search bubble news heart bars angle-right angle-up angle-down Twitter Facebook linkedin close clock map-marker calendar
  • Samfundsfrågor

Ordförande: Om det som varit – och framtiden

För fyra månader sedan valdes jag till ordförande i Advokatsamfundet. Det skedde efter en process som följdes med stort intresse i kåren. Mycket har sagts om det legitima och lämpliga i att lansera en motkandidat till valberedningens förslag och sedan bedriva kampanj för motkandidaten. Själv ser jag så här på saken:

Det är uppenbart att valberedningens förslag inte hade tillräckligt stöd. Det var också den bedömning som gjordes av dem som föreslog mig och Eva-Maj Muhlenbock som ordförande och vice. När jag blev kontaktad av denna grupp av före detta styrelseledamöter i början av februari var den självklara premissen för att jag skulle stå till förfogande att det fanns ett brett stöd för det alternativa förslaget. Det gjorde det, blev jag försäkrad. Och det visade ju sig vara rätt, både i fullmäktige, som valde oss med god marginal, och än mer så vid de opinionsyttringar som ägde rum på avdelningsmötena i mars.

När en valberedning lägger fram ett förslag som inte är tillräckligt väl underbyggt är det för mig en självklarhet att medlemmar i en demokratisk organisation ska vara i sin fulla rätt att lansera en annan kandidat. Institution kan inte gå före person – som det uttrycktes på Stockholmsavdelningens årsmöte – i en sådan situation. Likaså måste det vara legitimt att på avdelningarnas årsmöten mäta kandidaternas stöd. Det är ju dessa möten som väljer de fullmäktigeledamöter som sedan utser styrelsen. Fullmäktigeledamöterna ska inte ha ett av avdelningen bundet mandat, men att avdelningsmötet ger uttryck för hur det ser på, i det här fallet, valet av ordförande och vice ordförande är givetvis helt i sin ordning – till och med önskvärt.

Det som förekom i våras visar också på betydelsen av att en organisation med tusentals medlemmar, där val sker indirekt genom fullmäktigledamöter, har en omsorgsfull och transparent process för att föreslå kandidater till styrelsen och då inte minst vem som bör bli ordförande och vice ordförande. En direkt följd av vårens händelser är att fullmäktige, på förslag av två motionärer, har tillsatt en grupp som ska föreslå regler för valberedningens arbete; såvitt jag kan förstå har inga skrivna sådana funnits. Gruppen leds för övrigt av min föregångare Bengt Ivarsson, som – vill jag parentetiskt påpeka – enligt min mening utsattes för opåkallade och oförtjänta personangrepp till följd av sitt ställningstagande för det alternativa förslaget.

Nog om det som varit. Det nya presidiet (ordförande, vice och generalsekreterare) och styrelsen har haft sina första möten. Stämningen vid dessa möten har varit mycket god, och jag är övertygad om att den så kommer att vara även fortsättningsvis.

I sak kommer Eva-Maj och jag att nu påbörja det vi utfäste i ”valrörelsen”, nämligen att träffa ledamöter runt om i landet för att vi ska få ett bättre grepp om vad ni har för förväntningar och krav på samfundet. Enkelt uttryckt: Vad kan samfundet centralt göra för er som vi inte gör i dag? När denna tidning når er har vi redan haft de två första av dessa möten, med Mellersta avdelningen och Södra avdelningen. Fortsättning följer!

I ”valrörelsen” underströk vi också behovet av att styrelsen ska bli mer aktiv än vad som varit fallet under de senaste åren. Även det arbetet har vi påbörjat; jag återkommer om det.

Om detta och annat kommer jag att rapportera på denna plats i tidningen. Sammanhängande med att aktivera styrelsen är att synliggöra dess arbete. Det är därför som jag bestämt mig för att skriva ordförandespalt i varje nummer av Advokaten. Det har sagts mig att ordföranden aldrig – i vart fall inte i modern tid – har skrivit regelbundet i vår gemensamma tidning. Nåväl, hög tid i så fall!

Christer Danielsson
Advokatsamfundets ordförande