search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Tro – ett skäl att slippa arbetsuppgifter?

I många europeiska länder har vårdpersonal rätt att slippa arbets­uppgifter som krockar med deras religion eller livsåskådning. Två uppmärksammade rättsfall väcker frågan om även Sverige ska gå samma väg.

Barnmorskan Ellinor Grimmark blev rikskänd när hon år 2014, med hjälp av den kristna organisationen Skandinaviska människorättsjuristerna, stämde fyra kvinnokliniker i Region Jönköping för diskriminering och för att ha kränkt hennes samvetsfrihet och religionsfrihet.

Bakgrunden var att Grimmark nekats anställning på tre av klinikerna, efter att ha berättat att hon på grund av sin religiösa övertygelse inte kunde medverka vid aborter.

En fjärde kvinnoklinik ska ha erbjudit henne en anställning, men drog tillbaka erbjudandet då Grimmark i lokala medier berättade om sin syn på aborter och kritiserade de andra klinikerna.

Varken tingsrätten eller Arbetsdomstolen ansåg dock att Ellinor Grimmark diskriminerats. Ellinor Grimmarks fall ligger nu hos Europadomstolen, tillsammans med ett annat snarlikt fall där Södermanlands läns landsting sagt nej till att anställa en barnmorska som nekar till att bistå vid aborter.

I centrum av målen finns frågan om samvetsfrihet: ska en anställd ha rätt att säga nej till vissa arbetsuppgifter för att dessa inte är förenliga med hans eller hennes religion eller övertygelse?

Advokat Erik Danhard, som företrädde arbetsgivarna i de båda barnmorskemålen, anser inte det. Grundprincipen i en anställning är att arbetstagaren har arbetsskyldighet, påpekar han.

– En samvetsklausul är helt avvikande från svensk tradition. För egen del tycker jag också att det skulle vara väldigt konstigt, säger han, och jämför med att en brottmålsadvokat skulle ha rätt att kräva av sin byrå att slippa vissa typer av brott.

En rätt till samvetsfrihet riskerar dessutom att påverka alla andra anställda på arbetsplatsen genom att de får mer tunga arbetsuppgifter när någon är befriad från dessa, påpekar Danhard.

Samtidigt kan inte arbetsgivare bara vifta bort religionsfriheten med hänvisning till principer.

– Arbetsgivaren, i det här fallet kvinnoklinikerna, måste väga det mot varandra och pröva om det är möjligt att anställa personen, men sysselsätta henne med andra arbetsuppgifter, säger Erik Danhard.

Sverige sticker ut

Forskaren Kavot Zillén har i sin avhandling studerat hälso- och sjukvårdspersonalens möjligheter till samvetsfrihet. Hon konstaterar att det i Sverige i dag inte finns någon lagstadgad rätt att av religiösa eller etiska skäl vägra medverka vid viss vård eller åtgärd. Sverige skiljer sig därmed från många andra länder i Europa, inklusive Norge och Danmark.

Argumenten mot samvetsfrihet handlar, enligt Zillén, mycket om att den riskerar att krocka med andra rättigheter, som rätten till hälsa, när tillgängligheten på vård försämras.Tillgänglighetsproblematiken är en realitet i vissa länder: i exempelvis Italien och Portugal visar statistik att över 80 procent av hälso- och sjukvårdspersonalen i vissa regioner åberopar sin samvetsfrihet för att slippa arbeta med aborter.

Varken Norge eller Danmark uppger dock att samvetsfrihetsklausulen haft någon påverkan på tillgången till vård.

Även om det inte finns någon uttalad rätt till samvetsfrihet så hindrar dock inget svenska arbetsgivare från att tillgodose sådana önskemål ändå, påpekar Kavot Zillén. Det kan också vara ett sätt att få en mångfald på arbetsplatsen som gagnar patienterna, menar hon.

Väcker känslor

Advokat Percy Bratt företrädde Ellinor Grimmark i Arbetsdomstolen och den andra barnmorskan i tingsrätten (Arbetsdomstolen tog inte upp hennes fall till prövning). För honom är frågan om samvetsfrihet starkt kopplad till religionsfriheten, och betydligt mer komplex än många kritiker vill erkänna.

– Det här är djupt troende människor som har en viss inställning till just aborter. Det var också helt klart att man hade ett stort behov av barnmorskor, framför allt på förlossningssidan. Jag anser att vi kunde visa att det inte skulle innebära någon som helst logistisk problematik att sätta in dessa personer i tjänst. Men man ville inte ha människor med de åsikterna, säger Percy Bratt.

Bratt tillägger att det i Grimmarks fall dessutom, förutom religionsfriheten, fanns en viktig yttrandefrihetsaspekt och en kränkning av artikel 10 i Europakonventionen, liksom tryckfrihetsförordningens repressalieförbud, eftersom en av klinikerna dragit tillbaka sitt anställningserbjudande efter att barnmorskan talat med medierna.

– Det är helt klart att en arbetsgivare inte ens får uttrycka missnöje med hur någon uttrycker sig i medierna, säger han.

Det var en nyttig erfarenhet att företräda de båda barnmorskorna, anser Percy Bratt, helt enkelt för att han insåg hur starka känslor dessa frågor väcker. Mycket var bekant från hans tidigare uppdrag som försvarare för pastor Åke Green. Men i barnmorskemålen var reaktionerna ännu starkare.

– Det är intressant att jämföra med när jag var ordförande i Civil Rights Defenders och slogs för yttrandefrihet i auktoritära stater. Då uppfattades jag som en god och bra människa. Men när jag drev en rättighetsbaserad argumentation i dessa mål, ja då möttes jag av mer motvilja och misstroende än jag gjort i något annat mål. Det var nästan så att folk reser sig upp på familjeträffar, konstaterar han.

Tolerans kan visa vägen

Som Percy Bratt påpekar är aborträtten och frågan om när ett embryo eller foster blir till barn existentiella överväganden som på djupet kan beröra enskildas integritet – både patientens och vårdgivarens. Och det tycks just i dessa frågor ligga nära till hands att fastna i principer och rättigheter.

Advokat Erik Danhard förespråkar en annan väg.

– Det naturliga är att arbetsgivare, i toleransens namn, försöker anpassa organisationen så att olika människor oberoende av religion eller annat kan arbeta i verksamheten. Det innebär ingen absolut rätt för den sökande att reservera sig mot vissa arbetsuppgifter, säger han.

Det är, enligt Danhards erfarenhet av arbetsrätten, nästan alltid en mer framkomlig väg att prata och försöka hitta pragmatiska lösningar än att hävda rättigheter och principer.

– Själva utgångspunkten är ju tolerans. Vi är inte exakt lika, och det måste tolereras, fastslår han. 

Ulrika Öster

Barnmorskemålen

Barnmorskan Ellinor Grimmark nekades anställning på tre kvinnokliniker inom Region Jönköping sedan hon berättat att hon inte kan medverka vid aborter. Grimmark vidareutbildade sig till barnmorska med så kallad studielön från regionen, men den drogs in inför den sista terminen, efter att hon berättat om sin ovilja att arbeta med aborter. Vid en fjärde klinik hade Grimmark och chefen kommit överens om att hon skulle erbjudas en anställning. Erbjudandet drogs tillbaka efter att Grimmark i lokala medier uttalat sig om sin syn på aborter, och berättat att hon anmält Höglandssjukhuset till Diskrimineringsombudsmannen, DO.

DO prövade anmälan, och fann att vägran att arbeta med aborter är ”en sådan manifestation av hennes religiösa tro som åtnjuter skydd enligt artikel 9 i Europakonventionen”. Regionens krav på att en barnmorska ska kunna delta vid aborter framstod dock enligt DO som lämpligt och motiverat av det samhälleliga intresset att säkerställa att kvinnor ges effektiv tillgång till abortvård. Enligt DO hade därmed Grimmarks religionsfrihet inte kränkts.

Ellinor Grimmarks sak prövades av Jönköpings tingsrätt, som inte ansåg att det förelåg någon kränkning av religionsfriheten, och därefter av Arbetsdomstolen.

Även Arbetsdomstolen fann att Grimmarks abortvägran utgjorde sådan religionsutövning som skyddas av Europakonventionen. Kravet på att utföra aborter framstår enligt domstolen som neutralt, men kan komma att särskilt missgynna personer med en viss religion. Sammantaget ansåg Arbetsdomstolen dock att kravet på att kunna arbeta med aborter var både lämpligt och nödvändigt för att uppnå syftet med en god hälsovård. Någon diskriminering förelåg därför inte.

Ellinor Grimmark och en barnmorska som nekats anställning av ett annat landsting, har med hjälp av den kristna organisationen Skandinaviska människorättsjuristerna klagat hos Europadomstolen. Det är i dag oklart när och om deras klagomål kommer att
prövas.

DO ärende ANM 2014/12, 2014/226, 2014/227. AD dom nr 23/17, mål nr B 10/16.