search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Fokus

Specialisering ger höjd kompetens i rättsväsendet

Advokater har länge kunnat nischa sig på immaterialrätt. Under de senaste tio åren har rättsväsendets aktörer gjort samma resa och skapat särskilda forum för att hantera just detta rättsområde.

Först ut med den särskilda satsningen på immaterialrätt var Åklagarmyndigheten. Redan 2008 tillsattes två åklagare vid nuvarande riksenheten för internationell och organiserad brottslighet för att arbeta enbart med denna brottstyp.

I dag består avdelningen av fyra kammaråklagare, placerade i Stockholm, men med ansvar för hela landet. Anna Ginner är en av dem. Hon kan se en förändring av brottsligheten under de knappa tre år hon arbetat med immaterialrätten.

– Under min tid har det gått från torrents, alltså samma teknik som Pirate Bay använde, till att det i alla fall anmäls fler strömningssidor. Vi håller också mycket på med pirat-tv, så kallad cardsharing, enligt avkodningslagen. Där går det mer mot IP-TV, och då blir det nya lagstiftningsproblem. Tekniken förändras, och då får vi anpassa oss och försöka se hur lagen kan komma in i de nya sätten, förklarar hon.

Immaterialrättsavdelningen har sedan starten väckt mellan 120 och 130 åtal. Från en försiktig början är antalet åtal nu uppe i mellan 15 och 20 per år, ibland fler. Anna Ginner uppskattar att åtalen i omkring 95 procent av målen också leder fram till fällande domar.

Immaterialrättsåklagarna samarbetar med specialutbildade utredare inom Noa, nationella operativa avdelningen. Polisens satsning på immaterialrätten startade år 2010, och sedan dess arbetar nära tiotalet poliser särskilt med dessa brott. Även polisens specialister har ett nationellt ansvar.

– De åker runt när vi ska göra tillslag och liknande, men tar hjälp av den lokala polisen vid större tillslag. Det funkar väldigt bra, säger Anna Ginner.

Initiativtagare till polisens och åklagarnas utredningar är som regel rättighetsinnehavarna själva, som kommer in med en anmälan om misstänkta upphovsrättsbrott. Ofta finns ett juridiskt ombud med från starten, en advokat eller en företrädare för Rättighetsalliansen, och anmälaren har gjort en egen utredning som kan lämnas över till polisen.

– Det finns en grund att stå på. Men när anmälan väl har kommit in påbörjar vi polisarbetet och en vanlig utredning. Med bevissäkring, kanske husrannsakan och förhör, berättar Anna Ginner, som är noga med att betona att hon inte samarbetar med rättighetshavarnas ombud under utredningen.

– Det kan vara någon fråga jag måste ställa, men vi måste ändå skilja på våra roller, även om vi sitter på samma sida under rättegången rent fysiskt. Vi åklagare är objektiva och sköter brottsutredningen. I dessa mål för vi aldrig skadeståndstalan, det gör rättighetshavarna själva utifrån åtalet, säger Ginner.

Förutom den tekniska utvecklingen, som gör att polisens och åklagarnas arbete hela tiden förändras, ser Anna Ginner också en allt större internationalisering av de upphovsrättsliga målen. De webbplatser som misstänkts ha använts för fildelning är ofta registrerade i andra länder, servern kanske rent fysiskt finns i ett annat land, medan det bolag som sköter annonseringen på webbplatsen verkar i ett tredje land.

– Vi kan inte längre bara sitta i Sverige och utreda onlinebrottslighet, utan det är mycket kontakter med andra länder för att kunna utreda dessa brott. Det kan ta tid i vissa fall och är en av anledningar till att de här ärendena har lång utredningstid, förklarar Anna Ginner.

Det blir också allt vanligare att de som misstänks och döms för brott inte alls har någon koppling till Sverige. Då behövs också hjälp med förhör eller utlämning.

Anna Ginner tycker att dagens organisation på det stora hela fungerar bra, även om det ibland i perioder fattas utredare hos polisen.

– Det som är det absolut värsta problemet är bristen på it-forensiker. Vi har väldigt mycket teknik. Kön hos it-forensikerna är en anledning till att våra utredningar ibland tar lång tid, säger Ginner.

Ett annat problem enligt Anna Ginner är straffskalorna för upphovsrättsbrott. Maxstraffen, två års fängelse, är lågt satta både jämfört med andra länder och med jämförbara brott i Sverige, anser Ginner.

– Det kan slå lite fel när man har följdbrott. Säg att man har drivit en stor och populär streamingsida och tjänat jättemycket pengar. Det som sedan görs med pengarna kan konstituera penningtvätt till exempel. Huvudbrottet kan då ge max två års fängelse, medan grovt penningtvättsbrott kan ge upp till sex år. Det blir jättesnett, säger Anna Ginner.

I målet mot sajten Swefilmer var det precis detta som hände. Totalt dömdes gärningsmannen till fyra års fängelse, för brott mot upphovsrättslagen och grovt penningtvättsbrott.

Problemet med straffskalorna kan dock vara på väg att åtgärdas. I en utredning som överlämnades i februari i år föreslår justitierådet Dag Mattsson att nya brottsbeteckningar införs och att brotten delas in i två svårhetsgrader. Straffet för upphovsrättsbrott eller varumärkesbrott av normalgraden föreslås bli böter eller fängelse i högst två år. Vid grova brott går straffskalan från fängelse i sex månader till sex år. Utredaren föreslår dessutom ändrade åtalsregler, så att åklagaren får väcka åtal för dessa brott när det är påkallat från allmän synpunkt. Förslaget remissbehandlas nu.

Specialistdomstolar finns

Sedan 2016 hanteras de immaterialrättsliga målen också av specialiserade domstolar. Marknads- och patentdomstolen, belägen vid Stockholms tingsrätt, och Patent- och marknadsöverdomstolen i Svea hovrätt kom till när Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen slogs ihop, och behandlar nu såväl tvister som brottmål inom immaterialrätten, konkurrensrätten och marknadsföringsrätten.

Anna Ginner anser att de nya domstolarna fungerar bra. Dessutom underlättar det hennes och kollegornas arbete.

– Det börjar bli och kommer definitivt att bli mer centraliserat, så att vi har förhandlingarna i Stockholm med Patent- och marknadsdomstolen, säger hon, men tillägger att i äldre mål får de fortfarande resa runt i landet.

Även advokaterna är nöjda med de nya domstolarna.

– Jag tycker att den fungerar jättebra. Det är effektivt och det känns som att kompetensen är hög. Jag trodde att det skulle bli bra, men det har slagit mina förväntningar, säger Karin Cederlund.

Helt problemfritt har det dock inte blivit. Som så ofta vid uppdelning av områden mellan domstolar uppstår emellanåt gränsdragningsproblem, inte minst när en upphovsman skapat verk i anställningsförhållanden.

– Det är ibland otydligt vad som är upphovsrättstvister och vad som är arbetstvister. Arbetstvister får enligt lagen inte handläggas av marknads- och patentdomstolen, förklarar Karin Cederlund.

Ulrika Öster