Handskakningsmålet Vägran att ta i hand väckte starka känslor

Det så kallade handskakningsmålet, som prövades i Arbetsdomstolen under 2018, gällde en kvinna som sökt arbete som interntolk vid ett företag. Vid anställningsintervjun hälsade kvinnan på den manliga chefen genom att le och lägga handen på hjärtat. Chefen avbröt då anställningsintervjun.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, ansåg att tolken utsatts för indirekt diskriminering och tog fallet till Arbetsdomstolen, där kvinnan fick rätt och tilldömdes diskrimineringsersättning.

Domen, och DO:s engagemang i frågan väckte en hel del reaktioner, berättar Martin Mörk, enhetschef vid DO. Många hörde av sig med synpunkter, den övervägande delen negativa och en del riktigt upprörda.

– Många uppfattade det som att vi försvarar intressen som strider mot andra grundläggande värderingar i samhället, som jämställdhet, säger Martin Mörk, och tillägger:

– Men man måste komma ihåg att, precis som med yttrandefriheten, är det just de uttryck som uppfattas som mest kontroversiella som aktualiserar skyddsbehovet.

Måste utreda frågan

Martin Mörk tycker att Arbetsdomstolen i sin dom gjort en bra avvägning mellan olika intressen och tar ansvar för att upprätthålla ett rättsstatligt skydd för religiösa uttryck. Dessutom tog domstolen i sin proportionalitetsbedömning hänsyn till ett annat samhälleligt intresse: att vissa grupper inte hamnar utanför arbetsmarknaden.

– Man kan inte utgå från att det bara för att arbetsgivare har ett krav så kommer den religiöse att anpassa sig. I stället kan kravet leda till att denne hamnar utanför arbetsmarknaden, säger Mörk, och konstaterar att budskapet från Arbetsdomstolen är att det krävs mycket goda skäl för att ha regler som på detta vis riskerar att utestänga personer från arbetsmarknaden.

Ett annat centralt budskap i handskakningsdomen, som inte kommit fram särskilt mycket i rapporteringen menar Martin Mörk, är att arbetsgivare bör föra en dialog med religiösa arbetssökande för att undvika att felaktiga uppfattningar blir styrande för arbetsgivarens beslut.

– Bara för att man får reda på att en person av religiösa skäl hälsar på ett annat sätt kan man inte utgå från att den personen inte skulle fungera på en jämställd arbetsplats. Det krävs att man faktiskt pratar om saker och försöker hitta lösningar och utreda frågan. Det är ett viktigt budskap till arbetsgivaren, säger han.

Arbetsrättsadvokaten Erik Danhard är inne på samma linje.

– Det som inte prövades i handskakningsmålet var om arbetsgivaren hade godtagbara skäl att avböja en anställning. Arbetsgivaren prövade nämligen aldrig det i sin upprördhet över hälsningsritualen, utan avbröt intervjun, säger Erik Danhard, och fortsätter:

– Så kan man inte göra. Arbetsgivaren måste gå tillbaka och fundera på vad det betyder för verksamheten. Det är det utmärkande i den här domen, att det inte räcker att bara hänvisa till en policy.

Arbetsuppgifterna avgör

Erik Danhard varnar också av andra skäl för att dra allt för stora växlar på Arbetsdomstolens utslag i detta mål. Domen betyder inte att det är fritt för arbetssökande att hälsa som man vill, påpekar han. Utgången kunde till exempel ha blivit annorlunda om direkta kundkontakter hade hört till arbetsuppgifterna.

Även Martin Mörk anser att oviljan att beröra personer av motsatt kön måste sättas i relation till de arbetsuppgifter det handlar om i det enskilda fallet.

– För den som, på grund av sin religion, inte berör personer av motsatt kön finns det naturligtvis vissa arbeten som inte kan utföras, säger han.

DO behandlade tillsynsärende

DO har behandlat ett sådant fall i ett tillsynsärende. Det handlade då om en arbetssökande till en tjänst som integrationshandläggare vid ett hem för ungdomar av båda könen. I arbetet ingick att trösta och plåstra om vid behov, liksom så kallad trygghetsskapande beröring. DO ansåg att den arbetssökandes religiösa inställning till beröring gjorde det omöjligt att utföra arbetsuppgifterna.

Situationen för den kvinnliga tolken, som framför allt skulle tolka via telefon och Skype var en helt annan.

– Det var svårt att se hur det var viktigt för arbetet att skaka hand. Sedan menade vi, precis som Arbetsdomstolen, att jämställdhet är ett berättigat syfte. Men en arbetsgivare kan upprätthålla jämställdheten på ett mindre ingripande sätt, till exempel genom att kräva att man hälsar utan att göra åtskillnad på könen, säger Martin Mörk.

Ulrika Öster

Rättsfall och tillsynsbeslut

En kvinna sökte arbete som interntolk, med uppgift att tolka framför allt per telefon eller Skype. Vid anställningsintervjun avböjde hon att ta den ansvarige chefen i hand. Kvinnan förklarade att hon på grund av sin muslimska tro inte rörde vid personer av motsatt kön, och i stället hälsade genom att lägga handen på hjärtat och le. Anställningsintervjun avbröts då genast.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, drev målet för att få diskrimineringsersättning. Enligt DO utgjorde kravet på handhälsning indirekt diskriminering, eftersom kravet på att ta i hand särskilt missgynnade de muslimer som undviker kroppskontakt med personer utanför familjen. Kravet på att skaka hand utgjorde en del av arbetsgivarens policy för jämställdhet och för att förhindra trakasserier. Enligt arbetsgivaren kunde undantag från kravet göras vid till exempel bacillskräck eller autism.

Arbetsdomstolen fann att kravet på handskakning särskilt missgynnade de muslimer som valde att avstå från att beröra personer av motsatt kön. Domstolen utredde vidare om företagets krav på att ta i hand var nödvändig för att uppnå syftena, att förhindra trakasserier och diskriminering. Arbetsdomstolen fann att kravet varken var lämpligt eller nödvändigt, eftersom de berättigade syftena kunde uppnås på andra sätt. AD utdömde diskrimineringsersättning 40 000 kr. Två ledamöter av rätten var skiljaktiga och ansåg att kravet på handhälsning var nödvändigt och lämpligt.

AD dom nr 51/18, mål nr A 46/17

I ett tillsynsärende fann DO att en man som inte var beredd att röra vid kvinnor med hänvisning till sin muslimska tro inte diskriminerats när han nekats ett arbete som integrationshandläggare vid ett hem för unga. I arbetet ingick trygghetsskapande beröring, tröst, omplåstring med mera av de unga, både flickor och pojkar, som bodde på hemmet, och mannen bedömdes därför inte kunna utföra alla arbetsuppgifter.

Ärende ANM 2016/230