search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Europarätten kommer in i Högsta förvaltningsdomstolens praxis

Under rubriken ”Vargar och parkeringstillstånd” presenterade justitierådet Thomas Bull aktuell rättspraxis från Högsta förvaltningsdomstolen med Europarättslig inriktning. 

När det gäller Europarättsliga frågor är RF 11:14 och 12:10 om lagprövning normalt inte direkt tillämpliga, utan domstolsprövningen baseras på fördragen och den svenska lagen om anslutning till EU. Däremot kan domstolen via RF 2:19 om att svensk lagstiftning inte får stå i strid med Europakonventionen komma in på lagprövning.

I HFD 2017 ref. 7 var frågan om det svenska spelmonopolet var förenligt med unionsrätten. HFD fann inte att den svenska lagstiftningen stod i strid med unionsrätten på någon punkt. Avgörandet kom samtidigt som det politiska beslutet att inte upprätthålla monopolet.

HFD 2017 ref. 9 gällde om det var förenligt med EU-rätten att Sverige tog ut kupongskatt på utdelning från utländska pensionsfonder, men tillämpade ett annat system på svenska pensionsfonder.

– Här begärde HFD förhandsavgörande från EU-domstolen, berättade Thomas Bull. EU-domstolen svarade att det inte var fråga om lika fall, och därmed innebar det inte en förbjuden olikbehandling enligt unionsrätten att tillämpa olika skatteregler.

I HFD 2014 ref. 82 prövades ett krav på att gå specialisttandläkarutbildning i Sverige för att få bli legitimerad svensk specialisttandläkare. Ett antal nederländska tandläkare hade gått specialistutbildning i Nederländerna. Socialstyrelsen vägrade dem svensk specialistlegitimation. HFD fann inga sakliga skäl för att kräva utbildning i Sverige och fann att reglerna innebar diskriminering i strid med unionsrätten.

– Ibland talar man om att unionsrätten har en gubben-i-lådan-effekt i unionsrätten, sa Thomas Bull.

Det gäller till exempel en del rättsföljder som visade sig vara straff i Europarättslig mening, och som kräver domstolsprövning, fast Sverige hade uppfattningen att det inte var straff.

– Man kunde tänka sig att effekten vid det här laget, 23 år in i Sveriges medlemskap i EU, skulle ha avtagit. Men för några år sedan kom en sådan fråga upp igen, berättade Thomas Bull.

HFD 2018 ref. 38 gällde frågan hur garantipension ska beräknas för den som har arbetat i ett annat EU-land och i Sverige. Enligt de komplicerade svenska reglerna skulle en så kallad pro rata-beräkning göras. Klaganden hade en annan uppfattning än Försäkringskassan om den beräkningen.

HFD skickade en fråga till EU-domstolen om hur pro rata-beräkningen skulle göras. EU-domstolen förklarade att garantipensionen inte är en ”pension” i EU-rättslig bemärkelse, utan en sorts socialbidrag för den som inte har tillräcklig inkomst. Det innebär att ingen pro rata-beräkning ska göras, utan en annan beräkning.

– Det slog undan fötterna på hela systemet för hur ärendena har hanterats, sa Thomas Bull.

Frågan om något är en civil rättighet enligt artikel 6 i Europakonventionen är ibland avgörande för rätten till domstolsprövning, tillsammans med frågan om något rör en anklagelse för brott.

I unionsrätten finns en liknande rätt till domstolsprövning, om det gäller unionsrättsliga frågor – i praxis och i EU-stadgan artikel 47.

Ett exempel på svensk tillämpning är ”den första vargdomen”, HFD 2015 ref. 79.

En miljöorganisation ville klaga på ett beslut att tillåta jakt på varg. Men jaktförordningen innehåller ett överklagandeförbud. Frågan var om överklagandeförbudet var godtagbart enligt unionsrätten.

Den första frågan var vilka som har klagorätt. Är miljöorganisationer tillräckligt ­berörda av beslutet? HFD kunde hänvisa till rättsfall från EU-domstolen om miljöorganisationers möjlighet att klaga enligt Århuskonventionen, om de är tillräckligt berörda.

HFD fann att överklagandeförbudet inte kunde stå sig, för det minskade effektiviteten i unionsrätten och förtog organisationerna deras eventuella möjlighet att klaga.

HFD 2016 ref. 49 handlade om parkeringstillstånd för en äldre man med ett allvarligt funktionshinder. Tillståndet möjliggjorde att parkera var som helst i kommunen utan böter och innebar att mannen kunde arbeta. När han sökte förnya tillståndet gjorde kommunen en annan bedömning av hans behov och förnyade det inte. Det visade sig att det fanns ett överklagandeförbud. Frågan var om mannen fick klaga till domstol – gällde saken en civil rättighet?

HFD konstaterade att Europadomstolens praxis innebär att även materiella förmåner med ekonomiskt värde har status av civil rättighet. Tillståndet kunde anses vara en civil rättighet, och därmed ska klaganden få det prövat i domstol.

– HFD noterade att det finns en presumtion för att något är en civil rättighet, om det inte finns klart stöd för en annan bedömning, sa Thomas Bull.

En återkommande fråga i HFD är proportionalitet.

HFD 2018 ref. 4 tar sikte på frågan om proportionalitet och företrädaransvar. En bolagsföreträdare dröjde en dag med att ansöka om företagsrekonstruktion efter att bolaget hade konstaterad betalningsoförmåga för skatter och avgifter på förfallodagen. Underinstanserna ansåg att företrädaren var personligt ansvarig eftersom han hade varit grovt oaktsam. Men HFD fann att det inte var en rimlig tolkning av grov oaktsamhet.

HFD 2017 ref. 5 är ett mål om djurförbud. En bonde skrev på ett strafföreläggande om djurplågeri efter att en av hans 300 kor upptäcktes ha ett inåtväxt horn, och länsstyrelsen beslutade därför om djurförbud. HFD fann att djurförbudet inte var en proportionerlig sanktion mot regelöverträdelsen. 

Annons
Annons