search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Aktuellt

Om Utlandsavdelningen och Utlandsdagarna

Som ordförande i huvudstyrelsen ska man förstås inte ha någon gunstling bland Advokatsamfundets avdelningar, men det kan inte hjälpas att jag har ett särskilt gott öga till Utlandsavdelningen.

I mars besökte jag för tredje gången avdelningens årsmöte och de så kallade Utlandsdagarna, som arran­geras i anslutning till årsmötet. Utlandsdagarna är alltid mycket trevliga. Det blir en närmast familjär stämning på dessa sammankomster, som äger rum i europeiska storstäder, nu senast i Milano. 

Utlandsavdelningen omfattar ledamöter i Advokatsamfundet som har sin verksamhet förlagd utanför Sverige. Vid utgången av 2018 tillhörde 97 advokater Utlandsavdelningen, varav 83 var verksamma.

Medlemsnärvaron på Utlandsavdelningens årsmöten är synnerligen hög. I Milano deltog 20 ledamöter, det vill säga ungefär en femtedel av samtliga advokater i avdelningen (och en ännu högre andel om man bara ser till aktiva ledamöter). Denna höga deltagarfrekvens medför förstås att årsmötet blir mycket representativt för hela medlemskåren.

Samtidigt är årsmötet tillräckligt litet för att möjliggöra en närmast seminarieliknande diskussion i aktuella frågor. I Milano förekom exempelvis en engagerande dialog mellan några ledamöter och generalsekreteraren avseende frågan om möjligheten för en advokat att träda ut ur samfundet för att undvika disciplinär påföljd för påstådd överträdelse av god advokatsed. Den typen av diskussioner gör att Utlandsavdelningens årsmöten blir mer än bara ett uppfyllande av de formalia-spörsmål som stadgarna kräver.  

Övriga sex avdelningar i Advokatsamfundet har alla en lång historia. Stockholmsavdelningen och det som nu heter Västra respektive Södra avdelningen bildades faktiskt redan under 1800-talets sista decennium. Utlandsavdelningen tillkom först ett sekel senare, 1997.

Till en början behandlades Utlandsavdelningen lite styvmoderligt. Det kom att dröja många år innan avdelningen fick en plats i huvudstyrelsen. Det skedde först 2014, sedan avdelningen under många år hade kämpat för styrelserepresentation. Dessförinnan hade man bara haft en adjungerad ledamot utan rösträtt.

Ur demokratisk synvinkel är det givetvis viktigt att även utomlands verksamma advokater har en röst i huvudstyrelsen. Lustigt nog är den rösten för närvarande min gamle skolkamrat och gode vän från Ludvika, Karl Woschnagg. Världen är liten ibland.

Som jag nämnde inledningsvis är årsmötet bara ett inslag under Utlandsdagarna. Dessa innefattar också utbildningspass såväl på fredagen som på lördagen (Utlandsdagarna är alltid förlagda till dessa veckodagar). Sammanlagt kan den som deltar i samtliga pass tillgodoräkna sig åtta av de 18 timmarna obligatorisk vidareutbildning.

Utlandsdagarna har de senaste två åren lockat drygt 60 deltagare (samt ett antal medföljande). Således besöks Utlandsdagarna av många kollegor som är verksamma i Sverige. En förklaring till detta är sannolikt Utlandsdagarnas lockande kombination av tillräkningsbar vidareutbilding och att evenemanget äger rum i intressanta storstadsmiljöer. Som jag nämnde var platsen i år Milano, ifjol Madrid och året dessförinnan Nice–Monaco, etc.

Det förhållandet att det kommer ledamöter från olika håll inom samfundet gör också att Utlandsdagarna är ett bra sätt för mig att vidga den krets advokater jag träffar.

Utbildningspassen är typiskt sett utformade så att de ska vara givande oavsett inom vilken del av juridiken man är verksam. De gånger jag deltagit har Utlandsavdelningen lyckats väl med detta. Ett gott exempel är 2018 då temat var juridiken inom konst och sport, med ett föredrag om hur en målning av Goya kunde återföras till Spanien efter att olovligen ha bortförts och ett annat om hur Court of Arbitration for Sport – idrottens ”Högsta domstol” – fungerar.

Christer Danielsson
Ordförande i Sveriges advokatsamfund

Annons
Annons