Tid för att bli advokat eller Trying is the first step towards failure

Advokatsamfundet har för några år sedan sänkt kraven på yrkesverksamhet för att bli advokat för de jurister som inte har tingsmeritering från fem till tre år. Jag var positiv till en sådan reform och skrev om det i förbigående i samband med ett annat ämne innan reformen genomförts (Advokaten nr 6 2009).

Då kunde unga biträdande jurister utan tingsmeritering få förordnanden som målsägandebiträde, särskild företrädare för barn, mål angående god man och förvaltarskap och säkert några uppdragstyper till. Det var ett bra sätt att få in de biträdande juristerna i praktiskt juridiskt arbete. Givetvis krävde uppdragen handledning från advokaternas sida och ett visst omdöme hos domstolarna vid förordnanden men jag menar att det var ett system som i många avseenden fungerade bra.

Det som nu har hänt är att många tingsrätter infört en regel som innebär att en biträdande jurist som inte suttit ting måste tjänstgöra ett år på advokatbyrå för att få egna förordnanden. Det innebär att det kommer att bli än svårare för nyutexaminerade jurister som inte är tingsmeriterade att få anställning på byråer som sysslar med humanjuridik. Problemet är inte desamma på affärsjuridiska byråer eftersom de biträdande juristerna där inte är beroende av förordnanden från domstolarna.

En biträdande jurist på en humanjuridisk byrå kostar uppskattningsvis någonstans mellan 400 000 och 500 000 kronor det första året (lön, sociala avgifter, dator, rättsdatabas, någon kurs, kanske pensionsförsäkring och gymkort). De flesta humanjuridiska byråerna är små med en eller ett fåtal delägare. Det är helt omöjligt för en sådan byrå att låta en biträdande jurist gå bredvid och lära sig under ett års tid. Det krävs att den biträdande juristen drar in en del pengar även under det första året.

Får den biträdande juristen inga egna förordnanden kan man givetvis låta vederbörande göra rättsutredningar, spökskriva i familjemål etc. men de arbetsuppgifterna räcker förmodligen inte till. Man kan inte heller längre substituera biträdande jurister att närvara vid polisförhör och det kräver rättens tillstånd att sätta dem i sitt ställe som målsägandebiträde. Skulle någon jurist utan tingsmeritering trots allt bli anställd på en humanjuridisk byrå är därför risken stor att arbetsgivaren sätter den biträdande juristen på administrativa uppgifter: svara i telefon, boka möten, upprätta kostnadsräkningar etc. för att få någon ekonomisk vinning av anställningen under det första året. Det kan diskuteras om en biträdande jurist som endast i mycket begränsad omfattning arbetat självständigt under det första året på advokatbyrå efter tre år uppfyller samfundets krav på att ”under minst tre år efter ovannämnda kunskapsprov på tillfredsställande sätt utövat praktisk kvalificerad juridisk verksamhet, varvid han eller hon skall ha ägnat sig åt att yrkesmässig tillhandagå allmänheten i rättsliga angelägenheter”.

Domstolarna inte försörjningskälla för biträdande jurister

Man kan givetvis argumentera för att det inte är domstolarnas uppgift att garantera biträdande jurister som inte suttit ting deras försörjning och att det är viktigt att de som erhåller förordnanden är duktiga och lämpliga. Problemet är enligt min uppfattning att en ettårsgräns för att få förordnanden inte är till nytta för klienterna. Den biträdande juristen har visserligen efter ett år på advokatbyrå ökat i ålder och levnadsvisdom men jag är inte övertygad om att personen är mer lämpad att erhålla förordnanden än en biträdande jurist som tjänstgjort endast en månad. Det är i hög grad en personlighetsfråga när en biträdande jurist är lämpad att få egna uppdrag. Arbetsgivaren har ett stort ansvar att handleda den biträdande juristen och släppa fram vederbörande på lagom svåra mål och ärenden.

Vi begår alla misstag: fotbolls­målvakter, jurister, lärare och vvs-tekniker. Förhoppningsvis blir misstagen färre efter några års yrkesverksamhet. För vissa mycket kvalificerade yrkesutövare gäller givetvis att misstagen ska vara så få som möjligt. Hjärtkirurger, piloter och kärnkraftstekniker ska helst inte begå allvarliga misstag och om det trots allt skulle ske bör det åtminstone finnas system som varnar. Jag menar emellertid att det måste få vara tillåtet inom de flesta yrkesgrupper att begå misstag i början av yrkeslivet. Jag hävdar också att det är nödvändigt med praktisk yrkesverksamhet för att man ska bli duktigare och att misstag i början av karriären är en nödvändig och ofrånkomlig del i att bli skickligare i yrkesrollen. ”Trying is the first step towards failure”, för att citera Homer Simpson.

En målvakt blir inte duktig oavsett hur mycket vederbörande än tränar eller erhåller taktiska råd. Först efter ett stort antal matcher, felbedömda utrusningar och tveksamma ingripanden vid hörnor blir målvakten förhoppningsvis en skicklig målvakt.

Motsvarande gäller för biträdande jurister. För att bli duktig på att uppträda inför domstol och företräda klienter in real life måste man få förordnanden. Ett års prao-tid på en advokatbyrå gör enligt min uppfattning inte den biträdande juristen mer lämpad för egna förordnanden. Det kan säkert förekomma att en biträdande jurist som inte suttit ting vid de första förhandlingarna vid tingsrätt är osäker, kommer med konstiga yrkanden, kanske inte är så vältalig eller, vanligare, pratar för mycket. Jag är inte övertygad om att sådana misstag blir färre efter ett år på advokatbyrå utan egna förordnanden. Denna typ av nybörjarmisstag kan för övrigt förekomma även hos biträdande jurister med tingsmeritering eller hos advokater utan processerfarenhet.

Förslag

Advokatsamfundet införde för några år sedan listor efter önskemål från landets domstolar för bland annat försvararuppdrag, och alla advokater som ville fick sätta upp sig på en gemensam lista. Det ledde till stora problem, och många advokater som inte var lämpade fick brottmål som de inte kunde hantera på ett bra sätt.

Vissa domstolar har därefter infört listor för kvalificerade uppdrag. Sedan har Advokatsamfundet dessutom infört ett system med markörer för erfarenhet och utbildning.

Det kan givetvis vara svårt för domstolar att i förväg bedöma om ett uppdrag är enkelt eller kvalificerat, men jag anser att alla advokater och biträdande jurister som så önskar borde få stå med på listorna för uppdrag som målsägandebiträde, god man, mål om förvaltarskap med mera. Gjorde sedan tingsrätten bedömningen att ett visst uppdrag krävde en erfaren advokat, eller en person som suttit ting, skulle givetvis en icke tingsmeriterad biträdande jurist inte kunna förordnas för just det uppdraget.

På så sätt skulle alla advokater och biträdande jurister i viss omfattning erhålla egna förordnanden. Det skulle väsentligt öka möjligheten att anställa jurister som saknade tingsmeritering på humanjuridiska byråer. Det skulle också innebära att det första året på advokatbyrå för jurister utan tingsmeritering blev mer innehållsrikt och bättre uppfyllde samfundets krav på praktisk kvalificerad juridisk verksamhet. Mikael Niklasson Advokat

Mikael Niklasson

Debattören Mikael Niklasson är delägare i Activa Advokaterna i ­Helsingborg. Han är numera mest inriktad på brottmål.