”Vi behöver en förändring av ägar- och maktstrukturer”

 Redan den 15 december 2014 skrev vi en debattartikel under rubriken ”Är byråernas jämställdhetsarbete verkligen på riktigt – eller ligger kvinnors försiktighet i generna?”. Detta efter att Dagens Industri med flera medier belyst bristen på kvinnor som delägare och efter Stiftelsen Allbrights kartläggning av juristers karriärvägar i Sverige. Rapporten med rubriken ”Kvinnor arbetar, män gör karriär” visade på bristerna i jämställdheten på de affärsjuridiska byråerna. Ett antal företrädare för de affärsjuridiska byråerna besvarade kritiken med att jämställt kommer det att bli först i nästa generation.

Anne Rambergs förklaring till att byråerna inte är jämställda och att kvinnor inte är delägare på de affärsjuridiska byråerna, är att vi kvinnor inte är tillräckligt riskbenägna. Som Anne Ramberg säger ”försynthet är inte en tillgång för en advokat, vare sig man är i rätten eller behöver övertyga sin klient”. Anne Ramberg är övertygad om att kvinnor är mindre riskbenägna än män och har som förklaring till detta sagt att detta ligger i generna; ”från den tiden då kvinnor inte behövde gå ut i skogen och jaga mammut utan hade till uppgift att vara kvar i grottan och ta hand om barnen”. Anne Ramberg anser även att föreställningen om att kvinnors problem på de affärsjuridiska byråerna skulle bero på manliga strukturer är trams.

I sin senaste ledare i Advokaten nr 8/2017 fortsätter Anne Ramberg på samma tema och skriver en ledare med rubriken ”Om #metoo och familjen Flinta”. Hon förfasas precis som vi andra över medievärldens umgängesformer som påminner om stenålderns grottmänniskor. Men hon verkar förfasa sig än mer över hur media hängt ut förövarna vid offentliga skampålar än de tusentals kvinnor som offrats på vägen dit. Kvinnor som hon beskriver som resursstarka, men alldeles för passiva. Vi anser förstås också att rättssäkerheten ska hållas högt, men anser inte att man kan gömma sig bakom den i stället för att på riktigt ta tag i problemen.

Anne Ramberg passar dessutom på att kritisera de kvinnor som klivit fram och berättat om hur de har blivit antastade och sexuellt trakasserade. Hennes bedömning är att kvinnornas berättelser är överdrivna och att energin kunde ha använts bättre i framåtsyftande arbete samt att männens beteende på sin höjd kan tyckas tölpaktigt.

Anne Ramberg tillåter sig sedan att lägga ett löjets skimmer över de kvinnliga statsråd, däribland Anna Ekström, gymnasie- och kunskapslyftsminister, som valt att berätta historier om hur de blivit sexuellt trakasserade och utsatta på sina olika arbetsplatser. Historier som Anne Ramberg hänvisar till som onödigt utförligt redovisade sexuella erfarenheter.

Därefter fortsätter man från samfundets sida att i såväl tweets som i artiklar vara upprörda och kritiska över andra branschers hantering av sexuella övergrepp på det sätt som beskrivs i #metoo. Hade det inte varit på sin plats att först sopa rent framför egen dörr och att sluta sitta kvar på sina höga hästar?

Tisdagen den 15 november var det dags för offentligt byk även för vår bransch, som Anne Ramberg tycks tro vara helt förskonad ifrån trakasserier utifrån de fåtal anmälningar som kommit till Advokatsamfundets kännedom.

I SvD:s upprop #medvilkenrätt gick över 12 000 kvinnor under en helg med i Facebookgruppen Juristuppropet. Inom loppet av några timmar hann dessutom nästan 6 000 kvinnor inom juristbranschen signera uppropet. Tusentals av dessa kvinnor delade också med sig av sina historier om hur de genom åren blivit sexuellt trakasserade.

Hur reagerar vår generalsekreterare då på detta kvinnovrål från en bransch, som för de flesta andra är känd för att vara både konservativ och kvinnofientlig? Jo, Advokatsamfundet skickar ut en undersökning till kvinnliga jurister på landets advokatbyråer för att ta reda på hur det står till med sexuella trakasserier på våra byråer. Men talar inte uppropet och dessa tusentals vittnesmål sitt eget tydliga språk?

Vi tror inte att 12 000 kvinnor i juristbranschen tramsar. Vi tror inte heller att dessa kvinnor är mindre riskbenägna än sina manliga kollegor och vi tror på dessa kvinnors historier, trots att inga anmälningar har kommit till Advokatsamfundets kännedom. Vi tar detta på största allvar och efterlyser en rejäl strukturförändring av vår bransch. Här borde Advokatsamfundet för länge sedan ha bidragit med ett tydligt och seriöst jämställdhetsarbete, som inte bygger på generalsekreterarens eget tyckande om att det är kvinnors eget fel att vi inte blir delägare eller styrelseledamöter.

Det är strukturerna som tillåter att män kan utöva sin makt och därmed också begå sexuella övertramp med sina kollegors tysta medgivande. Det behövs inga fler Rakelkonferenser, Hildary-luncher eller Hilda-möten. Det vi behöver är en förändring av ägar- och maktstrukturer, som gör att kvinnor faktiskt vill vara kvar i branschen och bli delägare. Det är av största vikt att de många männen som är ägare och faktiskt chefer, förstår vilken roll de har. Samfundet måste ta frågan på allvar och rikta den till de som är ansvariga. Det är inte kvinnorna det är fel på!

Carina Holmgren
Advokat

Anette Hansson Ahl
Advokat