search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Nyheter

Varför ska vi acceptera det som kränker, chockar eller stör?

Om den svåra intresseavvägningen mellan yttrandefrihet och hets mot folkgrupp och om toleransens paradox talade Sofie Liljebäck.

Utifrån en analys av regeringsformen och Europakonventionen menade Sofie Liljebäck att skyddet förefaller baseras på sanningsargumentet och demokratiargumentet.

Demokratiargumentet bygger på att ett starkt skydd för yttrandefriheten främjar medborgarnas möjligheter att utvecklas till självständiga, ansvarstagande individer.


Sofie Liljebäck. Foto: Magnus Andersson

Men svensk rätt kan antas utgå från ett materiellt demokratibegrepp. Det innebär att demokratin upprätthåller ett skydd för centrala värden som medborgerliga fri- och rättigheter, och att ett alltför starkt skydd för yttrandefriheten i sig kan anses utgöra ett hot mot demokratin – om individer utnyttjar yttrandefriheten för att främja extremism med rötter i rasistiska eller nazistiska organisationer.

– Demokratiargumentet ger alltså ett stöd för att inskränka rätten till yttrandefrihet med argumentet att det är ett slags självförsvarsrätt för demokratin. Enligt argumentet gynnas inte en demokrati av odemokratiska inslag eller åsikter som bygger på att alla människor faktiskt inte har lika värde, sa Sofie Liljebäck.

Sanningsargumentet innebär att all information och alla idéer måste hållas tillgängliga, oavsett sanningshalt, för att vi bäst ska kunna ta ställning. Tillgängligheten gör att vi kan utröna sanningen genom att ifrågasätta. Då utgår man från att människan är en rationell varelse, som är ifrågasättande till sin natur. Kritiken mot argumentet är att det kanske inte alltid leder till sanningen, om alla idéer får spridas.

När man studerar praxis kan man se delvis andra teorier utöver sanningsargumentet och demokratiargumentet som ligger till grund för ett berättigande av yttrandefrihetens starka skydd.

I Handyside-målet från Europadomstolen (1976) finns det välkända citatet att yttrandefriheten omfattar inte bara information och idéer som mottas positivt eller kan anses ofarliga, utan också sådant som kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkningen.

– I målet uttryckte domstolen att utan en sådan tolerans har vi ingen demokrati, sa Sofie Liljebäck.

Hon menade, utifrån sin tolkning av efterföljande praxis, att Europadomstolen hänför sitt ­uttalande till toleransargumentet. Toleransargumentet bygger på att ett starkt skydd för yttrande­friheten gör människor mer toleranta.

– Det är egentligen en väldigt pessimistisk syn på människan, att hon har en inbyggd intolerans. Den utgår inte från att vi människor är rationella varelser, vilket är en styrka med argumentet, sa Sofie Liljebäck.

Kritiken mot argumentet är att det kanske inte alls leder till en äkta tolerans. En påtvingad tolerans skulle lika väl kunna leda till en polarisering och en radikalisering, och det skulle kunna leda till en ännu större intolerans. Det är vad man brukar kalla ”toleransens paradox”.

Sofie liljebäck är tveksam till om teorin om tolerans verkligen tar tillräcklig hänsyn till särskilt utsatta grupper av individer i samhället. Hon diskuterade om det finns skäl att utvidga skyddet till andra grupper, till exempel kvinnor.

– För merparten av de grupper som inte är utsatta för diskriminering är det antagligen lätt att känna stolthet över att leva och verka i ett samhälle där de allra flesta åsikter tillåts. Men då är risken stor att man bortser från de viktiga maktanalyserna och från utsatta gruppers eventuellt otillräckliga skydd, sa Sofie Liljebäck.

Magnus Andersson
Annons
Annons