search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Advokater om konflikterna i dagens rättstillämpning

”För ett antal år sedan, när vindkraften var lite mer i sin linda, var det enklare att få miljötillstånd. Kraven på stora anläggningar är i dag väldigt höga, inte minst när det gäller gröna värden som fåglar och liknande, med ett stort utredningsansvar lagt på projektören. EU:s art- och habitatskydd tillämpas väldigt strängt i Sverige, och i vissa fall blir det något slags individskydd snarare än artskydd vid prövningarna.

Till detta kommer det kommunala vetot för vindkraft, som är särskilt för den typen av verksamhet. Det ska ganska mycket till i dag faktiskt för att få uppföra vindkraft och det är lätt att inriktningen att vindkraft ska byggas i de bästa vindlägena får stryka på foten.

Det är domstolarna som i väldigt hög takt förändrar spelplanen för hur regelverket ska tillämpas – på gott och ont. Detta skapar i vissa segment en väldigt stor oförutsägbarhet, vilket inte gynnar vare sig projektörer, närboende eller myndigheter, när man på förhand inte kan veta vad man ger sig in i vid en prövning. Man ska inte heller glömma att markanvändningsfrågor av stor dignitet ytterst även innehåller en demokratiaspekt och frågor om acceptans. Detta är svåra frågor och ska så vara.

Om vi på medellång sikt emellertid ska fortsätta attrahera investeringar och leva upp till den politiska viljan om en klimatomställning, behövs det uppskärpning av lagstiftningen om hur motsättningen ska hanteras. Vill man ha omställning till förnybart, ja då måste man hjälpa till och se till att lagstiftningen möjliggör den satsningen helt enkelt om inte rättstillämpningen följer den vägen. Rent konkret bör då vindkraftens rättsliga ställning stärkas. En annan fråga, som jag lyfte i tidningen Svensk Vindkraft för två år sedan, är att det skulle vara intressant om Mark- och miljööverdomstolen fick tillämpa en ventil till HD för vägledande praxis avseende vissa markanvändningsfrågor.”

Tove Andersson

 

”För att Sverige ska kunna ställa om till ett hållbart samhälle kommer det att krävas en mer flexibel lagstiftning. Teknikutvecklingen ska inte hindras av en omodern lagstiftning. Jag tror därför att vi kommer att tvingas att gå mot en mer målstyrd lagstiftning där det sedan är upp till respektive bransch eller företag att hitta de mest gångbara (tekniska) lösningarna. Sedan hoppas jag på en förändrad lagstiftning som möjliggör effektivare tillståndsprocesser och där begreppet ’hållbar utveckling’ kommer att ges en betydligt starkare ställning i rättstillämpningen framåt. För att vi ska uppnå ett hållbart samhälle behöver utvecklingsintresset och skyddsintresset vara jämnstarka.”

Therese Strömshed

 

”Behöver man ändra lagen? Både ja och nej. Jag tror att det mer är en tillämpningsfråga. För det finns ju utrymme att ta hänsyn till miljönytta. Men när det kommer till domstolsprövning där man argumenterar kring detta, då får man inget gehör för det. Lagstiftaren har nog skickat signalerna, men det har inte slagit igenom i rättstillämpningen.

Det som är särskilt besvärligt med dessa avgöranden är att det i de allra flesta fall inte kommer upp till HD. Det är stopp i Miljööverdomstolen. Historiskt har vi sett att de gånger HD har fått pröva frågor från Miljööverdomstolen så har det inte sällan skett en ändring av praxis. Kemikalielagstiftningen och hur den ska tillämpas är här ett klockrent exempel. Om man ska propagera för någonting, så är det att lagstiftaren öppnade för överprövning av vissa frågor i HD.

Man kanske skulle ha en särskild klimatlag. Ungefär som gamla naturresurslagen. Vi har ju det kvar i 17 kap. MB, men det har blivit urholkat genom åren.”

Rudolf Laurin

 

”Det riktigt stora problemet är att det inte finns någon bra avvägningsparagraf. Klimatnyttan, eller samhällsnyttan om man ska kalla den för det, ges inte en tillräckligt tydlig punkt i miljöbalken. Det är väldigt mycket avvägningar mot andra intressen.

Jag tycker att miljöbalken skulle kunna tolkas så att man prioriterar klimatnyttan och att det väger tyngre, men så som praxis har utvecklats i Mark- och miljööverdomstolen är det tyvärr inte fallet.

Det är i dag oerhört svårt att få tillstånd för vindkraftverk utifrån hur praxis har utvecklat sig. Här tror jag att det måste ske ändringar i miljöbalken, så att det som har bestämts på olika nivåer i politiska beslut och slagits fast i en klimatlag, avspeglas tydligare i lagstiftningen.

Man måste också titta på överklagandemöjligheterna. Det är väldigt enkelt att överklaga i dag. Sverige har skrivit på ett antal konventioner, vi kan inte ta bort överklaganderätten, men kanske kan vi fundera på om det skulle vara en avgift för att överklaga, åtminstone en liten symbolisk avgift?”

Pia Pehrson

Annons
Annons