search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyhetsreportage

Advokater motvilliga men samvetsgranna kontrollanter

Svenska advokater utför sitt uppdrag enligt penningtvätts­direktiven motvilligt, eftersom reglerna skapar en tydlig rollkonflikt. Det är dessutom osäkert om dagens regler verkligen leder till en effektiv brottsbekämpning, menar forskare som studerar advokater och penningtvättsregleringen.

Företagsekonomen Karin Svedberg Helgesson och statsvetaren Ulrika Mörth har studerat hur advokater hanterade det tredje (och numera ersatta) penningtvättsdirektivet. De konstaterar att svenska advokater tar penningtvättsreglerna på stort allvar och verkligen strävar efter att följa dem. Samtidigt är reglerna dåligt anpassade för just advokaters verksamhet. De innebär dessutom en rejäl krock med advokatyrkets kärnvärden som klientlojalitet och oberoende.

Karin Svedberg Helgesson och Ulrika Mörth började intressera sig för penningtvättsregleringen, främst i förhållande till bankerna, redan 2008. Frågeställningarna då handlade mycket om hur det offentliga och privata samverkar och vilka effekter det får för demokratin att låta privata aktörer ta hand om sådant som traditionellt är statens uppgifter.

Via sin forskning om bankerna kom de in även på advokaternas roll i bekämpandet av penningtvätt och terrorism, en uppgift som de snabbt insåg kunde vara problematisk.

– Visst kan det finnas konflikter även för banker. De ska tjäna pengar och samtidigt följa regleringar. Men ändå lite annorlunda för en profession, med en annan roll i samhället. Advokater ska ju stå utanför staten på ett annat sätt, säger Karin Svedberg Helgesson.

För advokaterna blir det en svårlöst konflikt att börja agera poliser gentemot sina klienter, påpekar Ulrika Mörth. Reglerna är dessutom ganska illa anpassade för just advokater. Advokatsamfundet och den europeiska advokatorganisationen CCBE har också konsekvent kritiserat att advokater enligt penningtvättsreglerna ska kontrollera och rapportera sina klienter.

Staten lämnar över ansvar

Karin Svedberg Helgesson och Ulrika Mörth talar om penningtvättsreglerna som en del av ”säkerhetiseringen”, en allmän trend där säkerhet får större betydelse, och där säkerhetshänsyn övertrumfar de flesta andra intressen.

För lagstiftaren kan det tyckas logiskt att – i säkerhetens namn – dra in advokaterna i hanteringen av penningtvätt och terrorism, påpekar forskarna. Advokater har en kunskap om sina klienter som statsmakten svårligen kan hitta någon annanstans.

Samtidigt innebär uppgiften att kontrollera och bedöma risker för penningtvätt och terrorism att staten delegerar myndighetsutövning på ett sätt som vi inte är vana vid sedan tidigare. I stället för att delegera ansvar vertikalt, till en myndighet under regeringen, blir det en delegering i sidled.

– Staten lassar över en uppgift och så får de privata aktörerna klara av den, säger Karin Svedberg Helgesson.

Ulrika Mörth tillägger att det här finns ett inslag av vad som på engelska kallas blame avoidance.

– Om det går fel, och det inträffar penningtvätt eller terrorismfinansiering, kan staten säga att advokaterna eller bankerna borde ha gjort en ännu bättre koll, påpekar hon.

Karin Svedberg Helgesson hakar på:

– Ingen vet egentligen riktigt hur man stoppar penningtvätt i de finansiella systemen. Då lägger man över ansvaret på en privat aktör som ska göra detta, som banker och advokater.

Ur en demokratisk synvinkel kan delegeringen av myndighetsuppgifter också vara problematisk. Det är exempelvis oklart hur man kan utkräva ansvar från ett privat företag som misskött sin uppgift.

Advokaternas status påverkar

I Karin Svedberg Helgessons och Ulrika Mörths forskningsprojekt ingår också intervjuer med advokater i Tyskland, Storbritannien och Frankrike.

I Storbritannien har advokaterna pragmatiskt inordnat sig i systemet och rapporterar många fall av misstänkt penningtvätt till myndigheterna. Franska advokater är betydligt mer motvilliga, medan svenska advokater här hamnar någonstans mitt emellan sina brittiska och franska kollegor.

– Det finns i princip inga rapporter från franska advokater till Finanspolisen. ­Advokaterna där är mycket emot reglerna. De använder mycket sin profession som argument och att de har ett eget system som kan hantera klientkonton, förklarar Ulrika Mörth.

Enligt Svedberg Helgesson och Mörth kan skillnaderna i rapportering bero på hur penningtvättsdirektiven implementerats. Rapporteringsskyldigheten skiljer sig åt mellan länderna. I Storbritannien är tröskeln för att vara tvungen att rapportera till exempel betydligt lägre än i Sverige, där advokaten förutsätts göra någon slags egen bedömning av misstänkt penningtvätt.

– I Storbritannien har det blivit en diskussion om att det kommer in för många rapporter. Där jobbar de med att försöka höja kvaliteten i rapporterna, förklarar Karin Svedberg Helgesson.

Men skillnaden i rapporteringsfrekvens kan också bero på vilken status advokaterna och advokatsamfundet har i respektive samhälle, menar forskarna. En stark advokatkår kan lättare hävda sina ståndpunkter gentemot lagstiftaren, påpekar forskarna.

– Kanske handlar det också om att man ser sig på olika sätt. I Frankrike pratar man hela tiden om sin profession och sin etik. I England har advokaterna inte en lika stark ställning. Det kan kanske förklara varför man rapporterar mycket mer i Storbritannien, säger Ulrika Mörth.

Få rapporter

Antalet rapporter om misstänkt penningtvätt i Sverige ökade rejält under år 2017. Men mycket få rapporter kommer från advokater. Och de flesta advokaterna som Karin Svedberg Helgessons och Ulrika Mörth intervjuat har mycket riktigt aldrig rapporterat några misstankar till Finanspolisen.

Ett problem, anser Finanspolisen. Men Karin Svedberg Helgesson och Ulrika Mörth delar inte självklart den uppfattningen.

– Många rapporter behöver ju inte betyda att man gör bra bedömningar. Kanske handlar det bara om att man prickar av från en checklista, säger Karin Svedberg Helgesson, och får medhåll av Ulrika Mörth:

– De svenska advokaternas mer måttfulla rapportering kan bero på att de gör bra bedömningar. Eller så kanske de redan har system för att kontrollera sina klienter, säger hon.

Karin Svedberg Helgesson påpekar också att det faktum att en profession följer alla regler till punkt och pricka inte nödvändigtvis leder till en effektiv brottsbekämpning. Ingen vet ju egentligen hur man bäst stoppar penningtvätt och terrorismfinansiering. Det kan därmed vara en bra idé att lyssna mer på advokaterna, menar Karin Svedberg Helgesson och Ulrika Mörth.

– Att lagstiftaren har valt att inte lyssna, det slår nu tillbaka i låg rapportering, säger Ulrika Mörth.

Källa: Svedberg Helgesson, Karin; Mörth, Ulrika: Client privilege, compliance and the rule of law: Swedish lawyers and money laundering prevention, Crime, Law and Social Change, March 2018, Volume 69, Issue 2, pp 227–248.

Om penningtvättsregleringen
De europeiska penningtvättsdirektiven, i Sverige implementerade genom lagen om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, kom till i efterverkningarna av terrorattentaten i New York och Washington den 11 september 2001. I korthet innebär reglerna för advokaternas del att advokater är skyldiga att kontrollera sina klienter i ärenden kopplade till transaktioner, och vid misstankar om oegentligheter rapportera dem till Finanspolisen.

Om forskningsprojektet
Forskningsprojektet Securitization in Practice – Lawyers in Combating Money Laundering and the Financing of Terrorism in the UK, Sweden and France finansieras av Vetenskapsrådet. I studien har forskarna intervjuat sammanlagt totalt 15 advokater och andra ansvariga för riskhantering och penningtvättsregler vid två stora och två medelstora advokatbyråer i Sverige. Även advokater i Frankrike, Tyskland och Storbritannien intervjuas. Totalt har 60 intervjuer genomförts.

Ulrika Öster

Annons
Annons