search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Gästkrönika

Dags att återställa balansen

”Det finns ett gap i Sverige som ökar. För var dag blir det djupare och bredare. Jag tänker på gapet mellan hot och säkerhet.” Det skriver säkerhetspolischef Klas Friberg.

Säkerhetspolisen ska skydda Sverige och vår demokrati, och under det senaste året har flera företrädare för myndigheten talat om det nya normalläget. Hoten mot Sverige är mer omfattande än på flera år, och det nya normalläget handlar om att såväl hotet från främmande makts säkerhets- och underrättelsetjänster som hotet från terrorismen har antagit nya former.

Hotet från främmande makt består bland annat av inhämtning av hemlig information och otillbörlig påverkan. Förutsättningarna för detta har förändrats drastiskt under senare år, bland annat genom den snabba teknikutvecklingen. Varje dag bedrivs till exempel cyberspionage och signalspaning mot kritisk infrastruktur i Sverige. Elförsörjningen, våra vattenverk, hamnar och vägar är bara några exempel på det som kartläggs. Därtill ska läggas inhämtningen av skyddsvärd information inom viktiga företag och inte minst underrättelseinhämtning mot regimkritiker, så kallat flyktingspionage.

De senaste årens tillväxt inom extremistmiljöerna har lett till våldsdåd såväl inom den våldsbejakande islamistiska miljön som inom vit makt-miljön och den autonoma miljön. Inom extremistmiljöerna är hotet mot vår demokrati störst från den våldsbejakande islamistiska miljön, och här spelar digitala och i flera fall krypterade plattformar en viktig roll. Dels för att sprida ideologin och dels för att rekrytera nya anhängare som har avsikt och förmåga att begå terrorhandlingar.

Samtidigt som det nya normalläget etablerat sig tvingas vi bevittna ett ökande gap mellan hot och säkerhet. Säkerhetspolisens uppdrag, där vi ska skydda Sveriges demokratiska system, medborgarnas fri- och rättigheter och den nationella säkerheten, går inte hand i hand med lagstiftningen. Det gör det svårt att nå vår målbild: ett säkert Sverige.

Den nuvarande lagstiftningen fungerade utmärkt på den tiden då ett domstolsbeslut om hemlig telefonavlyssning täckte hela den avlyssnades telekommunikation. På den tiden då det fanns en fast telefon i varje hem och det var mellan två sådana, eller möjligen via en telefonkiosk, som kommunikationen ägde rum.

Den här verkligheten är som bekant inte längre aktuell. Teknikutvecklingen är i många delar positiv och har medfört fantastiska möjligheter till kommunikation. Men utvecklingen utnyttjas också av brottslingarna.

Möjligheten att anonymisera och kryptera används flitigt av kriminella. I den utredning som regeringen lät göra inför lagförslaget om hemlig dataavläsning konstateras till exempel att mer än 90 procent av den internettrafik som brottsbekämpande myndigheter tillåts avlyssna är krypterad. Det innebär att de brottsbekämpande myndigheterna i praktiken kan få del av mindre än 10 procent av den datakommunikation som får avlyssnas eller övervakas, trots att domstol har givit tillstånd.

Kriminella och statliga aktörer är också väl medvetna om den dom som EU-domstolen meddelade i december 2016, där Sveriges och andra EU-länders datalagring inte fick godkänt. Tidigare var teleoperatörerna skyldiga att spara uppgifter om teletrafik under sex månader, men efter EU-domstolens dom slutade många operatörer att lagra uppgifterna. Det innebär att den första och ofta enda ingången som brottsbekämpande myndigheter hade i en utredning försvann.

För Säkerhetspolisen har den strypta tillgången på trafikdata fått allvarliga konsekvenser. Det har blivit svårare för oss att upptäcka och förhindra terroristbrott och spioneri. Det har också lett till att samarbetet med andra länder blir lidande eftersom vi inte kan bistå med att hitta svenska kopplingar till internationell brottslighet.

Jag tror att alla förstår dilemmat och ser behovet av modern lagstiftning som bidrar till att minska gapet mellan hot och säkerhet. En lagstiftning som hjälper oss att återta den förmåga som vi har tappat i takt med att tekniken utvecklats.

Säkerhetspolisen efterlyser inte några utökade befogenheter. Däremot behöver vi få tillbaka några av de möjligheter som vi tidigare hade för att utföra vårt uppdrag. Det handlar om att återställa balansen.

När det gäller datalagring finns ett utredningsförslag som ligger hos regeringen. Lagförslaget skulle i och för sig inte ge brottsbekämpande myndigheter samma verktyg och operativa förmåga som fanns innan EU-domen kom, men det skulle innebära en förbättring i förhållande till i dag.

En förbättring skulle det också bli om lagförslaget om hemlig dataavläsning genomförs. Inte heller detta skulle innebära ett nytt tvångsmedel, utan i stället skulle det vara ett sätt att verkställa beslut om hemliga tvångsmedel som fattas redan i dag och ge Säkerhetspolisen tillgång till den information som är krypterad.

Signalspaning parallellt med en förundersökning är ytterligare ett exempel på lagstiftning som måste till. Säkerhetspolisen behöver ta del av den signalspaningsinformation som finns även när det pågår en förundersökning. Det är inte rimligt att ha det som i dag, att tillgången till signalspaning upphör i den stund förundersökning inleds. I dag kan den paradoxen uppstå att FRA har information om hot mot Sverige från terrorister eller spioner, men är förhindrat att lämna informationen till Säkerhetspolisen som är den myndighet som ska ingripa mot hotet. Regeringens utredare har föreslagit en ny lag som åtgärdar detta, och att den genomförs är givetvis angeläget.

När förändringen som rör signalspaning väl är genomförd behöver också lagen om straffansvar för deltagande i terroristorganisationer komma på plats. Det är en lag som kommer att bli ett viktigt verktyg i brottsbekämpningen.

Kanske finns det någon som nu funderar över ”hur tänker han kring integriteten?”. Självfallet finns det ett starkt intresse att värna människors integritet, vilket jag är övertygad om att våra lagstiftare på ett klokt sätt ser till att hantera. Jag tror också på jämlikhet, likhet inför lagen och starka rättssäkerhetsgarantier och vill i det perspektivet ställa motfrågan – hur är det med integriteten sett ur ett brottsofferperspektiv?

Som garant för detta finns även granskningsorganen. Säkerhetspolisen granskas löpande av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) och Datainspektionen. Jag träffar också regelbundet det särskilda insynsrådet där alla riksdagspartier är representerade och informerar om Säkerhetspolisens arbete. Förutom det finns flera andra instanser i vårt rättssamhälle som har den mycket viktiga uppgiften att granska myndigheternas verksamhet.

Under tiden som lagstiftningen dröjer fortsätter brottsligheten. Vi riskerar nya terrordåd och andra stater kan, med i värsta fall begränsad risk för upptäckt, utöva sin underrättelseverksamhet.

Säkerhetspolisen ska skydda Sverige och vår demokrati. Då måste vi återställa balansen, minska gapet till dem som vill vårt land illa.

Klas Friberg Säkerhetspolischef

Annons
Annons