search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Generalsekreteraren

”The voice of the legal profession”

Inspirerad av bildandet av förenta nationerna och med det uttalade syftet att stödja rättsstaten i världen beslöt trettiofyra advokatorganisationer från olika länder i New York 1947 att bilda International Bar Association, IBA. Initiativtagare var den legendariske George Seward som jag har haft förmånen att träffa många gånger. IBA är i dag världens största advokatorganisation med över 80 000 individuella medlemmar och runt 200 av världens advokatsamfund från 179 länder, samt över 200 advokatbyråer. 1995 bildades IBA Human Rights Institute, HRI, som är ett oberoende institut, verksamt över hela världen, med syftet att värna mänskliga rättigheter och att stärka rättsstaten. Detta innefattar bland annat att upprätthålla oberoendet för advokatsamfunden och rättsväsendet samt att tillhandahålla utbildning och instrument härför. IBA och HRI samarbetar nära med FN, OECD, Världsbanken och ILAC med flera.

Jag har precis kommit hem från ett intensivt möte i IBA och HRI. Mötet ägde rum i Budapest. Det var mitt första möte som co-chair i HRI. Vi hade bland annat bjudit in två domare och en advokat till ett seminarium för att närmare beskriva vad som händer i Polen, Rumänien och Ungern. Det var en skrämmande verklighet som återgavs. Det handlar om en drastisk nedmontering av det vi kallar den demokratiska rättsstaten. Försöken att ta kontroll över rättsväsendet och underlåtenheten att skydda mänskliga rättigheter var uppenbar. Som alla vet har Venedigkommissionen tidigare uppmärksammat den negativa utvecklingen härvidlag och framfört allvarlig kritik mot Polen och Ungern. En smärre del har beaktats.

Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter har också i en färsk rapport bekräftat den utomordentligt oroande utvecklingen och pekat på de allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som äger rum i Ungern. Han pekar särskilt på inställningen till flyktingar och åsidosättandet av asylrätten, liksom den oacceptabla behandlingen av kvinnor i olika hänseenden. Han kallar tillståndet ”crisis situation”. Kommissionären hänvisar till den hätska anti-invandrarretorik som används och de starkt främlingsfientliga kampanjerna. Vi har alla i färskt minne kampanjen mot Soros och Open Society. Rapporten avslöjar vidare att asylsökande saknar rätt att utöva sina rättigheter. Detta gäller särskilt i området längs den taggtrådsinhägnade gränsen till Serbien. Vidare uttrycker kommissionären djup oro över det övervåld som polisen använder när man ska förflytta flyktingar. Till detta kommer att Ungern tillämpar ett system som även vissa svenska politiker föreslagit, nämligen att förvara flyktingar inklusive barn i särskilda flyktingläger, så kallade detention centres. Förhållandena i dessa läger är enligt uppgift i rapporten vidriga. Ungern uppmanas att upphöra med detta förfarande omgående. Kommissionären uppmärksammar också den nya lagstiftning som gör det mycket svårt för välgörenhets- och MR-organisationer att biträda asylsökande. Detta sker på olika sätt. De stigmatiseras. De får inga bidrag. De beskattas med en straffskatt på tjugofem procent. Open Society är bara en av många, om än den kanske mest generösa, biståndsgivaren inom det civila samhället som drabbats hårt. Till detta kommer de ingripande förändringar inom rättsväsendet, och då särskilt domstolsväsendet, som allvarligt undergräver domstolarnas oberoende. Man bygger bland annat upp ett parallellt administrativt domstolssystem. Över detta har justitieministern en avgörande makt. Advokaten som satt i panelen vittnade därtill om en domare som sagt upp sig. Inte för att han inte själv kunde döma sakligt och opartiskt, utan därför att det inte väcktes några åtal i uppenbara fall av korruption.

Det finns i detta sammanhang anledning att komma ihåg att till dessa länder är Sverige skyldigt att utlämna sina medborgare om en åklagare i något av länderna med stöd av
den så kallade arresteringsordern begär det. Vi är då förhindrade att ifrågasätta grunden för begäran. Vi är begränsade till att pröva om begäran i formellt hänseende är korrekt. Arresteringsordern tillkom i kölvattnet av den 11 september och var ett led i terroristbekämpningen. Man skulle inte kunna undgå lagföring genom att gömma sig i ett annat EU-land. När arresteringsordern beslutades var Advokatsamfundet mycket kritiskt. Våra farhågor har i allt väsentligt besannats. Arresteringsordern har kommit att missbrukas och används i dag i en omfattning som inte var avsikten. Det finns goda skäl att ha detta i åtanke när man ser vad som händer i Polen, Rumänien och Ungern. När mänskliga rättigheter beskärs och rättsstaten undermineras är det ett varningstecken som ytterst utgör ett hot mot freden. Detta samband är tyvärr uppenbart.

I Budapest lanserades också en rapport som tagits fram i samarbete med OECD: ”Report of the Task Force on the Role of Lawyers and International Commercial Structures”. Det räcker nämligen inte med att rättsväsendet är fritt från korruption. Också advokaterna måste med bibehållen integritet vara uppmärksamma så de inte utnyttjas för skumma syften. Jag
tycker att det är en rimlig utgångspunkt. Den borde vara och är en självklarhet för alla svenska advokatfirmor. Bakgrunden till detta initiativ var de så kallade Panamadokumenten och de så kallade Paradisdokumenten. Dessa belyste advokaters medverkan i att sätta upp offshorestrukturer som kan användas till olika former av illegal verksamhet. Gruppens uppdrag var att analysera och överväga advokaternas roll i att identifiera och förhindra olagliga
åtgärder särskilt i internationella transaktioner. Advokaters skyldigheter och etiska åtaganden är reglerade nationellt. Men, det finns ett behov av att adressera vissa internationella företeelser. Rapporten uppmanar därför advokatsamfunden som är medlemmar i IBA att anta rapporten och förmedla innehållet till sina regeringar. Rapporten riktar sig till individuella advokater och advokatbyråer. Den anger åtta principer som är tänkta att utgöra stöd för advokaterna i syfte att inte omedvetet medverka till olagligt beteende. Principerna är egentligen inte några nyheter i förhållande till vårt etiska regelverk och den penningtvättslagstiftning som finns och skulle därför vara lätta att ansluta sig till. Det finns dock starka skäl som talar för en tydlig markering att advokater inte ska bli angivare av sina klienter.

Vi diskuterade också rapporten ”Us Too? Bullying and Sexual Harassment in the Legal Profession”. Det är världens största undersökning om mobbning och sexuella trakasserier. Av de som svarade var 644 svenskar. 54 procent av dessa var kvinnor. Mobbning är lägre i Sverige än i andra länder. Detsamma gäller sexuella trakasserier. Det finns dock mycket kvar att göra. Det
framgår inte minst av vår nyligen uppföljande Novusundersökning. Dessa initiativ är bara ett mycket litet axplock av alla de rapporter och aktiviteter som IBA genomför årligen. Gå gärna in på ibanet.org. Men, trots alla goda initiativ finns det alltid de som är missnöjda. Vissa advokatorganisationer har de senaste tre åren varit kritiska mot ledarskapet i IBA. Man har ansett att för mycket makt legat hos den verkställande ledningen i London och hos styrelsen. Några europeiska advokatsamfund med makt­ambitioner har velat göra om IBA till mer av en fackförening än en organisation med uppdraget att värna den demokratiska rättsstaten. De ogillar IBA:s rättspolitiska arbete och hävdar att IBA:s samarbete med FN, OECD, Världsbanken och ILAC med flera politiserar IBA. Detta känns tyvärr igen. Flera av IBA:s medlemsorganisationer, huvudsakligen de europeiska advokatsamfunden, har skrivit under ett dokument som går under namnet ”The Berlin papers”. Sveriges advokatsamfund har inte undertecknat detta. Jag var uppriktigt förfärad när jag konstaterade att europeiska advokater aningslöst lät sig förföras av populistiska förtecken grundade på allmänt missnöje, alternativa fakta och brist på rättskultur. Det är intressant att iaktta, om än något förvånande, att av de tvåhundra advokatorganisationerna, just de europeiska advokatsamfunden inte upplever sig ha den makt de anser sig förtjäna. Och då talar vi framför allt om de två tyska advokatorganisationerna som var initiativtagare till uppropet ifråga. Parentetiskt kan noteras att kritiken sammanföll, som så ofta, med en maktkamp mellan två personer.

Det finns en förbättringspotential inom alla organisationer. Men, varifrån kommer denna återkommande önskan att mikromanagera? Varför är det så svårt för annars framgångsrika advokater att förstå skillnaden i ansvar och uppgifter mellan styrelsen och den verkställande ledningen? Man skulle kunna misstänka att önskan om att mikromanagera är en yrkesskada. Advokater vill ha kontroll. Vi vet att ”the devil is in the details”. Även bland några ledamöter av Advokatsamfundet har det likaså funnits sådana önskemål. Men, dessa har glädjande nog under min tid aldrig vunnit fotfäste i samfundets styrelse.

Jag är övertygad om att IBA kommer att fortsätta att vara den unika mötesplats för världens advokater som den är och utgöra en fantastisk inspirationskälla. Varje år bjuds ett tjugotal unga advokater från utvecklingsländer jorden runt att under en vecka delta i IBA:s årsmöte. Det betyder mycket för dessa unga jurister. IBA har de senaste tjugo åren, under organisationens executive director Mark Ellis ledning, gått från att vara en organisation i djup kris med stora ekonomiska problem till att vara världens största advokatorganisation med visioner, ett unikt inflytande och stark ekonomi. Ett skäl till att IBA rönt sådan erkänsla är det omfattande arbete till stöd för rättsstaten och skyddet för mänskliga rättigheter som lagts ned inom IBA och HRI. Det har tagit många år att bygga upp. Jag ska verka för att det ytterligare förstärks.

Anne Ramberg
anne.ramberg@advokatsamfundet.se

Annons
Annons