search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Praktisk juridik

Skärpt lagstiftning för erkännande av utländska barnäktenskap

De svenska lagreglerna om erkännande av utländska barnäktenskap har steg för steg skärpts från år 2004 till år 2018. I denna artikel beskrivs de svåra avvägningar som ­lagstiftaren stått inför när denne å ena sidan velat skärpa reglerna för erkännande av utländska barnäktenskap, å andra sidan inte velat införa regler som för enskilda makar skulle ha fått orimliga konsekvenser. Ett icke-erkännande av ett äktenskap innebär att detta saknar rättsverkningar. Det kan ha betydelse till exempel för bodelning, arv, underhåll och uppehållstillstånd.

Grundregeln om erkännande av internationella äktenskap
Reglerna om erkännande av utländska äktenskap finns i lag (1904:26, s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmyndarskap (IÄL). Grundregeln i IÄL 1:7 är sedan länge att äktenskap som ingåtts utomlands erkännes i Sverige, om det är giltigt i den stat där äktenskapet ingicks. Det är en internationell självklarhet att ett äktenskap som till exempel ingåtts i Tyskland också skall anses giltigt i Sverige, liksom ett äktenskap som ingåtts i Sverige är giltigt i Tyskland. (Bergquist/Fayad, Internationell äktenskapsrätt, Norstedts Juridik 2017, s. 31 f.)

Men regeln leder också till att ett äktenskap som till exempel har ingåtts i Syrien enligt syriska regler och där den ena maken vid vigseln var under 18 år (vår svenska definition för barnäktenskap) skall anses giltigt i Sverige.

Huvudregeln i IÄL 1:7 kompletterades av en ordre public-regel i IÄL 7:4 som stipulerar att ett beslut (till exempel om vigsel) i en främmande stat inte får tillämpas i Sverige om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för vår rättsordning i Sverige.

Ordre public-regeln har tillämpats mycket restriktivt av svenska domstolar och myndigheter. Utländska barnäktenskap har med stöd av den endast vägrats erkännande om barnet var under 15 år vid vigseln (Kammarrätten i Jönköping, dom 17/2 2009, mål nr 934/08). Bakgrunden till 15-årsgränsen är straffbudet i BrB 6:4 för samlag med barn under femton år.

Särskilda regler för barn­äktenskap infördes år 2004
Regeln i IÄL 1:7 kunde lätt missbrukas till exempel genom att en vuxen man åkte till Syrien och gifte sig med en flicka som var 15 år. Äktenskapet erkändes i Sverige, till och med om båda makarna hade hemvist i Sverige. För att förhindra sådana kringgåenden av de svenska reglerna om äktenskapsålder infördes år 2004 en specialregel i IÄL 1:8 a om icke-erkännande av barnäktenskap där minst en av partnerna är svensk medborgare eller har hemvist i Sverige.

Samtidigt infördes ett förbud mot erkännande av tvångsäktenskap och det oavsett makarnas anknytning till Sverige. Barnäktenskap är ofta också tvångsäktenskap. Dock finns naturligtvis situationer när så inte är fallet. Därför finns separata regler för barnäktenskap och tvångsäktenskap.

Lagstiftaren ansåg emellertid år 2004 att det skulle föra för långt att vägra erkänna barnäktenskap mellan makar som vid vigseln saknade anknytning till Sverige och då inte hade anledning att ta de svenska normerna i beräkning (prop. 2003/04:48, s. 29 f).

Dock infördes en möjlighet till undantag från erkännandeförbudet vid särskilda skäl. Denna ”ventil” skulle kunna användas om det i det enskilda fallet framstod som orimligt att inte erkänna ett barnäktenskap. Enligt propositionen kan det, vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger, beaktas att erkännandefrågan aktualiseras först lång tid efter vigseln, att parterna har inrättat sig efter att vara gifta, att ett nekat erkännande kan antas få allvarliga konsekvenser för dem, att det finns barn i äktenskapet liksom att det skulle ha funnits möjlighet att få dispens i Sverige från äktenskapshindret (prop. 2003/04:48, s. 32).

Ytterligare skärpning av ­reglerna år 2014
År 2014 togs i Sverige bort möjlighet för personer under 18 år att få gifta sig med stöd av dispens från länsstyrelsen.

Samtidigt skärptes ”ventilen” i IÄL 1:8 a från särskilda skäl till synnerliga skäl. I förarbetena fastslogs att synnerliga skäl krävde mycket starka skäl. Att makar har barn tillsammans skulle till exempel inte längre anses som skäl för undantag från erkännandeförbudet.

Noteras bör att i propositionen med förslag till skärpningar år 2014 återupprepades vad som år 2004 sagts om att det skulle föra för långt att låta erkännandeförbudet även omfatta äktenskap, där makarna vid tidpunkten för vigseln inte hade anknytning till Sverige och därför då inte hade anledning att ta de svenska normerna i beaktande. Således bibehölls begränsningen av erkännandeförbudet till situationer där minst en av makarna vid vigseln hade anknytning till Sverige (prop. 2013/14:208, s. 28).

Utredningen år 2017
Mot bakgrund av krav i debatten på totalförbud mot barnäktenskap beslöt regeringen år 2017 att tillsätta en statlig utredning (särskild utredare dåvarande justitierådet Mari Heidenborg; nu justitiekansler) med uppdrag att återigen skärpa reglerna avseende erkännande av utländska barnäktenskap. Det grundproblem som lagstiftaren och utredningen ställdes inför var samma som lagstiftaren ställts inför år 2004 och år 2014, nämligen hur begränsa utrymmet för erkännande av utländska barnäktenskap så långt som möjligt utan att det får orimliga konsekvenser i det enskilda fallet. Följande två typexempel tydliggör problemet. Självfallet finns i praktiken mängder av olika situationer mellan nedanstående två typexempel.

Typexempel 1:
Mannen var 55 år och flickan 15 år, när de för ett halvår sedan gifte sig i Syrien. Ingen av dem hade vid vigseln någon anknytning till Sverige. De kommer nu till Sverige som flyktingar.

Typexempel 2:
Mannen var 19 år och flickan 17 år när de gifte sig i Syrien. Efter 20 års äktenskap kommer de nu till Sverige som flyktingar. De har fyra barn tillsammans.

Att det första typexemplet är direkt ”stötande” är uppenbart. Det andra typexemplet är mer svårbedömt.

I direktiven till utredningen skrev justitieministern att utredningen skulle ”lämna förslag till författningsändringar som innebär att utländska barnäktenskap inte ska erkännas om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige” (kommittédirektiv 2017:25).

Utredningen följde nära direktiven och föreslog att IÄL 1:8 a skulle ändras så att utländska äktenskap inte erkänns i Sverige ”om någon av parterna var under 18 år när någon av dem kom till Sverige”.

Utredningen ansåg att det skulle föra för långt att låta förbudet mot erkännande omfatta äktenskap som ingåtts utomlands och där båda parter är vuxna när de kommer till Sverige. Ett generellt icke-erkännande kan enligt utredningen också komma i konflikt med bestämmelserna i Europakonventionens artikel 8 om rätt till privat- och familjeliv (SOU 2017:96, s. 112).

Utredningen föreslog vidare att ”ventilen” om synnerliga skäl skulle behållas oförändrad. Som motivering anfördes att Sverige annars kan riskera att komma i konflikt med sina åtaganden enligt internationella konventioner och EU-medborgares rätt till fri rörlighet (SOU 2017:96, s. 115).

Remissbehandlingen av ­utredningens förslag
Remissutfallet var mycket splittrat. En del remissinstanser uttryckte sitt stöd för utredningens förslag (till exempel Advokatsamfundet). Andra ville gå längre och införa ett generellt och undantagslöst förbud mot erkännande av barnäktenskap. Andra återigen föreslog något mellanting, till exempel bibehållen 18-års-gräns men ingen ”ventil”.

Lagrådsremissen
I lagrådsremissen gick regeringen klart längre än direktiven och utredningen.

Regeringen föreslog som huvudregel ett generellt förbud mot erkännande av barnäktenskap. Det innebär att ingen hänsyn tas till om makarna saknade anknytning till Sverige när äktenskapet ingicks, och inget beaktande sker av makarnas ålder när de kom till Sverige.

Men lagrådsremissen behöll ”ventilen” om synnerliga skäl, dock med den förutsättningen att båda parterna är över 18 år när frågan om erkännande av äktenskapet kommer upp till prövning. Det innebär således att om någon av makarna vid prövningen fortfarande är under 18 år, så är förbudet mot erkännande av barnäktenskap absolut.

Lagrådets yttrande
Lagrådet var utomordentligt kritiskt mot lagrådsremissen och avstyrkte lagförslaget helt och hållet.

Lagrådet skriver att förslaget i lagrådsremissen medför att utländska makar som har gift sig när endera eller båda var barn enligt svensk rätt och som lång tid efter detta tar hemvist i Sverige (jämför vårt typexempel 2 ovan), drabbas av oväntade och för en enskild svårutredda rättsliga konsekvenser. Det anges visserligen i lagrådsremissen att det bör finnas större utrymme att tillämpa ”ventilen” om det drabbar makar som har varit gifta i flera år och som gifte sig strax innan en av dem fyllde 18 år.

I lagrådsremissen anges två exempel på fall då konsekvenserna för parterna innebär att den enda rimliga lösningen är att erkänna äktenskapet. Det ena exemplet är då makarna inte kan betraktas som sambor och civilståndet har betydelse i ett ärende om uppehållstillstånd. Det andra exemplet är då det inte är möjligt att ingå ett nytt äktenskap då den ena maken har avlidit. Enligt Lagrådet ger de givna exemplen tillsammans med lagtextens utformning intrycket att en utomordentligt restriktiv tillämpning av ”ventilen” avses. Vad Lagrådet anför i denna del är direkt dräpande: ”De motsägelsefulla – och knapphändiga – motivuttalandena är inte ägnade att underlätta förståelsen av bestämmelsen. Vidare spär resonemanget om ventilens tillämpning på den inledningsvis nämnda osäkerhet som ett par kan tvingas leva under angående ett så grundläggande förhållande som om de är gifta eller inte”. Lagrådets slutsats blir att det är tveksamt om den förslagna regleringens konstruktion med en snävt utformad ”ventil” lever upp till rätten till respekt för familjelivet enligt artikel 8 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Lagrådet finner också att lagförslaget innebär en sådan begränsning av den fria rörligheten att den kan vara oförenlig med EU-rätten (artikel 21 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt).

Propositionen
I propositionen lägger regeringen fram samma lagförslag som i lagrådsremissen trots Lagrådets invändningar.

I propositionen fastslås att det även fortsatt skall vara en restriktiv syn på möjligheten att göra undantag från huvudregeln om erkännandeförbud. Emellertid gör regeringen den eftergiften för Lagrådet att ”ventilens” tillämpningsområde inte får vara snävare än vad Europakonventionen och EU-rätten medger (prop. 2017/18:288, s. 27). Regeringen behåller således en lagtext som Lagrådet ansett kan vara oförenlig med dels Europakonventionen för mänskliga rättigheter, dels EU-rätten om fri rörlighet, men fastlägger att ”ventilen” skall tillämpas så att erkännandeförbudet såsom det utformats inte får vara oförenligt med de nyssnämnda europeiska rättsreglerna.

Vidare skriver regeringen i propositionen att Lagrådet uppfattat de två exemplen i lagrådsremissen (uppehållstillstånd respektive makes dödsfall) som uttryck för en generellt mer restriktiv tillämpning än vad som varit avsikten. Det bör därför undvikas att ange vissa typsituationer eller andra omständigheter som i sig alltid skulle medföra skäl för undantag från erkännandeförbudet, till exempel hur gamla parterna är vid tidpunkten för prövningen, hur länge de varit gifta eller hur nära myndighetsåldern de var när äktenskapet ingicks. I stället får det överlåtas till rättstillämpningen att efter en samlad bedömning i det enskilda fallet avgöra om ett icke-erkännande skulle framstå som orimligt (prop. 2017/18:288, s. 28). Denna skrivning hindrar inte regeringen från att strax därefter i texten framhålla att det förhållandet att parterna levt i ett äktenskap, där en eller båda makarna var under 18 år när de gifte sig, ”i ett annat land under en längre tid och byggt upp ett familjeliv där bör visserligen inte i sig normalt vara tillräckligt för att det ska finnas synnerliga skäl att erkänna äktenskapet. Det bör dock vara en omständighet som kan bidra till en bedömning att ett nekat erkännande framstår som orimligt”.

Riksdagsbehandlingen
Vid riksdagsbehandlingen godtogs propositionen i sin helhet. Civil­utskottet konstaterade att det inte väckts någon motion som går emot att riksdagen nu antar regeringens lagförslag (civilutskottets betänkande 2018/19:CU 4).

Sverigedemokraterna yrkade i en motion bland annat att alla barnäktenskap som redan finns i Sverige skall upplösas. Enligt propositionens övergångsbestämmelser skall de nya reglerna om icke-erkännande endast omfatta sådana äktenskap som har ingåtts efter ikraftträdandet. Dock skall de nya bestämmelserna tillämpas direkt från ikraftträdandet om någon av parterna är under 18 år när frågan om erkännande aktualiseras. Riksdagen avslog motionen.

Liberalerna föreslog i en motion att ett barnäktenskap som frivilligt har ingåtts av parter som båda var över 15 år skall erkännas om båda parterna är över 21 år vid erkännandeprövningen. Riksdagen avslog motionen.

Riksdagen fattade beslut den 21 november 2018. De nya lagreglerna trädde i kraft den 1 januari 2019.

Hur kommer ”ventilen” att ­tillämpas?
Skrivningarna i propositionen tillsammans med Lagrådets yttrande gör att det finns skäl att fråga sig hur restriktiv tillämpningen av ”ventilen” om synnerliga skäl kommer att bli. Normalt brukar synnerliga skäl i lagtext innebära ”nästan aldrig”. Men i det här fallet kan det inte uteslutas att synnerliga skäl får en vidare tolkning än normalt, dels för att i åtskilliga fall undvika orimliga konsekvenser för makar, dels för att inte komma i konflikt med Europarätten.

Ulf Bergquist
Anna Fayad

Presentation

Ulf Bergquist är senior partner i Bergquist & Partners Advokatbyrå AB. Han var Advokatsamfundets expert i den statliga utredningen om barnäktenskap.
Anna Fayad är tillsammans med Bergquist författare till Norstedts Juridiks lagkommentar om Internationell äktenskapsrätt.

Kurs

Advokatakademin håller den 24 april 2019 kurs med Bergquist och Fayad om internationell äktenskapsrätt.

Annons
Annons