search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Gästkrönika

”Två läsk och fyra tunna” eller om att leta fram spännande rättsliga saker ur sin gamla ryggsäck…

Juristarbetets centrala innehåll ses ofta som påfallande konstant. Men de omvälvande samhällsförändringarna för med sig dramatiskt ändrade förutsättningar också för juristen. Det konstaterar Johan Hirschfeldt som är före detta president i Svea hovrätt och sedan 2003 ordförande i Institutet för Rättshistorisk Forskning, grundat av Gustav och Carin Olin.

Citatet i rubriken är inte alls en inköpsvariant på fyra Bugg och en Coca-Cola utan, som jag nu minns det, innehållet i JO Ulf Lundviks anteckning på mitt koncept till beslut. Dessa ord skulle förstås som en instruktion till skrivbiträdet för renskriften av konceptet med karbonpapper mellan ett antal pappersark av olika vikt. ”Inneliggaren” gjordes på arkivpapper, undertecknades och arkiverades. Sedan följde expedieringen.

Där här hände för nästan 50 år sedan. Jag har funderat en del på hur sätta rubrik. Skulle jag i stället skriva ”Från raderkniv till deleteknapp – om utplånande kontorsinstrument i mitt yrkesliv” eller ”IBM-skrivmaskinen med kula och så en flaska Tipp-Ex” eller ”Min normsortering och våtkopiering på ASEA sommaren då Ingo slog Floyd Patterson”? Då handlade det förstås inte om kopior av lagstiftarens normgivning som blötlades utan om industrinormer typ DIN.

Man kan hisna över den snabba förändringen när det gäller juristens praktiska hjälpmedel under ett yrkesliv som mitt. Men jag tänkte inte att denna text egentligen ska handla om saker som kunde inhandlas på Svanströms. Över i stället till juristarbetets centrala innehåll. Det ses ofta som påfallande konstant. Det handlar ju i mycket om upprepning och sega strukturer i en verksamhet som är tänkt att präglas av förutsebarhet och stabilitet över tid. Men omvälvande samhällsförändringar för med sig dramatiskt ändrade förutsättningar också för juristen. Eftersom vi just nu – med globalisering, digitalisering och robotisering – befinner oss mitt i sådana förändringar är det absolut rätt läge att fundera kring detta.

Vi behöver vara innovativa och tänka framåt. Men när vi gör det kan det vara nyttigt att också tänka bakåt. Finns det saker från tidigare skeden av rättsutvecklingen som kan tillföra något nu i omvälvningarnas tid?

För jurister i ett common law-system ligger ett sådant tänk­ande nära till hands. Men europeiseringen av juridiken har gjort att vi nu också bättre förstår poängen med ett sådant synsätt på det rättsliga materialet.

För mig blev detta tydligt när jag i början av 2000-talet läste ett uppmärksammat och kontroversiellt rättsfall från Australiens högsta domstol, Dow Jones & Co Inc v Gutnick. Målet gällde förtal i artikel i en i USA utgiven nätupplaga av en avläggare till Wall Street Journal mot en person bosatt i Australien. Texten kunde där laddas ned av mer än 1 000 läsare. Hur skulle ansvarsfrågan bedömas? Utifrån USA där ”uploading” skett eller var det ”downloading” som skulle styra? Domstolen bestämde sig för ”downloading” och att frågan om ansvar skulle bedömas i Australien enligt det landets lag. I domen finns en diskussion i frågor om internet, förtal, lagval etc. med väldigt många referenser till rättsfall från 1500-talets England och framåt. Ett är från år 1601 där det slogs fast att ansvar för ärekränkande tal fordrar att käranden kan styrka att utsagan gjorts på ett språk som är begripligt för dem som hört det sagda. Käranden hade, i ett engelskspråkigt distrikt, påståtts ha slagit ihjäl sin fru – fast det var på walesiska detta sagts. Så talan ogillades. – Man kan associera till problemen kring nätkränkningarna i dagens heterogena flerspråkiga samhällen …

Andra exempel kan ha större intresse, inte minst ut­ifrån ett försvararperspektiv: Det ska för ansvar fastställas att ”skuld är bortom rimligt tvivel” – det är en princip som vi förknippar med rättssäkerhet och skydd för den som ställts inför rätta. Men doktrinen kring detta krav på bevisvärdet ställdes i medeltidens Europa upp av helt andra skäl. Om en domare dömde en person till dödsstraff och det sedan visades att personen var oskyldig så hade domaren begått en dödssynd mot Gud och var försvuren till helvetets eld. Så det fordrades en skyddsregel – för domaren. Också för att kunna rekrytera lekmän till en jury behövdes denna skyddsregel, annars vågade inte allmänheten ställa upp i dömandet. – Även i dag och i framtiden kommer det behövas skyddsregler för de domare som ska upprätthålla en oavhängig och opartisk rättskipning. Tänk bara på angreppen i den engelska pressen mot laglorderna i målet om brexit…

Vad kan vi lära oss i dag av de medeltida djurprocesserna? Forskningen har visat att det handlade om två process­typer, en i de världsliga domstolarna mot främst de nyttiga husdjuren (brott mot person och egendom) och en i kyrkliga domstolar mot skadedjuren (allmänfarliga brott). Skadedjuren lagfördes regelmässigt i grupp och vanligen in absentia. Rättsfallen refererades i handskrifter. En del fall var autentiska och andra var mer av typ seminariematerial i den dåtida juristutbildningen. Ett exempel. I ett franskt rättsfall från år 1522 mot råttor angående deras angrepp på humleskörden försvarades råttorna av en framstående jurist, maître Chassenée. Han gjorde ett flertal processuella invändningar mot åtalet. Delgivningen var kollektiv och tog inte hänsyn till att råttorna bodde i olika byar. Efter ny korrekt kallelse uteblev råttorna ändå. Det försvarades med resans längd och risken för angrepp av katter. Till sist blev det ändå tredskodom. – Lustigt, pedagogiskt intressant eller kanske nyttigt? I dag är djurens rätt en etisk och juridisk fråga, en flod i Nya Zeeland har nyss av domstol givits ställning som juridisk person och robotarna gör sitt intåg med nya rättsliga ansvarsproblem som följd …

Utvecklades det under häxprocessernas tid nya procedur­rättigheter för de tilltalade? Ja, så skedde tidigt på 1600-talet, inte i norra protestantiska Europa eller hos den spanska inkvisitionen, men väl i norra Italiens avancerade städer med dess sofistikerade kyrkliga domstolar. Åklagarnas vittnen var visserligen anonymiserade för den tilltalade men vid rättegångens inledning fick denne för domstolen namnge sina fiender och andra personer som kunde förväntas avge illvilliga vittnesmål för att deras trovärdighet sedan särskilt noga skulle kunna bedömas av domstolen. Den tilltalade fick begära advokat och skulle då föreslå tre namn, varav rätten sedan utsåg en. Vid behov skulle försvararen bekostas av det allmänna. Försvararen fick tillsammans med den tilltalade del av det protokollerade materialet och gavs en bestämd svarsfrist för att yttra sig över anklagelserna och den bevisning som lagts fram mot den tilltalade. Denne fick kalla egna vittnen och det vid behov på rättens bekostnad. – Visst, det var en annan värld men ändå med än i dag märkvärdigt relevanta rättssäkerhetsfrågor. Tänk bara på det här med anonyma vittnen …

Ja, så här ville jag ”tänka utanför boxen” när jag fick möjligheten att skriva en nyårskrönika i Advokaten.

Johan Hirschfeldt Före detta president i Svea hovrätt

Referenser

1. Cornelia Vismann, Lagen och arkivet – Akternas mediehistoria, 2018.

2. Dow Jones and Company Inc v Gutnick [2002] HCA 56; 210 CLR 575; 194
ALR 433; 77 ALJR 255 (10 December 2002), se www8.austlii.edu.au/cgi-bin/viewdoc/au/cases/cth/HCA/2002/56.html

3. John Morgan Wolf against Stepney, (1601), träff kan fås med en länk i not 228 i Gutnick-domen.

4. Whitman, James Q., ”The Origins of ‘Reasonable Doubt’” (2005). Faculty Scholarship
Series. Paper 1. http://digitalcommons.law.yale.edu/fss_papers/1I

5. E.P. Evans, The criminal prosecution and capital punishment of animals, 1906, sök
på gutenberg.org. För en modern skönlitterär bearbetning av detta ­arbete, se kap. 3 i Julian Barnes, En världshistoria i 10½ kapitel, 1991.

6. Katie Sykes, Human drama, animal trials: What the medieval animal trials can teach us about justice for animals, se www.animallaw.info/sites/default/files/lralvol17_2_273.pdf. 7. Jen Girgen, The historical and contemporary prosecution and punishment of animals, se
www.animallaw.info/sites/default/files/lralvol9_p97.pdf 8. John Tedeschi, Inkvisitionen och häxorna i Bengt Ankarloo & Gustav Henningsen, Häxornas Europa
1400–1700, Rättshistoriska studier, 13 bd, 1987. Johan Hirschfeldt