Stockholm Human Rights Award 2017 ”Det är inte ICC som går mot Afrika. Det är Afrika som kommer till ICC”

Världens konflikter har förändrats under de senaste årtiondena. I dag är sällan nationer i krig direkt med varandra. I stället finns ett antal krig genom ombud, inbördeskrig och asymmetrisk krigföring med inblandning av terroristgrupper som ISIS. I de flesta av dessa konflikter sker krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten.

– Olyckligtvis skapar dessa konflikter ett stort antal offer. Och ohyggliga krigsförbrytelser är dessvärre alldeles för vanligt förekommande, säger dr Fatou Bensouda.

Hon förklarar att dessa nya icke-statliga aktörer, till exempel medlemmar eller tidigare medlemmar av ISIS, inte borde stå över lagen. Hon betonar vikten av att de nationella jurisdiktionerna prioriterar att utreda och, där det är motiverat, att åtala påstådda brott.

Hon säger vidare att ICC:s behörighet omfattar brott som begåtts inom konventionsstaternas territorium, men den omfattar även personer, som är medborgare i stater som är parter till Romstadgan – fördraget som inrättade domstolen – som begår brott var det än må ske. Så i länder som Irak eller Syrien, som inte är konventionsländer, kan Internationella brottmålsdomstolen eventuellt ha jurisdiktion över de medborgare i konventionsstater som misstänks för att ha begått brott enligt domstolens jurisdiktion i dessa länder. Hon tillägger i detta sammanhang att hennes bedömning hittills dock är att den behörigheten är ganska begränsad, eftersom hennes kansli, som princip utreder och åtalar dem som är mest ansvariga för brottmål enligt Romstadgan. Enligt de uppgifter som finns tillgängliga för hennes kansli är de flesta konventionsstatsmedborgare som har anslutit sig till ISIS-grupperna förövare på lägre nivå, medan andra har dödats i strid.

Hon påpekar att de flesta av de fall, som för närvarande handläggs av ICC, i själva verket rör icke-statliga aktörer. Ett särskilt illustrativt exempel gäller fallet med al-Mahdi, medlem av Ansar al-Din (en rörelse med kopplingar till al-Qaida i islamiska Maghreb) och ledare för ”Hisbah”. Han blev utredd och dömd av ICC (läs mer nedan).

Fatou Bensouda understryker att den domen skickar en stark och kraftfull signal om att icke-statliga aktörer inte står över lagen, och att allvarliga brott, som de eller andra som deltar i fientligheterna begår, kommer att beivras. Hon betonar även att åklagarmyndigheten i sitt arbete även beaktar behovet av att utreda och åtala sexuella och könsrelaterade brott.

– Dessa brott är målinriktade och begås medvetet under krig. Det är inte en oundviklig följd av krigskonflikter, som vissa människor väljer att kalla det. De är mycket allvarliga brott som vi, inom vår behörighet, systematiskt granskar när vi får in anklagelser. Om vi har bevis, tvekar vi inte att åtala de ansvariga för dessa avskyvärda brott. Vi hoppas att vårt agerande också skickar ett starkt budskap till att potentiella efterföljare i dessa nya slags konflikter som äger rum runt om i världen.

Välkänd anklagelse

Den återkommande anklagelsen att ICC orättmätigt fokuserar sin verksamhet på Afrika är välkänd vid ICC, men Fatou Bensouda avvisar påståendet bestämt.

– Det stämmer inte med verkligheten. Det är faktiskt falskt om man ser till fakta. Jag hänvisar alltid till hur dessa fall kom till domstolen och hur domstolen ser på dessa fall. För det mesta beror det på att afrikanska stater själva hänvisar ärenden till Internationella brottmålsdomstolen för att utreda och åtala. Det här är verkligheten, säger hon och tillägger att om man ser på alla de mål som för närvarande handläggs i domstolen, oavsett om det handlar om Uganda, Centralafrikanska republiken, Mali eller Demokratiska republiken Kongo, så härleder de sig från situationer som har hänskjutits till domstolen av dessa stater själva, frivilligt. Afrika representerar faktiskt den största gruppen stater som är parter till Romstadgan, och domstolen får mycket operativt bistånd från dessa stater.

– Det är inte ICC som går mot Afrika. Det är Afrika som kommer till ICC, påpekar Fatou Bensouda.

Det utbredda missförståndet eller anklagelsen har olika förklaringar, enligt Fatou Bensouda. Det finns de som har sina egna intressen att tjäna och vill misskreditera domstolen. Tyvärr har deras verklighetsbeskrivning fått stor spridning eftersom det finns en brist på förståelse och medvetenhet om domstolens mandat och arbete.

– Verkligheten är att domstolen är en oberoende och opartisk rättsinstans som utför sitt arbete i Afrika och på annat håll där det är behörigt. Naturligtvis kunde jag inte och skulle inte tjäna en institution som skulle fokusera eller rikta sig mot min egen kontinent eller någon annan kontinent för den delen. Tvärtom. Påståendet att Internationella brottmålsdomstolen är en västerländsk domstol som riktar sig mot Afrika stämmer inte alls och saknar helt en trovärdig grund.

Hon tillägger att kritikerna länge helt ignorerat det faktum att ICC också granskar situationer utanför Afrika, till exempel Georgien, Afghanistan, Colombia, Palestina och Storbritanniens styrkor i Irak.

– I detta sammanhang kan man konstatera att de som kritiserar domstolen aldrig talar om det arbete som vi gör utanför Afrika.

”De har rättigheter”

Fatou Bensouda nämner också de afrikanska offren för dessa grymheter, brott som inte får glömmas. Det ICC gör är att försöka ge dem rättvisa.

– De har rättigheter, det är inte ett privilegium, det är en rätt de har att få komma inför domstolen.

Fatou Bensouda förklarar hur hon och ICC ständigt på olika nivåer arbetar för att sprida en riktig beskrivning om domstolens arbete och syfte. Ansträngningarna verkar bära frukt, enligt henne.

ICC:s avsaknad av en egen polisstyrka eller motsvarande för att verkställa domstolsbeslut är, enligt Fatou Bensouda en stor utmaning för ICC. När Romstadgesystemet fungerar som tänkt och medlemsstaterna sköter sina åtaganden och samarbetar med domstolen är det effektivt. Men det är inte alltid fallet.

– Vi får mycket stöd. Stater har hjälpt till att överlämna ICC-misstänkta till domstolen vid ett flertal tillfällen, och i vår dagliga verksamhet har vi ett bra samarbete. Men det finns fortfarande mycket mer att göra. Om domstolen ska fortsätta att kunna utföra sitt arbete och vara effektiv, måste staterna själva och andra relevanta aktörer, som vi samverkar med, fullt ut ta på sig sin roll och bistå domstolen genom att verkställa dess beslut, eller bistå med logistiskt stöd på plats eller med att verkställa häktningsbeslut. Brist på detta stöd påverkar institutionens effektivitet och kanske till slut dess trovärdighet också.

Viktigt med FN:s stöd

I dag finns det femton häktningsbeslut som väntar på att bli verkställda, och några av dem har funnits i tio år eller mer. I praktiken innebär det att om dessa människor inte arresteras och ställs inför rätta i ICC blir det inte några rättegångar. Och detta är huvudfokus. Att ha rättegångar, att åtala personer som begår ohyggliga brott och att få resultat. Genom att agera så hoppas vi också avskräcka framtida brott.

Fatou Bensouda nämner också FN:s säkerhetsråd och vikten av dess stöd till ICC. I det sammanhanget anser hon att Sverige kan spela en mycket viktig roll, som icke-permanent medlem för närvarande. Bensouda är också nöjd med det stöd som Sverige traditionellt har givit till både hennes kansli och domstolen. Hon tar upp frågor om sexuella och könsrelaterade brott och brott mot kvinnor och barn i konfliktområden där hennes kansli och Sverige har funnit ett gemensamt intresse och berömde Sveriges ståndpunkt i dessa frågor och det stöd som hennes kansli har fått i dessa områden.

FAKTA: Dömdes för krigsförbrytelser

Ahmad al-Faqi al-Mahdi var medlem av en tuaregisk islamistmilis i Nordafrika. al-Mahdi erkände sig skyldig i Internationella brottmålsdomstolen 2016 till krigsförbrytelser genom att ha ödelagt historiska religiösa monument och byggnader i Timbuktu. al-Mahdi var den första personen som dömdes av ICC för ett sådant brott. Han dömdes till nio års fängelse.