search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

Olika synsätt på det allmännas skadestånd

Skadestånd rätt eller fel väg? Två olika synsätt på skadestånd möttes när justitiekansler Anna Skarhed mötte Gunnar Strömmer, grundare av Centrum för rättvisa.

Det allmännas skadeståndsansvar har under senare år haft en dynamisk utveckling. Inte minst som en följd av Sveriges inträde i EU och ett allt större genomslag för Europakonventionen, som numera är en central del i utformningen av den svenska skadeståndsrätten. Anna Skarhed, justitiekansler, inledde seminariet med en historisk tillbakablick och tecknade de viktigare utvecklingslinjerna inom området.

Gunnar Strömmer, partisekreterare för Moderaterna, tidigare advokat vid Gernandt & Danielsson och initiativtagare till Centrum för rättvisa, som han grundade 2002, konstaterade hur viktigt ”timing” är. I början var han inställd på att organisationen skulle förlora mål men att man skulle visa på uppenbara missförhållanden. Dessutom trodde de att man skulle agera inom förvaltningsrätten.

Så blev det inte. I stället har civilrätten, skadeståndsrätten och Europakonventionen visat sig vara en högst framgångsrik väg. Strömmer citerade professor Mårten Schultz och sa: ”Skadeståndsrätten är anabola steroider för fri- och rättighetsskyddet”.

De två föreläsarna diskuterade flera rättsfall på området där de två möttes med olika perspektiv. Strömmer betonade hur viktig praxisutvecklingen varit på området. Skarhed tyckte att visserligen handlar det om ­dynamiska, spännande och intressanta processer, men att man ibland kliver ett steg för långt.

– Om något inte är bra, då tillsätter man en utredning, sedan ändrar man lagen, då får man ordning och reda. Utan att gå in på detaljer i utvecklingen, så finns det exempel på frågor där domstolar skapat istället för att tillämpa rätt, och då blir det inte någon ordning. Det leder till rättsosäkerhet och att lika fall inte alltid behandlas lika. Lite mer ordning och reda hade jag önskat mig, sa Skarhed.

Strömmer underströk att om lagstiftaren skulle inväntas då hade utvecklingen inte rört sig framåt alls.

En ytterligare vattendelare i diskussionen handlade om skadeståndsbeloppets storlek. Strömmer framhöll dels den för individen kompensatoriska delen, dels för den felande myndigheten den korrigerande effekten.

– Skadestånd är handlingsdirigerande pekuniärt och stigmatiserande. Det visar på graden av allvar och skapar ett samhälleligt tryck, sa Strömmer som tillade:

– För att skadeståndet ska vara effektivt måste det nå en viss höjd.

Anna Skarhed menade att en ­ekonomisk kompensation ska komma i sista hand. En uppfattning som delas av Europadomstolen. Hon framhöll att det viktigaste för den klagande ofta är att bli sedd och få en bekräftelse av den som begått felet.

– Ett högre belopp höjer inte rättssäkerheten, sa hon och tillade att det är väldigt svårt eller till och med omöjligt att jämföra och mäta kränkningar i pengar.

Tom Knutson
Annons
Annons