search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Disciplinärende

Beslut 2017.

8. Advokat som har kontaktat Överförmyndarnämnden har agerat i syfte att tillvarata sin klients intresse. Ingen åtgärd.

Bakgrund

X har varit förordnad som god man enligt 2 § lagen om god man för ensamkommande barn för Y. Advokat A har varit utsedd av Migrationsverket som offentligt biträde för Y. I april 2016 meddelade Migrationsverket att Y:s ansökan om asyl i Sverige avslagits och att han ska utvisas ur landet.

Anmälan

X har i anmälan, som kom in till Advokatsamfundet den 7 juli 2016, riktat anmärkningar mot A rörande bristande samarbete och anfört i huvudsak följande. 

Migrationsverkets beslut är enligt hans mening välskrivet och välmotiverat. Samma dag som beslutet meddelades ringde A till honom och meddelade honom beslutet. Hon berättade också att hon samtalat med Y och att denne ville överklaga beslutet. Hon begärde att han skulle skriva på en fullmakt för att hon skulle kunna skicka in en överklagan ställd till Migrationsdomstolen.

Han förklarade för A att han ville ta del av Migrationsverkets skriftliga beslut och att han, för att skriva under en fullmakt, ville ha Y:s löfte att han i fortsättningen skulle sköta sin skolgång och i övrigt göra rätt för sig. Han föreslog ett möte för vidare diskussioner. Han förklarade för A att han bedömde Y:s möjligheter att få ändring i högre instans som liten och att det inte kunde vara bäst för honom att stanna i Sverige om han inte vill lära sig svenska, sköta skolan och i övrigt göra rätt för sig.

A förklarade för honom att hon inte godtog hans ställningstagande utan avsåg att begära hans entledigande. Kort efter fick han ett SMS från A med uppgift om att hon inte avsåg att vidare samarbeta med honom.

A:s agerande som advokat är anmärkningsvärt och felaktigt. När Migrationsverkets avslagsbeslut delgavs henne skulle hon rätteligen kallat både honom och Y till sig för att tillsammans gå igenom skälen till Migrationsverkets beslut och gemensamt bestämma vad som i det uppkomna läget vore bäst för hennes klient. (Av Sveriges Kommuners och Landstings webbkurs för gode män framgår under avsnittet ”asylprocessen” att det offentliga biträdet, om barnet fått avslag på sin ansökan om asyl, ska kontakta gode mannen och barnet och avtala ett möte med dem och diskutera vad som är bäst för barnet.)

Givetvis har det ålegat A att, istället för att ta direktkontakt med Y, kalla Y och honom till ett möte och där gemensamt diskutera vad som var den bästa lösningen i ärendet. Så länge som han var god man för Y har han juridiskt sett varit både vårdnadshavare och förmyndare och därmed haft att företräda Y i alla hans angelägenheter, personliga såväl som ekonomiska och rättsliga. Hennes beslut att inte fortsätta sitt samarbete med honom – så länge som han var god man för Y – torde inte vara i överensstämmelse med gällande lag. Han ifrågasätter om hennes agerande står i överensstämmelse med god advokatsed.

X har även lämnat redogörelse för Y:s livssituation, skötsel av skolgång och konflikter kring honom. Vidare har X anfört att han flera gånger förklarat allvaret för Y i hans livssituation vilket inte hörsammats samt att han tvingats till bedömningen att Y, om han inte helt ändrar sin inställning och sköter sin skolgång, inte kommer att kunna integreras i det svenska samhället och bli en fungerande medborgare i Sverige. Mycket har talat för att det bästa för Y är att återvända till sin familj i landet Z där han har sina anhöriga.

Advokatens yttrande

A har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 12 augusti 2016, tillbakavisat anmärkningarna och anfört i huvudsak följande.

Hon träffade X och sin klient Y med tolk för första gången den 7 april 2015. Vi detta sammanträde framkom att X och Y var av olika uppfattning om vad som hänt vid ett möte på HVB-hemmet och vad som vid mötet hände med vissa av Y:s handlingar. Det uppkom en relativt hätsk diskussion mellan X och Y om detta vid mötet. Därefter nämnde antingen X eller Y att man hade haft en kontakt med Överförmyndarnämnden om ett eventuellt byte av god man.

Den 7 oktober 2015 var hon, Y och X på muntlig kompletterande asylutredning vid Migrationsverket. Under utredningen reagerade både hon och handläggare på de frågor X ställde till klienten och hur han valde att formulera sina frågor. Direkt efter asylutredningen hade hon, X och Y en diskussion om detta. Det stod klart att hon och X hade olika uppfattning om vad som är en god mans roll vid asylutredningen. Hennes klient var mycket upprörd över de frågor han fått av X under asylutredningen och kände sig ifrågasatt av denne. Personal som var med från Y:s boende meddelade henne att de skulle hjälpa Y att kontakta Överförmyndarnämnden och ansöka om byte av god man.

Under ärendets gång har Y löpande hört av sig på egen hand för att höra vad som händer i ärendet. Då Y varit mycket angelägen att få reda på Migrationsverkets beslut så snart som möjligt, då den långa väntan varit påfrestande för honom, valde hon att ringa honom så snart hon erhållit beslutet och meddela detta. Vid telefonsamtalet uppgav Y omedelbart att han ville överklaga. Hon meddelade honom att hon skulle kontakta X för att boka in en tid för sammanträde med tolk så de skulle gå igenom beslutet och utformande av överklagandet. Då Y är född 1998 och således blir myndig i slutet av innevarande år och då han talar god engelska var hennes bedömning att hon kunde kontakta honom direkt via telefon.

Hon ringde därefter, samma dag, upp X och meddelade att hon erhållit Migrationsverkets beslut och att Y redan meddelat att han önskade överklaga. Hon lämnade vidare förslag på tid för sammanträde för genomgång av beslutet och utformning av överklagandet. Tiden för sammanträdet sändes även efter önskemål från X till honom per mejl. 

Den 13 april 2016 fick hon ett mejl från X där han uppgav att han gått igenom Migrationsverkets beslut och tyckte att beslutet var välskrivet och välmotiverat och att han bedömde möjligheten till ändring i högre instans som mycket liten. Han skrev vidare att Y:s möjlighet att anpassa sig till svenska förhållanden synes som små och att han misskötte skolgången. X avslutade med att hans bestämda åsikt var att det är bäst för Y att återvända till landet Z.

Vid telefonsamtal samma dag meddelade X henne att hans uppfattning var att Y inte verkade anpassa sig till det svenska samhället och han istället skulle kunna ge någon annan sin plats i skolan och på boendet. X uppgav vidare att hans bedömning var att klienten troligtvis får avslag även i migrationsdomstolen och att ett överklagande bara innebär en förlängning av tiden. Han uppgav vidare att hans uppdrag var att ta tillvara klientens intressen på lång sikt och att hans bedömning var att det på lång sikt är bättre för Y att återvända till landet Z och att han därför inte såg någon anledning till att stödja Y:s önskan att överklaga Migrationsverkets beslut. X uppgav därefter att han eventuellt skulle kunna tänka sig att underteckna fullmakten för överklagandet om Y lovar att sköta skolan m.m. framöver. Hon meddelade att hennes uppfattning var att han inte tillvaratar barnets intressen genom att villkora ett undertecknande av fullmakten och att hon hade för avsikt att kontakta Överförmyndarnämnden angående detta. X uppgav att hon gärna fick be Överförmyndarnämnden att kontakta honom efter hennes samtal med nämnden.

Hon talade därefter med B vid Överförmyndarnämnden om den uppkomna situationen. Han lovade att tala med sina kollegor och därefter återkomma till henne.

Den 14 april 2016 ringde C från Överförmyndarnämnden upp henne och meddelade att hon talat med X och att hon fått samma information av honom som han lämnat henne. C uppgav att Överförmyndarnämnden hade för avsikt att utse en ny god man. Samma dag talade hon med Y och meddelade vad Överförmyndarnämnden uppgett. Y ville då att de skulle skjuta på deras inbokade sammanträde till dess att han fått en ny god man då han var tydlig med att han inte ville träffa X igen.

C ringde återigen upp henne samma dag och meddelade namn och kontaktuppgifter till den nye gode mannen och meddelade att X inte längre skulle företräda Y i frågan om uppehållstillståndet. Hon underrättade därefter Y om kontaktuppgifter och namn på en ny god man. Hon förutsatte att Överförmyndarnämnden även informerade X om att de utsett en ny god man för Y.

Den 19 april 2016 fick hon ett mejl från X där han uppgav att han haft ett långt och ingående samtal med Y och att denne lovat honom att i fortsättningen sköta skolan. X uppgav att han därför nu var beredd att skriva under en fullmakt för henne att föra Y:s talan vid migrationsdomstolen.

Hon svarade X samma dag, via mejl, att en ny god man utsetts för Y och att hon hade för avsikt att i fortsättningen ha kontakt med denne. Hon fick då, samma dag, svar från X att han inte hade fått besked från Överförmyndarnämnden om detta. Hon svarade då omedelbart att hon hade förutsatt att Överförmyndarnämnden hade meddelat även honom beslutet samt bifogade kopia av Överförmyndarnämndens beslut.

Hennes uppgift som advokat är att tillvarata sin klients intressen. Hennes uppfattning är att då Y meddelade henne att han önskade överklaga Migrationsverkets avslagsbeslut har det varit hennes skyldighet att överklaga beslutet. Detta oavsett vilken bedömning god man gjort om möjligheterna till ändring av Migrationsverkets beslut i högre instans. Det handlar här om ett avslagsbeslut i ett ärende om uppehållstillstånd, ett beslut som således får långtgående konsekvenser för klienten och denne har rätt att få det prövat i högre instans. Då klienten var minderårig har hon behövt fullmakt från god man för att kunna fullgöra Y:s önskan att överklaga. För att kunna ta tillvara sin klients intresse har hon sett sig tvungen att kontakta Överförmyndarnämnden för att få hjälp att lösa den uppkomna situationen.

Då hon fått besked om att en ny god man utsetts för klienten för att bistå honom i ärendet om uppehållstillstånd har hon i fortsättningen haft kontakt med denne. När hon erhöll namn och kontaktuppgifter till en ny god man kontaktade hon denne omedelbart och bokade in ett sammanträde med honom och klienten med tolk. De gick vid sammanträdet igenom Migrationsverkets beslut och utformningen av överklagandet och hon överklagade till migrationsdomstolen.

Hon kan inte se att hon handlagt ärendet på ett felaktigt sätt utan hon har agerat i överenstämmelse med god advokatsed.

Ytterligare skriftväxling

X har i yttrande, som kom in till Advokatsamfundet den 22 augusti 2016, anfört i huvudsak följande. 

Han blev introducerad som god man för Y vid ett möte på HVB-hemmet. Närvarande var Y, föreståndaren för boendet, handläggande socialsekreterare och en tolk. Under mötet överlämnade föreståndaren ett till Y ankommet brev. Y har efter mötet, sedan handläggare på Migrationsverket efterfrågat handlingar styrkande hans identitet, hävdat att brevet skulle ha innehållit ett identitetskort från landet Z för honom och att han under mötet stulit det från Y. (Han har senare ändrat sig och påstått att kortet måste ha stulits från hans rum av någon av de anställda på boendet.)

Händelsen har vid möte hos A och vid Migrationsverkets utredning blivit föremål för diskussion varvid det förefaller naturligt att också han haft skäl ställa frågor. Han har varit åklagare sedan 1973 och sedan 1986 chefsåklagare fram till sin pensionering 2005. Det är givetvis helt främmande för honom att stjäla något. Varför någon under mötet – vilket också Migrationsverket framhåller i sitt avslagsbeslut i asylfrågan – skulle haft skäl att ta något från Y är svårt att förstå och kan lämnas utan avseende. Det borde även A ha insett.

A har nu påstått att hon lämnat förslag på tid för ett möte med honom och Y för diskussion om överklagande. Det är inte sant. A ringde honom och ville att han skulle komma till henne och skriva på en fullmakt för överklagande. A uppgav att hon per telefon pratat med Y som för övrigt, till skillnad från vad A anger, inte talar god engelska.

Det var han, inte A, som ville ha ett möte – med närvaro av honom som god man, Y, det offentliga biträdet samt på grund av Y:s bristande skötsamhet också hans socialsekreterare – för diskussion och med krav att Y skulle sköta sin skolgång och i övrigt göra rätt för sig. Y var nästan inte alls i skolan. Hans bedömning var att Y inte skulle klara sig på egen hand i Sverige om han inte var beredd att lära sig svenska språket och fullfölja sin skolgång. Annars var det bättre att Y återvände till sin familj i landet Z, vilket enligt Migrationsverkets bedömning kunde ske utan risk. Det var en diskussion som A inte ville delta i. Hon ville bara ha hans namn på en fullmakt. Då hon inte fick igenom sin vilja ringde hon istället till Överförmyndarnämnden och krävde att han skulle entledigas som god man för Y.

Han fick någon dag senare ett telefonsamtal från C, Överförmyndarnämnden, som uppgav att hon blivit uppringd av A som krävde att han skulle avsättas som god man för Y. Ungefär samtidigt fick han ett SMS från A i vilket hon skrev att hon framledes inte tänkte samarbeta med honom.

En god man ska alltid tillvarata barnets bästa. Det innebär också, vilket de flesta föräldrar förstår, att ställa krav på barnet. För att klara sig som vuxen måste man skaffa sig en fullgod utbildning och i Sverige givetvis lära sig det svenska språket. Det borde även A begripa. Det har givetvis ålegat henne att efter Migrationsverkets avslagsbeslut delta i ett möte där ärendet förutsättningslöst blivit föremål för diskussion om vad som var bäst för klienten. Han var av åsikten att de alla närvarande vuxna skulle ha framhållit vikten för Y att återuppta skolan och betala sina straffavgifter. Det ville inte A gå med på. Istället har hon krävt att han ”skulle avsättas” och vägrade samarbeta med honom i ärendet trots att han var god man för Y.

A har i yttrande daterat den 6 september 2016 anfört i huvudsak följande.

Mot bakgrund av X:s påstående att hon inte lämnat något förslag på tid för möte med honom och Y inför överklagande vill hon hänvisa till det mejl som hon sände till X den 12 april 2016 angående detta. Mejlet sändes på begäran av X då han önskade få bekräftelse via mejl av den tid som de kommit överens om per telefon.

Nämndens bedömning och beslut

Nämnden konstaterar att A i egenskap av offentligt biträde för Y har haft en skyldighet att i enlighet med Y:s instruktion överklaga Migrationsverkets avslagsbeslut. Eftersom Y varit underårig har fullmakt krävts från X i egenskap av god man för Y. I den uppkomna situationen, när X uppställt vissa villkor för fullmaktens undertecknande, kan A:s agerande att ta kontakt med Överförmyndarnämnden inte ses på annat sätt än att hon agerat i syfte att tillvarata sin klients intresse. X:s anmälan föranleder därför inte någon åtgärd.