search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Viljan till självcensur är besvärande

Advokaterna Peter Hellman och Fredrik Engström skriver i sitt debattinlägg att de tycker sig se en besvärande utveckling inom Advokatsamfundet där man, samtidigt som man utåt sett betonar vikten av att värna advokatkårens oberoende, bedriver ett slags självcensur där man tar på sig att recensera innehållet i advokaters publika debattinlägg – vare sig de återges på en blogg eller i sociala medier.

Svenska Dagbladets debattsida den 18 november svarade Advokatsamfundets nuvarande generalsekreterare, ordförande och vice ordförande på det utspel från Sverigedemokraterna där partiet föreslog att delar av samfundet skulle förstatligas (SvD Debatt 15/11). Svaret var i sig klokt, koncist och nödvändigt; utom på en punkt.

Av någon anledning fann ordförandeparet och generalsekreteraren i sin replik nämligen anledning att ta heder av den tidigare generalsekreteraren Anne Ramberg.

Kritiken gick ut på att man, samtidigt som man med rätta tog avstånd från Sverigedemokraternas farliga och ogenomtänkta förslag, anmärkte att Advokatsamfundets styrelse och ordförande tidigare förklarat att man inte stod bakom det Anne Ramberg sade när hon i ett debattinlägg på sin blogg 2016 skrivit

”Det hat som där framskymtar mot flyktingar och människor i nöd och mot dem som driver flyktingarnas sak är kväljande. Bruna råttor tittar alltför ofta upp ur sina hålor”. Anne Ramberg har sedermera utvecklat att uttrycket ”bruna råttor” var en metafor för den tilltagande rasismen och främlingsfientligheten i samhället.

Vidare tog Advokatsamfundets svar upp dess ordförandes personliga kritik av vad Anne Ramberg sagt på twitter och i sin blogg om att ”fler borde stå upp för det de tror på” och att civil olydnad kan vara ett sätt att utan våld transparent reagera mot vad man tycker är orättfärdigt och missbruk av makt.

Dessa två uttalanden – ett uttalande mot rasism och främlingsfientlighet och ett uttalande som betonar vikten av civil olydnad i ett demokratiskt samhälle – har Advokatsamfundets styrelse och dess ordförande även tidigare sett anledning att ta avstånd ifrån. Detta avståndstagande kan för de frihetligt sinnade anses problematiskt nog i sig, men man valde nu dessutom att, i ett debattinlägg mot förstatligande, åter­igen lyfta upp dessa frågor. Som sammanhanget får förstås gjordes detta som ett exempel på att Advokatsamfundet själv klarar av att hantera de röster inom samfundet som avviker från i samhället för tillfället rådande värderingar. Denna vilja till självcensur är besvärande.

På senare tid har därtill debatterats hur Advokatsamfundets disciplinnämnd tilldelat två kvinnliga advokater disciplinära påföljder; den ena för att hon under en paus i en rättegång lagt ut på sociala medier att hon saknar sina barn. Den andra för att hon – också i sociala medier – meddelat att en klient blivit frikänd.

För att inskärpa allvaret i en debatt måste det vara acceptabelt att ibland använda kraftuttryck. Även om vi personligen kanske inte skulle valt samma ord som Anne Ramberg gjorde när hon talade om bruna råttor – det hade gått lika bra att tala om populistisk extremhöger eller om att ett parti med rötter i en nazistisk rörelse, och dess svans på internet, snedvrider och förvanskar debatten – var andemeningen viktig eftersom den innebar ett tydligt ställningstagande mot främlingsfientlighet och för grundläggande mänskliga rättigheter.

Likaså kan det tyckas att en advokat som beskriver hur en klient friats av tingsrätten, utan att nämna klienten vid namn eller på annat sätt avslöja vem det rör sig om – och som därmed fäster allmänhetens uppmärksamhet på att en åtalad person friats – bör hyllas av dem som värnar en rättssäker process i stället för att som nu tilldelas en varning.

Om SD:s förslag att förstatliga Advokatsamfundet – som naturligtvis avges i illa dolt syfte att ge staten möjlighet att kontrollera och tysta samfundets företrädare – är farligt, är samfundets eget agerande betydligt värre. En viktig roll för oss som advokater är nämligen att vi skall stå upp för grundläggande värden: för rättssäkerhet, demokrati och frihet att yttra sig om och debattera samhälleliga missförhållanden. Vårt ansvar är också att vara ihärdiga kritiker av politiska förslag – och i vissa fall av politiska partiers allmänna ageranden – som utgör hot mot dessa värden.

Sammanfattningsvis ser vi en besvärande utveckling inom Advokatsamfundet där man, samtidigt som man utåt sett betonar vikten av att värna advokatkårens oberoende, bedriver ett slags självcensur där man tar på sig att recensera innehållet i advokaters publika debattinlägg – vare sig de återges på en blogg eller i sociala medier. Detta väcker farhågor även för samhället i stort. Om inte advokater kan få ventilera angelägna frågor (eller för den skull ens säga att man saknar sina barn) är det svårt att förstå hur man samtidigt kan göra anspråk på att vara rättsstatens väktare och hur samfundet skall kunna försvara det öppna samhälle där yttrandefrihet och ett fritt meningsutbyte är en självklar del.

Enligt god advokatsed skall en advokat bland annat agera på ett sätt som främjar det goda rättssamhället. Man kan fråga sig hur rättssamhället främjas av att advokatsamfundet börjat agera åsiktspolis.

Peter Hellman
Advokat

Fredrik Engström
Advokat

Fredrik Engström och Peter Hellman driver tillsammans Engström & Hellman Advokatbyrå, en medelstor affärsjuridisk byrå med 20 medarbetare och kontor i Stockholm och Göteborg. Byrån var den första advokatbyrån i Sverige som tecknade kollektivavtal för sina jurister och är ett av årets gasellföretag.

Annons
Annons