melander@advokatmelander.se

Ulrika Öster och Tom Knutson

Annons
Annons