search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Advokatdagarna

EU:s kvarstadsförordning – kraftfullt vapen för borgenärer

EU:s nya förordning om kvarstad på bankmedel ger fordringsägare möjligheter att komma åt en gäldenärs tillgångar vid gränsöverskridande tvister. Advokat Emilia Lundberg och lagmannen Magnus Widebeck visade hur det nya verktyget kan användas för maximal effekt.

EU:s kvarstadsförordning trädde i kraft den 18 januari 2017. Den gäller kvarstad på bankmedel för fordringsanspråk i privaträttsliga tvister som är gräns­överskridande och innehåller regler om verkställigheten. Dessutom ger den borgenären möjligheter att få information om konton i banker i andra EU-länder.

Emilia Lundberg menade att kvarstad är underutnyttjat.

– Med instrumentet kan man åstadkomma en maktförskjutning. Den som sitter på pengarna har ofta övertaget i en förlikningsdiskussion. Om du kan ändra de förutsättningarna, kan du också ändra förutsättningarna för att komma överens, sa hon.

De nya reglerna kräver att fordringsägaren har hemvist i EU, med undantag för Danmark och Storbritannien, som står utanför förordningen. Ansökan om kvarstad kan avse bankmedel hos en bank eller filial inom de anslutna EU-länderna. Beslutet gäller i samtliga stater som är bundna av förordningen.

Fallet måste vara gräns­överskridande, det vill säga bankkontot måste finnas i en annan medlemsstat än den där ansökningsdomstolen finns eller där fordringsägaren har hemvist.

Prövningen sker alltid utan att gäldenären underrättas om ansökan innan beslutet meddelas. Domstolen kan kräva säkerhet från fordringsägaren för skada till följd av ett felaktigt beslut.

– Huvudregeln är att säkerhet krävs, sa Magnus Widebeck.

Ansökan görs på ett standardiserat formulär där man lämnar ett stort antal uppgifter. Domstolen ska fatta beslut inom fem dagar, eller inom tio dagar om dom inte finns.

– Allting ska ske blixtsnabbt när väl beslutet är fattat. Gäldenären ska inte hinna reagera, sa Magnus Widebeck.

Om det finns ett avgörande, är domstolen som meddelade avgörandet behörig domstol. Annars är domstolarna i medlemsstaten som är behörig att pröva fordringsanspråket behöriga.

Fordringsägaren behöver inte ange exakta uppgifter om de bankkonton som ska beläggas med kvarstad. Det är tillräckligt att ange banken där kontot finns.

En fordringsägare som inte känner till hos vilken bank som gäldenären har ett konto i en medlemsstat kan framställa en begäran om att de uppgifterna ska hämtas in. Det förutsätter att fordringsägaren har ett verkställbart avgörande. Men om fordringsägaren har ett avgörande som ännu inte är verkställbart kan begäran ändå göras, om beloppet är betydande och fordringsägaren kan visa fara i dröjsmål. 

– Det krävs att borgenären anger varför det finns anledning att anta att gäldenären har bankkonto i medlemsstaten. Det måste finnas en indikation på att den staten är berörd – till exempel att gäldenären arbetar där, har verksamhet eller äger egendom där, sa Magnus Widebeck.

När bankmedlen har skyddats, ska gäldenären delges beslutet. Har gäldenären invändningar, kan han eller hon angripa åtgärderna. Gäldenären kan också ställa säkerhet i utbyte mot att kvarstaden hävs.

– Man tänker sig att det ska bli normallösningen – man kan tvista vidare om huvudfordringen när säkerhet väl är ställd, sa Magnus Widebeck.

Magnus Andersson
Annons
Annons