search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Rakelkonferensen

Mat till svältande gav mening i svårt uppdrag

Hur motiverar man sig själv och sina medarbetare till ett till synes omöjligt uppdrag, där livet dessutom står på spel? Överstelöjtnant Robert Karjel hade svar, och väckte starka känslor hos publiken med sin berättelse om arbetet som chef för en svensk helikopterstyrka i Adenviken.

Överstelöjtnant Robert Karjel har deltagit i en rad svåra och ytterst pressade insatser, bland annat vid Estoniaolyckan och i Afghanistan. Vid Rakelkonferensen berättade han om tiden som ansvarig för Sveriges helikopterenhet i Adenviken år 2010, då han och hans underordnade ingick i EU:s antipirat­insats.

Bakgrunden till Operation Atalanta, som insatsen kom att heta, var Adenvikens och Suezkanalens enorma betydelse för världsekonomin. Här passerar nämligen en mycket stor del av världens handel och oljetransporter.

– Adenviken är världsekonomins aorta. Hela ekonomin är beroende av att flödet fortsätter, förklarade Robert Karjel.

Med den somaliska statens sammanbrott under början av 2000-talet väcktes en gammal verksamhet till nytt liv: sjöröveri. Piraterna kapade allt fler skepp i Adenviken. Samtidigt befann sig miljontals människor på gränsen mellan liv och död i Somalia, som drabbats hårt av missväxt, svält och konflikter. FN:s världslivsmedelsprogram stod berett med mat, men piraterna och terrorgruppen Al-Shabab satte effektivt stopp för transporterna.

EU:s reaktion Operation Atalanta inriktades på båda problemen. Med militära medel ville man stoppa och avskräcka pirater och eskortera livsmedelsfartygen till Somalias hamnar. Sverige erbjöd sig snabbt att ta ledningen för insatsen.

Problemet var, förklarade ­Robert Karjel, att det svenska försvaret vid denna tid hade nedrustats kraftigt. En rad olyckor på kort tid hade dessutom drabbat just helikopter­flottiljen, där Karjel var verksam. Självför­troendet var kort sagt dåligt. Just då kom ordern att göra sig klara för insatsen i Adenviken.

Robert Karjel berättade hur han fick presentera detta inför sina medarbetare en fredagseftermiddag. På måndagen efter möttes han av mängder av frågor och invändningar, alla högst relevanta. Men att ta fasta på problemen och invändningarna är ingen hållbar väg framåt.

– Om man ska lyckas i det läget måste man först vända på sitt eget och sin organisations förhållningssätt, sa Robert Karjel.

Det första steget blir då att fråga sig vad som är absolut nödvändigt för att nå det förväntade resultatet, framhöll Robert Karjel. När dessa har identifierats är frågan vad som är möjligt med den tid och de resurser som står till buds. Först därefter blir det intressant att titta på listorna av omöjligheter, menade Robert Karjel, som ansåg att denna strategi kan tillämpas också i andra organisationer när omständigheterna vänds upp och ner och allt förändras.

För helikopterenheten visade sig det nödvändiga vara tre saker: att behärska start och landning på fartyg, att överleva om man hamnar i vattnet eller i Somalia samt väl underbyggda väderrapporter, enligt Robert Karjel.

Trots det nästan hopplösa läget blev det alltså en svensk helikopterenhet i Operation Atalanta. Robert Karjels berättelse om sitt och sina medarbetares arbete under uppdraget berörde publiken starkt. Karjel berättade om svåra omständigheter, hetta och skräck.

Bland det svåraste var, berättade han, mötena med uttorkade flyktingar i överfulla båtar. I uppdraget ingick nämligen inte att hjälpa dem. Med varje flyktingbåt aktualiserades de svåra frågorna om vad det är att vara människa och om man alltid måste följa regler.

– Här mäts jag som människa. En enhällig svensk riksdag har sagt att vi ska vända dem ryggen. Det jag gör nu kommer att vara avgörande för hur jag ser på mig själv resten av mitt liv, sa Robert Karjel.

Lösningen blev att under några timmar ge flyktingarna sjukvård och vätska ute på flyktingbåten. Därefter tvingades svenskarna lämna flyktingarna. Men senare samma dag, eller under nästa dag, sökte helikoptern upp båten igen för att få en ny position. De båda positionerna gjorde det möjligt att unge­färligt förutsäga var båten skulle landa, och meddela detta till FN:s flykting­orga­n UN­HCR, som kunde hjälpa. 

Bakgrunden till att svenskarna inte fick hjälpa flyktingarna var naturligtvis politiska hänsyn, nödvändiga för att det över huvud taget skulle bli en insats.

– Jag har full förståelse för reglerna. Men när reglerna möter verkligheten, och den människa som ska genomföra det inte kan leva med sig själv måste man ha en plan för vad man gör. Annars är det stor risk för att stora sprickor uppstår, sa Karjel, som också befarade att vi allt oftare kommer att ställas inför sådana dilemman i det svenska samhället.

För att det ska vara möjligt att motivera sina medarbetare och sig själv till svåra och farliga uppdrag som vid Operation Atalanta, krävs det ett sammanhang och en mening, hävdade Robert Karjel. För hans och hans underlydandes del skapades den meningen av insatserna för att skydda livsmedelsleveranser till de svältande i Somalia.

– Där vände allting. Fyrtio svenska män och kvinnor fick en historia, fick ett sammanhang. Det blev tydligt varför vi var där. Här fick vi en möjlighet att hindra att fyra miljoner människor svalt ihjäl, fastslog Karjel, som fick långa applåder och många frågor efter sitt föredrag.

Fakta Robert Karjel 

Robert Karjel är stridspilot, överstelöjtnant i försvaret och utsågs 2016 till årets talare. Karjel har lett räddningsinsatser vid Estoniakatastrofen, bekämpat pirater i Adenviken och på uppdrag av FN och EU byggt upp en division räddningshelikoptrar i Afghanistan. Han debuterade 1997 som författare med thrillern Gå över gränsen, och har sedan dess publicerat ytterligare fyra romaner.

Ulrika Öster
Annons
Annons