Advokater och penningtvättsregleringen Dialog bättre än gryningsräder

Finansdepartementet lämnade i maj förslag om hur svenska lagar och förordningar behöver ändras för att uppfylla EU:s fjärde penningtvättsdirektiv (EU 2015/849) när det gäller advokatverksamhet.

I en promemoria föreslår utredaren, före detta kammarrättslagmannen Christer Sjödin, framför allt att penningtvättslagen (2017:630) som trädde i kraft den 1 augusti 2017 ska kompletteras med nya bestämmelser om tillsyn över och ingripanden mot advokater och advokatbolag.

Advokatsamfundets ställföreträdande chefsjurist Johan Sangborn har ingått i utredarens referensgrupp som expert. På några punkter har Advokatsamfundet ändå invändningar, som framförs i remissvaret.

Promemorian föreslår att Advokatsamfundet ska ges möjlighet att genomföra oanmälda platsbesök på advokatbyråer för att undersöka hur penningtvättslagen följs. Advokatsamfundet har redan tidigare ifrågasatt om sådana ”gryningsräder” skulle vara ändamålsenliga eller lämpliga eller medföra att advokater efterlever penningtvättslagen bättre.

Information och tillsyn bäst

Samfundet betonar att det bästa sättet att få advokatbyråerna att följa reglerna i penningtvättslagen är genom kontinuerlig och proaktiv tillsyn från Advokatsamfundet, med en öppen och konstruktiv dialog om hur rutiner och administration kan förbättras. Enligt samfundet kan det svårligen ske om tillsynen ges polisiära inslag. Informationen kan samfundet få genom sitt nuvarande proaktiva tillsynssystem, med föranmälda besök på advokatbyråerna och skriftlig informationsinhämtning.

Advokatsamfundet understryker särskilt i sitt remissvar att det krävs att oanmälda undersökningar i advokatverksamheten är nödvändiga, effektiva och proportionerliga samt att det måste finnas en misstanke om att en överträdelse av regelverket kan ha skett, för att ett sådant besök ska få göras. Dessutom påminner samfundet om att möjlighet till platsbesök redan finns enligt nuvarande regler, men att sådana åtgärder hittills inte har ansetts vare sig nödvändiga eller lämpliga utifrån Advokatsamfundets roll och uppgifter.

Utredaren föreslår också att en vandelsprövning ska göras, som innebär att den som har åsidosatt sina skyldigheter i näringsverksamhet i väsentlig utsträckning, eller har gjort sig skyldig till brottslighet inom områden som är relevanta för penningtvätt eller finansiering av terrorism, inte får ha en ledande befattning i advokatbolag eller ha ett kvalificerat innehav av andelar i advokatbolag.

Advokatsamfundet framhåller här att det redan med dagens regler är möjligt att hindra att personer som har dömts för ekonomisk brottslighet leder eller äger ett advokatbolag. Därför ifrågasätter samfundet om den föreslagna regleringen behövs. Det bör, enligt samfundet, krävas att det är fråga om allvarlig brottslighet för att en advokat inte ska kunna ha ett kvalificerat innehav av andelar i ett advokatbolag eller ingå i ledningen – i enlighet med motsvarande bestämmelse i penningtvättslagen.

Risk för bristande förutsägbarhet

När det gäller sanktionsavgifter mot en enskild advokat menar Advokatsamfundet att en överträdelse måste vara av viss dignitet (allvarlig, upprepad eller systematisk) och omfattas av det subjektiva brottsrekvisitet (uppsåt eller grov oaktsamhet) för att kunna sanktioneras genom en sanktionsavgift. För det talar advokatens särskilda rättsstatliga roll, de advokatetiska kärnvärdena och den disciplinära tillsynen samt sanktionsavgiftens straffrättsliga karaktär – särskilt med beaktande av de synnerligen höga belopp som kan komma i fråga och som måste anses syfta till att avskräcka och ha en bestraffande funktion, menar samfundet, och hänvisar till att förarbetena till penningtvättslagen betecknar ingripande genom sanktionsavgift mot fysiska personer som ”en mycket ingripande åtgärd”.

Samfundet framhåller särskilt att de skillnader som promemorian föreslår när det gäller kvalifikationsgrunder och subjektivt rekvisit för ingripande mot en enskild advokat jämfört med ingripande mot en ledningsperson i ett advokatbolag (som normalt också är advokat) skulle kunna innebära olyckliga gränsdragningsproblem beroende på om uppdraget är advokatbyråns eller en enskild advokats. En sådan skillnad i fråga om förutsättningarna för ingripande medför en onödig risk för praktiska tillämpningsproblem, liksom bristande förutsägbarhet, skriver Advokatsamfundet.

Magnus Andersson