search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Debatt

Skiljeförfaranden – dags för självsanering?

Advokat James Hope replikerar på advokat Olle Flygts inlägg tidigare i år om skiljeförfaranden. Hope anser bland annat att SCC:s statistik visar en annan verklighet om skiljeförfarandets effektivitet än den som Olle Flygt målade upp, och att skiljedomsklander inte är något som i sig ska fördömas.

Olle Flygt konstaterade i nummer 2 av Advokaten att skiljeförfaranden, såväl internationella svenska som helsvenska sådana, tyvärr alltför ofta avvikter från idealet, det vill säga en effektiv och rättssäker tvistlösningsform som kan genomföras relativt snabbt till rimliga kostnader (Debatt, ”Skiljeförfarande – dags för självsanering? Ett intressant advokatinitiativ”, nr 2 2018, årgång 84, s. 42–43).

Advokatinitiativet och ”självsaneringen” som Olle Flygt beskriver det ska givetvis välkomnas. Man kan alltid bli bättre, och Sverige ligger i framkant inom skiljemannavärlden delvis eftersom det finns en livlig debatt här kring hur skiljeförfaranden kan förbättras. Häromdagen höll till exempel Swedish Arbitration ­Association ett utmärkt seminarium på temat skiljedomskrivning.

Olle Flygts konstaterande är dock något missvisande.

Statistiken från Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut

Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut (SCC) införde nya regler från och med 1 januari 2017 som kräver bland annat att parterna ska agera på ett effektivt och skyndsamt sätt under förfarandet (§ 2(1); se också § 49(6) och § 50). SCC kom nyligen ut med sin statistik för 2017, och statistiken visar en annan verklighet än den som Olle Flygt målade upp i sin artikel.

För majoriteten av de mål som påkallades under SCC-reglerna under 2017 tog det mellan sex och tolv månader från tidpunkten för registreringen av ett mål till meddelande av dom. För majoriteten av målen som påkallades under SCC-reglerna för förenklat skiljeförfarande under 2017 meddelades dom inom tre till sex månader.

Denna statistik faller bra ut i jämförelse med statistiken för omloppstider för tvistemål i Stockholms tingsrätt, som är 8,9 månader för 2017 (totalt exkl. gemensam ansökan om äktenskapsskillnad 75:e percentilen mål).

Jämfört med SCC:s statistik bakåt i tiden (http://www.sccinstitute.se/statistik/statistik-2008-2016/) ser man dessutom en markant förbättring för de mål som påkallades under SCC-reglerna, tvärtemot Olle Flygts antagande att skiljeförfarandena har ”gått i den andra riktningen”.

År % inom 6 månader % 6–12 månader % inom 12 månader
2014 5 % 52 % 57 %
2015 2 % 52 % 54 %
2016 9 % 46 % 55 %
2017 28 % 44 % 72 %

 

Trenden enligt de förenklade reglerna är inte lika tydlig, men även där går den i rätt riktning:

År % inom 6 månader % 6–12 månader % inom 12 månader
2014 60 % 30 % 90 %
2015 62 % 26 % 88 %
2016 2,5 % 55 % 57,5 %
2017 54 % 38 % 92 %

 

Visserligen har man ingen statistik för ad hoc-skiljeförfaranden, och det förekommer också skiljeförfaranden i Sverige enligt andra institutionella regler, men det är ändå SCC som administrerar de flesta institutionella skiljeförfaranden i Sverige (såsom utredningen konstaterade i SOU 2015:37, s. 65).

Det finns inte heller statistik över hur mycket ett skiljeförfarande kostar. Som bekant är det ombudskostnaderna som står för största delen av de totala kostnaderna för ett skiljeförfarande, och här kan jag hålla med Olle Flygt om att det finns skäl att reflektera. Behöver man skriva långa inlagor? Ska man verkligen upprepa sig (igen) för att försöka övertyga skiljemännen? Svenska ombud är emellertid enligt min erfarenhet oftast mycket bättre än utländska ombud – och synnerligen engelska ombud – vad gäller den här problematiken.

Klander

Olle Flygt menar också att klanderprocesser blivit allt vanligare de senaste åren, men även detta påstående synes vara något missvisande.

SOU 2015:37, ”Översyn av lagen om skiljeförfarande”, s. 70, innehöll följande statistik över antalet klandermål mellan 2004 och 2014:

 

Statistiken fram till 2014 visar att antalet inkomna mål varit någorlunda konstant sedan 2004.

Jag har inte sett statistiken för senare år och det är möjligt att antalet klandermål nyligen har ökat, men att klandra en skiljedom är inte något som i sig ska fördömas. Advokatens främsta uppgift är att företräda och tillvarata klientens intressen. Om det begåtts allvarliga processuella fel i ett skiljeförfarande till klientens nackdel, då tillvaratar advokaten klientens intressen genom att företräda klienten vid klander av skiljedomen. 

En begränsning av klandermöjligheterna och tidsfristen har emellertid nyligen föreslagits i den nypublicerade lagrådsremissen ”En modernisering av lagen om skiljeförfarande”, p. 7.2 och 7.4, s. 46–52. Domstolarna har också redan i dag möjlighet att under vissa förutsättningar utdöma solidariskt betalningsansvar för rättegångskostnader när ett ombuds eller en ställföreträdares vårdslösa eller försumliga agerande vållat motparten kostnader – denna möjlighet har domstolarna utnyttjat i ett antal klandermål, se till exempel Svea hovrätts mål nr T 6147-10 (28/3 2013), mål nr T 6123-12 (22/4 2013), mål nr T 7796-14 (28/4 2015) och mål nr T 5296-14 (19/2 2016).

Av rättssäkerhetsskäl är det dock viktigt att det finns en ventil för de fall där det förekommit allvarliga processuella fel.

Förlikning och medling

Olle Flygt hänvisar i sin artikel till Debevoise & Plimptons uppförandekod (Protocol to Promote Efficiency in International Arbitration). Koden innehåller 25 förslag, och som Olle Flygt påpekar är många av dessa förslag tillämpbara även för skiljeförfaranden i Sverige.

Ett av dessa förslag är att advokater ska undersöka förlikningsmöjligheter i samband med ett skiljeförfarande, exempelvis genom medling när det är lämpligt. Medling lyser dock med sin frånvaro i samband med de flesta svenska skiljeförfaranden. Många advokater känner sig inte hemma med medlingsförfaranden och skiljemän vågar inte föreslå att medling kan förekomma vid sidan av ett skiljeförfarande. Vi har emellertid ett eget medlingsinstitut här i Sverige med moderna medlingsregler genom SCC och dess medlingsregler från 2014. För en gedigen sammanfattning av medling hos SCC, se Samuel Carey, ”SCC Practice Note – Mediation Proceedings 2003–2017”, december 2017.

Jag skulle vilja uppmuntra även svenska advokater att överväga och föreslå medling när det är lämpligt i samband med ett skiljeförfarande.

Avslutningsvis välkomnar även jag Daniel Vargös initiativ och ser fram emot fortsatt debatt och diskussion i syfte att ytterligare förbättra skiljeförfaranden i Sverige.

James Hope
Advokat

James Hope är svensk advokat och engelsk solicitor-advocate med inriktning på internationella skiljeförfaranden, och är bosatt i Sverige sedan 2006. Han är delägare på Vinge i Stockholm och styrelsemedlem i Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. De synpunkter och uppfattningar som framförs i artikeln är hans egna.