search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Aktuellt

Om den första kvinnan i samfundet

Nedan återges – med några smärre förändringar och tillägg – det anförande jag höll vid inledningen av årets Advokatdagar den 25 oktober.

År 1897 beslutade riksdagen om en ändring i den då gällande rättegångsbalken. Genom lagändringen klargjordes – praxis vacklade – att även kvinnor fick uppträda som ombud i rättegångar.

Det skedde inte utan motstånd. En häradshövding som var ledamot i riksdagens första kammare uttalade i debatten att det var ”onödigt, onyttigt och till och med skadligt” om kvinnor skulle få vara rättegångsombud.

Advokaten Philip Leman var ledamot i första kammaren och deltog i debatten. Han var en av dem som var med och grundade Advokatsamfundet 1887 och var i många år dess ordförande. Han var för lagändringen och uttalade i riksdagsdebatten att man ”torde [inte] behöva befara att bliva överlupen av kvinnliga advokater” om den genomfördes.

I det blev Philip Leman – vars namn överlevt i namnet på en välkänd advokatbyrå ända in i våra dagar – sannspådd; det tog nämligen drygt 20 år från lagändringen till dess att den första kvinnan antogs som ledamot i Advokatsamfundet.

Det skedde år 1918, alltså för exakt 100 år sedan, och 100-årsjubileet är givetvis orsaken till att jag tar upp saken här idag.

Denna den första kvinnliga advokaten hette Eva Andén. Hon var född 1886 och tog sin jur. kand. i Uppsala 1912.

Att samfundet betraktade hennes inträde som en betydelsefull händelse framgår av följande anteckning i styrelseprotokollet från mötet den 14 mars 1918: ”[F]rk Andén vore den första kvinna, som vunnit inträde i Sveriges Advokatsamfund, varom meddelande till pressen skulle ske.” Samfundet gick alltså ut – som det heter numera – med ett pressmeddelande.

I anledning av bland annat den här korta betraktelsen har jag läst något lite om förhållandena för kvinnliga jurister vid den tid – 1910-talet – när Eva Andén inledde sin yrkeskarriär.

En sak är säker – kvinnliga jurister hade det inte alldeles lätt.

När Eva Andén satt ting i Falun 1913/1914 fick hon visserligen utföra samma arbetsuppgifter som manliga notarier men inte skriva under några domstolshandlingar. När häradshövdingen skulle ut på resa löste han problemet genom att till Eva Andén överlämna ett antal pappersark som han undertecknat in blanco. Notarien Andén fick dock lova att inte i häradshövdingens namn utfärda några skuldebrev. En försiktig herre således – såsom man ska vara som jurist.

Och när Eva Andén något år senare praktiserade på en advokatbyrå som fortfarande finns kvar, Morssing & Nycander, fick hon vid upprepade tillfällen i Stockholms rådhusrätt av en ordförande frågan om det var ”en liten fru eller en liten fröken” som inställde sig.

Varför ställdes en sådan fråga? Jo, helt enkelt därför att gifta kvinnor vid denna tid var omyndiga och inte fick uppträda inför rätta. Eva Andén var och förblev ogift.

Hon drev egen byrå från 1915. När hon blev advokat 1918 tog den namnet Eva Andéns Advokatbyrå.

Eva Andén fortsatte att verka som advokat ända till sin död 1970. Hon var alltså rådgivare och ombud i 55 år.

Tio år efter Eva Andéns pionjärinsats fanns det fortfarande färre än tio kvinnliga advokater. Så sent som 1985 var andelen kvinnliga advokater 8 procent. Andelen fördubblades till sekelskiftet och har därefter fördubblats igen för att nu vara drygt 30 procent. Med tanke på att de kvinnliga biträdande juristerna är i majoritet på våra byråer kommer andelen förstås fortsatt att höjas.

Mer om Eva Andén kan man läsa i den skrift som Advokatsamfundet ger ut i samband med 2018 års Advokatdagar. Under rubriken Advokatprofiler porträtteras där ett 40-tal sådana från då- och nutid, förutom Eva Andén bland annat den förut nämnde Philip Leman.

Christer Danielsson
Ordförande i Sveriges advokatsamfund

Annons
Annons