search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Tidigare bolagsjuristtjänst grundade inte motpartsjäv för advokat

Skiljaktig disciplinnämnd friade i ärende om skiljeförfarande.

Ett entreprenadbolag som ingår i en koncern med verksamhet i olika bolag och regionala enheter påkallade skiljeförfarande mot beställaren av ett entreprenadprojekt. Fyra advokater på en advokatfirma var ombud för beställarbolaget i tvisten.

Entreprenadbolaget som hade påkallat skiljeförfarandet gjorde en disciplinanmälan mot advokaterna och gjorde gällande att de hade varit förhindrade att åta sig uppdraget för beställarbolaget. Entreprenadbolaget hänvisade till att en av advokaterna var anställd som bolagsjurist hos entreprenadbolaget under en tid då arbetet med projektet pågick och då tvist mellan bolagen förelåg, och till att advokatfirman hade företrätt också entreprenadbolaget. Entreprenadbolaget hänvisade också till att advokatens tystnadsplikt mot bolaget enligt en sekretessklausul i anställningsavtalet som bolagsjurist omfattade kunskap om projektet och om tvisten samt om bolagets verksamhet, förhållningssätt till tvister och processtaktiska överväganden.

De anmälda advokaterna tillbakavisade entreprenadbolagets anmärkningar. Deras inställning var att skiljeförfarandetvisten inte hade uppstått när advokaten var bolagsjurist hos entreprenadbolaget och att advokatfirmans tidigare uppdrag för entreprenadbolaget saknade koppling till projektet. Advokaterna ansåg att en intresseavvägning vid jäv i samband med övergång mellan advokatbyråer skulle leda till att advokatfirman skulle kvarstå som ombud i skiljeförfarandet.

Advokaterna menade att ”bankundantaget” i vägledande regler om god advokatsed 3.2.3 var tillämpligt, eftersom entreprenadbolaget är en koncern med decentraliserad organisation och affärsområden med regional struktur. Advokatfirman hade gjort sedvanliga konfliktkontroller innan den antog uppdraget för beställarbolaget och hade kommit till slutsatsen att någon intressekonflikt inte förelåg. Disciplinnämndens majoritet kom fram till att advokatfirman inte hade varit förhindrad att ta uppdrag mot entreprenadbolaget på grund av sin allmänna lojalitetsplikt. Enligt nämnden visade utredningen inte annat än att ärendena för entreprenadbolaget avsåg annan sak och var avslutade. Dessutom var det ostridigt att advokatfirman hade haft betydligt fler ärenden mot entreprenadbolaget, utan att entreprenadbolaget hade gjort någon invändning. Nämnden noterade att ”bankundantaget” var tillämpligt på advokatfirmans ärenden för entreprenadbolaget.

Disciplinnämnden slog fast att bedömningen av frågan om byråjäv uppkom genom att en advokat övergick från att vara bolagsjurist hos entreprenadbolaget till att bli advokat på advokatfirman borde göras på samma sätt som vid övergång mellan byråer enligt bestämmelsen i vägledande regler om god advokatsed 3.5. Det avgörande var om advokaten hade tagit befattning med skiljeförfarandet eller annars hade fått förtrolig information som rörde det.

Disciplinnämndens majoritet fann inte att det var visat att advokaten hade tagit befattning med ärendet.

Disciplinnämnden analyserade ingående frågan om advokaten hade fått förtrolig information som hade eller kunde antas ha betydelse för beställarbolagets talan i skiljeförfarandet.

Entreprenadbolaget gav in vittnesattester som enligt disciplinnämndens majoritet med viss styrka talade för att advokaten under anställningen som bolags­jurist hade fått kunskap som skulle kunna ha betydelse för beställarbolagets talan. Men sammantaget ansåg disciplinnämndens majoritet att det inte kunde anses styrkt att advokaten hade fått information som hade eller kunde antas ha betydelse för skiljeförfarandet. Mot advokaternas förnekande och med beaktande av övrig utredning hade entreprenadbolaget inte visat att advokaten under sin anställning hos entreprenadbolaget hade tillgång till sådana kunskaper om skiljeförfarandet mot beställarbolaget som hade eller kunde antas ha betydelse i skiljeförfarandet. Inte heller var det mot advokaternas förnekanden och förklaringar visat att förtrolig information på annat sätt hade erhållits från entreprenadbolaget, som kunde användas av beställarbolaget i skiljeförfarandet mot entreprenadbolaget. Därmed var det inte heller visat att det fanns risk för att kunskap som omfattades av advokatens tystnadsplikt kunde ha betydelse i saken. Entreprenadbolagets anmälan skulle därför inte föranleda någon åtgärd, beslutade majoriteten i disciplinnämnden.

Disciplinnämndens ordförande och Advokatsamfundets general­sekreterare var av skiljaktig mening. De ansåg att de fyra advokaterna inte borde ha antagit uppdraget för beställarbolaget mot entreprenadbolaget och att advokaterna allvarligt åsidosatte god advokatsed genom att ändå anta uppdraget. Därför ville de tilldela de fyra advokaterna varning. De ansåg också att de av advokaterna som inte hade frånträtt uppdraget var skyldiga att göra det omgående.

Ordföranden och general­sekreteraren menade att de fyra advokaterna hade varit skyldiga att upplysa beställarbolaget om advokatfirmans tidigare uppdrag för entreprenadbolaget. En förutsättning för att det var att entreprenadbolaget löste advokaterna från deras tystnadsplikt. Men det följde av anmälan och skriftväxlingen att entreprenadbolaget inte lämnade något sådant medgivande och inte skulle ha gjort det. Redan till följd av det var advokaterna skyldiga att avböja uppdraget för beställarbolaget mot entreprenadbolaget.

De skiljaktiga konstaterar att det är grundläggande att en advokat inte får anta ett uppdrag om det finns en intressekonflikt eller beaktansvärd risk för intressekonflikt. De understryker att det räcker att det finns risk för att kunskap som omfattas av advokatens tystnadsplikt kan ha betydelse i saken för att advokaten ska vara förhindrad att anta uppdraget. De framhåller också att uttrycket ”kunskap som omfattas av advokatens tystnadsplikt” inte är begränsat till sakomständigheter, utan även omfattar kännedom om individers personlighet, ett företags förhållningssätt och strategier, styrkor och svagheter, eller andra förhållanden av liknande art.

I den skiljaktiga meningen konstateras att det framgår att den advokat som hade varit bolagsjurist hos entreprenad­bolaget var advokat på advokatfirman innan han övergick till bolagsjuristtjänsten, att projektet pågick medan han var anställd som bolagsjurist och att han deltog i möten där projektet diskuterades och där förhållandet till beställarbolaget berördes. Enligt de skiljaktigas mening visade utredning i disciplinärendet att det fanns risk för att kunskap som omfattades av advokatens tystnadsplikt kunde ha betydelse för skiljetvisten. Enligt deras uppfattning får en bolagsjurist normalt en mer övergripande och ingående kännedom än rena sakomständigheter än vad en advokat får som ombud.

De skiljaktiga bedömde att bank­undantaget inte kan tillämpas, eftersom det var fråga om ett vertikalt jävsförhållande – ett förhållande som kan kopplas till närheten till en koncerngemensam funktion med tillgång till övergripande information och kunskap som rör såväl sakomständigheter som förhållningssätt, strategier och liknande, och eftersom saken hade mycket stor betydelse för entreprenadbolaget. De ansåg också att en intresseavvägning var utesluten, eftersom det förhållande som utgjorde hinder för att anta uppdraget mot entreprenadbolaget – advokatens tidigare anställning som bolagsjurist där – var väl känt och tydligt då uppdraget antogs.

Annons
Annons