search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Gästkrönika

Rekrytering av framtidens domare

Oberoende domstolar är en av grunderna för rättsstaten. Att den dömande makten utövas av självständiga domstolar utifrån krav på rättssäkerhet och konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter är en förutsättning för vår demokrati.

Olika omvärldsfaktorer och politiska beslut har inneburit att domstolarnas uppgift har blivit allt mer komplex. Både de allmänna domstolarna och de allmänna förvaltningsdomstolarna har fått fler och svårare uppgifter genom rättens internationalisering och nationella processrättsliga reformer. Det handlar om rättsområden där beslut tidigare fattades av politiker, till exempel inom migrationsrätt och inom mark- och miljörätt.

Utvecklingen har också inneburit att domarna har fått mer makt och att domaryrket har blivit mer komplext. Att leda den rättsliga processen i domstol och utifrån materiell rätt och processrättsliga förutsättningar komma till väl underbyggda domar och beslut har alltid varit kärnan i domarens uppgift. När nya rättsområden tillkommer, ofta med bestämmelser som ger en ram för en rättstillämpning som ska väga olika ibland svårförenliga intressen mot varandra, ger det både nya och mer komplexa förutsättningar för rättstillämpningen. 

Rekryteringen av framtidens domare måste utgå från denna utveckling. Den makt som ligger hos domarna innebär att endast mycket skickliga och erfarna jurister bör komma i fråga för anställning som ordinarie domare. Utvecklingen mot allt fler uppgifter för domstolarna innebär också att domstolarna måste tillföras ny kompetens genom rekrytering av skickliga jurister med stor erfarenhet från olika juridikområden.

De högsta domstolarna har en sammansättning som består av domare som är synnerligen kompetenta jurister med djupa kunskaper inom olika rättsområden och gedigen erfarenhet från olika roller som jurister. Rekryteringen av framtidens domare till alla domstolar behöver utvecklas i linje med detta. Det innebär att rekryteringen bör riktas mot både skickliga jurister som har gått den särskilda domarutbildningen och meriterat sig ytterligare och skickliga och erfarna jurister med annan bakgrund och med särskilda kunskaper inom vissa rättsområden. Det ger den bredd och det djup i domstolarnas kompetens som behövs för att möta de nya utmaningar som samhällsutvecklingen inom olika områden kommer att innebära.

Men så är det inte riktigt nu. En analys av de senaste årens tillsättningsärenden i Domarnämnden visar att många utlysta domaranställningar lockar endast ett fåtal sökande. Det händer att ärenden om anställningar av ordinarie domare får avbrytas eftersom det inte finns tillräckligt kvalificerade sökande. Den som inte är domarutbildad har inte samma möjligheter att utnämnas till ordinarie domare. Det bör nämnas att få sökande inte i sig måste innebära att kvaliteten måste eftersättas. Det kan vara så att bland de få som söker finns de allra skickligaste och för domaryrket mest lämpade juristerna. Samtidigt går det inte att bortse från att fler sökande innebär en ökad konkurrens om anställningarna och att ökad konkurrens i många fall leder till att de som bedöms som skickligast och utnämns till ordinarie domare är högt kvalificerade.

Rekryteringen av ordinarie domare måste bygga på stabilitet och kontinuitet. Det går inte att rekrytera ordinarie domare från andra länder. Det betyder att det måste finnas ett tillräckligt antal domarutbildade jurister med ytterligare erfarenhet och tillräckligt många skickliga och erfarna jurister med annan bakgrund och kompetens som vill söka och utnämnas till ordinarie domare i olika domstolar i hela landet. Jag tror att det finns goda förutsättningar för det. Domaryrket är både roligt och stimulerande och det finns stora utvecklingsmöjligheter för den som vill arbeta med nya rättsområden, byta till en annan domstol eller växla mellan att vara ordinarie domare och arbeta till exempel som advokat eller som jurist i offentlig förvaltning eller i näringslivet.

Att rekrytera framtidens domare kommer aldrig att vara endast en fråga om att i ett enskilt tillsättningsärende värdera olika meriter utifrån kraven på skicklighet och lämplighet för en viss domaranställning. Det allra viktigaste kommer att vara att med ett långsiktigt perspektiv utbilda tillräckligt många yngre och skickliga jurister inom ramen för den särskilda domarutbildningen, att attrahera skickliga jurister med andra kvalifikationer som är tillräckligt meriterade för att direkt utnämnas till ordinarie domare och att samtidigt erbjuda goda möjligheter för erfarna och skickliga jurister att tjänstgöra i domstol för att utbilda sig i det som är typiskt för domarrollen och därigenom få en uppfattning om domaryrkets innehåll och kvaliteter.

Adjunktion i överrätt har varit ett värdefullt sätt för jurister med olika bakgrund att meritera sig och pröva sitt intresse för att utnämnas till ordinarie domare. Samtidigt har överrätterna tillförts kompetens inom olika rättsområden. Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen har i olika avgöranden tagit ställning till frågan om jäv när jurister som är tjänstlediga från andra myndigheter ingår som adjungerande ledamöter eller tjänstgör som föredragande i överrätt. Dessa avgöranden har lett till att antalet jurister som adjungerar i överrätt har minskat betydligt och att möjligheten till adjunktion inte används fullt ut. Adjunktion i överrätt borde även med beaktande av avgörandena från de högsta domstolarna vara fullt möjlig för till exempel erfarna advokater eller akademiker.

Det finns all anledning att pröva andra och nya alternativ som ger erfarna jurister möjlighet att under en kortare tid få erfarenhet av arbete i överrätt och underrätt. Sådana försök pågår i samarbete mellan några överrätter och underrätter och det arbetet kan utvecklas till ett mer kontinuerligt erbjudande som på sikt kan öka antalet sökande till ordinarie domartjänster i landets domstolar.

Man kan jämföra med andra länder där en rörlighet mellan olika juristyrken är vanlig och där en tjänst som ordinarie domare är en attraktiv del i karriären för många erfarna jurister. Det ger goda förutsättningar för stabilitet och kvalitet i domarrekryteringen. Det vore önskvärt med en utveckling som i Norge. Där är tillsättningsförfarandet i regel öppet med många sökande. Viljan att bli ordinarie domare och ställa sig till förfogande i ett ansökningsförfarande anses som en merit i sig.

Ett domaryrke som är ett öppet och attraktivt alternativ för kvalificerade jurister med olika bakgrund kommer att leda till ökade förutsättningar att rekrytera de skickligaste och lämpligaste juristerna som ordinarie domare och till att domstolarna tillförs kompetens inom många olika områden. Det skapar förutsättningar för stabilitet och kontinuitet i domstolarna. Detta har många utredningar redan konstaterat. Det handlar om att göra vissa saker tydligare i författning men ännu mer om medvetenhet och långsiktighet i de satsningar som behöver göras på domarutbildningen och om prioritering, samordning och tydlighet när det gäller de olika alternativ som är möjliga för den skickliga jurist med andra kompetenser som vill bli ordinarie domare. Det kan sammanfattas i två ord.

Det går!

Gudrun Antemar
Lagman, Stockholms tingsrätt