search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Grönt ställs mot grönt när förnybar energi prövas

Allt oftare ställs klimatnyttan mot andra miljöintressen när energianläggningar miljöprövas. Det är inte alltid klimatnyttan som vinner. Forskaren Maria Pettersson som har studerat krockarna anser att miljöbalken borde ändras. Och hon får medhåll av advokater.

Maria Pettersson är professor i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, med inriktning mot miljö och naturresurser. Hon intresserar sig för rättens funktion i förhållande till hushållningen med naturresurser, och har bland annat studerat miljöprövningar av vindkraftsparker.

I vindkraftens barndom, vid 2000-talets början, var regelverken inte alls anpassade för att hantera den i grunden klimatvänliga energikällan vindkraft, konstaterar Maria Pettersson. Vindkraftverken klassades som ”tunga” industrikonstruktioner, och skulle tillåtlighetsprövas enligt 17 kap. miljöbalken. Argumenten mot vindkraften handlade i stor utsträckning om att de förstörde landskapsbilden och att de bullrade.

– Vindkraft betraktades som i paritet med en kolkraftsanläggning i tillåtlighetsprövningen. Det togs ingen direkt hänsyn till miljöfördelarna, säger Maria Pettersson.

I dag har systemet justerats och anpassats på en rad olika sätt. Men:

– Miljöbalken är fortfarande sådan att det inte finns något krav att ta hänsyn till de fördelar som vindkraften har ur miljösynpunkt, helt enkelt för att andra kapitlet inte kräver sådan hänsyn. Reglerna där handlar om att mininera miljöpåverkan, hävdar Maria Pettersson, och tillägger att det därmed är upp till rättstillämparen att fundera över fördelarna och göra avvägningen.

– Det gör de också. Hållbar utveckling används som ett argument av domstolarna. Men det finns ingen garanti för att de kommer att fortsätta göra på det sättet, eftersom det saknas lagkrav.

Grönt mot grönt

I rapporten Samhällsnyttans betydelse vid tillståndsprövningen av vindkraft, skriven tillsammans med kollegerna Kristina Ek och Lars Bäckström, konstaterar Maria Pettersson att miljöbalkens mål om hållbar utveckling i 1 kap. 1 § å ena sidan innebär ett starkt stöd för användningen av förnybar energi. Å andra sidan kan målet också anföras som stöd för att säga nej till eller begränsa vindkraft, utifrån miljömässiga nackdelar.

Målsättningen om hållbar utveckling har dessutom karaktären av portalparagraf, och spelar ingen självständig roll i tillståndsprövning av exempelvis vindkraft. De avgörande reglerna, hänsynsreglerna, finns i stället i miljöbalkens andra kapitel. Reglerna är utformade för att skydda människors hälsa och miljön mot skador. Fokus ligger därmed på de negativa miljöeffekter olika etableringar kan ha. Vindkraften behandlas här som vilken industriell verksamhet som helst.

Maria Pettersson konstaterar att miljö kan ha många olika innebörder. I praktiken ställs vindkraftens globala klimatnytta mot huvudsakligen lokala värden som oförstörda landskap, rennäringens behov och skyddet för den biologiska mångfalden, inte minst hotade arter som kan finnas på platsen. Det uppstår en slags grön paradox, eller, med Maria Petterssons ord: ”grönt mot grönt”.

I sin forskning har Maria Pettersson studerat praxis kring dessa avvägningar, från 2005–2017. Och hon kan konstatera att rättstillämparen ofta lägger stor vikt vid just vindkraftens klimatnytta. Argumenten handlar, allt sedan Miljööverdomstolens dom om vindkraftsetableringen i Sotenäs 2005 (MÖD 2005:66), ofta om att vindkraften bidrar till en hållbar utveckling, samt till att uppfylla Sveriges och EU:s miljömål och förnybartdirektiv.

– Vindkraften har fått företräde framför många andra intressen, just med det här argumentet. Inte ens ren­näring eller förekomst av rovfåglar är alltid ett tillräckligt argument, utan man anser ofta att de intressena kan samsas, säger Maria Pettersson, som tillägger att EU:s artskyddsförordning dock också ges ett stort utrymme.

– Förordningen har en skarp skrivning, så där har man fått backa i flera av fallen, konstaterar hon.

Ökad transparens

Vindkraftens klimatfördelar tycks alltså lyftas fram i domstolarna. Är då inte allt i sin ordning? Nej, menar Maria Pettersson och hennes kolleger, som skriver i sin rapport:

”Problemet är således inte att vindkraftens miljö­nytta inte alls värderas, utan att det inte finns något uttryckligt krav på att en sådan värdering ska göras och hur den i så fall ska genomföras. Denna brist på transparens och formlöshet har en betydande (negativ) inverkan på rättssäkerheten i de beslut som fattas.”

Det finns, enligt Maria Pettersson, i dag inga garantier för att domstolen ska beakta klimatnyttan med vindkraft, eller för den delen andra förnybara energikällor, som solkraftsparker. Inte heller behöver domstolen redogöra exakt för hur man gör sin avvägning mellan olika gröna intressen.

– Det minskar förutsägbarheten och transparensen. För hur ska verksamhetsutövarna veta vad som förväntas om de inte vet hur domstolarna har resonerat i liknande fall, frågar Maria Pettersson.

För den som planerar att starta en vindkraftspark innebär dagens brister både osäkerhet och stora kostnader, något som också späs på av långa handläggningstider, och många överklaganden.

– Det är förstås en viktig sak, att olika intressen har rätt att komma till tals. Men folk har mindre tendens att överklaga om de vet på vilka grunder besluten är fattade. I dag är det inte riktigt så transparent som det skulle kunna vara. Det ökar tidsutdräkten kring processen, sammanfattar Maria Pettersson.

I rapporten Samhällsnyttans betydelse vid tillståndsprövningen av vindkraft pekar forskarna också på att den kommunala vetorätten vid vindkraftsetableringar faktiskt innebär att vindkraften ges sämre förutsättningar än många andra intressen. Vetorätten, som regleras i 16:4 MB, innebär att ett kommunalt nej till vindkraft på ett visst ställe utgör ett formellt hinder mot tillstånd för anläggningen.

Den kommunala vetorätten vid vindkraftsetableringar har diskuterats flitigt. År 2017 föreslog Naturvårdsverket och Energimyndigheten att vetorätten skulle slopas. En remissrunda visade dock att vetorätten hade starkt stöd bland kommunerna, och frågan lades åter på is.

Maria Pettersson och hennes kolleger konstaterar att vetorätten var ett sätt att säkerställa ett fortsatt kommunalt inflytande över användningen av mark och vatten när man slopade kravet på detaljplan för vindkraftverk 2009. Samtidigt anser författarna att kommunens inflytande över markanvändningen får anses tillgodosett ”redan genom den roll som översiktsplaneringen spelar vid etableringen av vindkraft”, och att det åtminstone borde krävas att kommunen anför skäl för sitt nej till vindkraft.

Konflikten mellan klimatnytta och miljöpåverkan är inte aktuell enbart i vindkraftsetableringar. Liknande frågeställningar har också kommit fram när oljebolaget Preem nu vill bygga ut sitt raffinaderi Preemraff i Lysekil. Utbyggnaden beräknas å ena sidan orsaka ökade lokala utsläpp av bland annat svavel och klimatboven koldioxid. Å andra sidan syftar utbyggnaden bland annat till att förädla svavelhaltig tjockolja till betydligt mer energieffektiva bränslen för bland annat fartyg, vilket i sig kan minska de globala utsläppen.

Preem fick under förra året tillstånd till om- och utbyggnaden. Tillståndet överklagades dock, och i juni kom beskedet att Mark- och miljö­överdomstolen prövar frågan (läs mer i artikeln Ny prövning väntar för omstridd utbyggnad).

Viktigt att alla röster hörs

För att tydliggöra vikten av att ta med klimatnyttan av olika förnybara energikällor föreslår Maria Pettersson och hennes forskarkolleger ett tillägg till miljöbalken. Förslaget är att lägga till följande mening i 2 kap. 7 § 1 st. MB: ”När det är fråga om miljöfarliga verksamheter som på ett betydande sätt kan bidra till en hållbar utveckling ska den miljömässiga nyttan av verksamheten särskilt beaktas.”

Samtidigt manar Maria Pettersson politikerna att skynda långsamt, och inte tappa bort andra viktiga intressen, i ivern att snabbt skapa förnybara energikällor.

– Lagstiftaren bör även fortsättningsvis se till att processen är nyanserad och erbjuder alla röster att komma till tals. Både intressegrupper och samhällsaktörer men också olika miljöintressen. För det kan ju inte bli fri lejd för vindkraften, säger hon, och tillägger att det just nu finns ett starkt tryck, inte minst från EU-håll, för att främja vindkraft och andra nya energikällor.

– Då blir det ju desto viktigare för lagstiftaren och rättstillämparen att komma ihåg att det finns andra värden som inte har en lika stark röst.

Ulrika Öster
Annons
Annons